Camilla Jonsson är en av de mer kända spelarna i Sverige. Men de flesta känner henne inte till hennes riktiga namn utan till hennes smeknamn reloo. FragZone tog reloo åt sidan en stund för att ställa ett par frågor.

Till synes är Camilla ”reloo” Jonsson en helt vanlig tjej. Hon är glad, utåtriktad och är ofta tillsammans med sina vänner i grupp. Men under ytan döljer sig något helt annat. En mördarmaskin som ser sina fiender som poäng. Varje stupad fiende är en vunnen poäng och därmed ett steg närmare den totala vinsten. Som tur är för hennes omgivning så är reloo en snäll sådan mördarmaskin…

Uppväxt i en familj med två storebröder kom Camilla tidigt i kontakt med spel. Det började via ett Supernintendo som hennes båda bröder fick henne att spela. Därefter fortsatte spelfrenesin till dator och när hon fick sin första 486-dator så var lyckan gjord och därmed också vägen till en av Sveriges bästa gamertjejer vid sin början.

På nätet gick allt snabbt. Likt en bubbla blev hennes aktivitet och engagemang bara större och större, och när hon fick höra talas om klanen Clan Captains Girls så tvekade hon inte en minut. Hon kontaktade CCG och blev snart en fullvärdig medlem. Bland hennes klankompisar fanns då redan spelare som fortfarande idag hänger fast vid spelscenen. Tjejen som startade CCG spelar under aliaset Leia. Hon hann rekrytera Powgrl och Axyrica innan också reloo hoppade på tåget.

Klanen utvecklades, matcher spelades och allt var frid och fröjd. Bubblan fortsatte och växa, och CCG blev till slut Clan Nuns. Spelare som Fia, Xena och Snout hoppade på, och Clan Nuns kom att bli en av internets mest kända tjejklaner. Kanske för att det var i princip den enda.

Passionen för pennans makt har alltid varit stark säger Camilla. Hon ritade mycket redan som mycket liten och har på sin hemsida ett flertal handritade teckningar. Tillsammans med datorn har hon också ett ritbord, något som indikerar att hon tycker det är roligt att rita och teckna.

På frågan vad hon mest använder datorn till så svarar reloo att hon gör i princip allt man kan göra. Hon gör skolarbeten, ritar såklart, lyssnar på musik, skapar hemsidor, och framför allt, spelar. När jag undrar om hon önskar sig något mer till sin dator så svarar hon helt enkelt att hon är nöjd med det hon har. När hon för första gången blev introducerad till Quake så var det enbart tangentbord hon spelade med, men även här hade hennes bröder stort inflytande över henne. Så småningom blev det alltså mus som huvudkontrolldon istället, något som hon inte ångrar för ett öre. När jag ställer frågan om hon skulle kunna tänka sig att spela med gamepad istället så fnyser hon bara lite lätt och lägger av ett enormt leende. Tydligen är det inget som passar henne.

Reloo är som sagt duktig på att designa hemsidor. Hon har en lång rad färdigställda alster bakom sig, både åt sig själv och åt andra. Men när det kommer till kritan med speldesign så föredrar hon att andra gör det långdragna och ibland otacksamma jobbet så hon slipper. Om hon själv dock fick bestämma så påpekar hon att prioriteringen skulle läggas vid spelkänsla först och främst, en åsikt hon delar med många, däribland de flesta spelutvecklare. Men tyvärr är ju definitionen av bra spelkänsla lika delad som man kan tro. Hon kan heller inte alls tänka sig ett liv som professionell gamer. Om mängden spelande överskrider en timme per dag så är det för mycket. ”Det ska stanna på skoj-nivå” som hon själv uttryckte det.

Reloos nickname är ett ämne för frågvisa med-gamers. Många ställer frågan varifrån nicknamet kommer, och svaret är helt enkelt att hon när hon för en av de första gångerna chattade och skulle skriva hello istället skrev helooooo. Efter detta snappade hon bara upp smeknamnet reloo. Hon påpekar dessutom innan vi övergick till nästa fråga att hon ”var väldigt lång som liten”.

Den roligaste matchen hon spelat har hon inga problem att minnas. Det var en match i QW 2on2 där hon tillsammans med R2D2 slog Lakerman och hans kamrat rätt överlägset. Visserligen råkade Oskar Ljungkvist alias Lakerman sitta på modem vid det tillfället, men reloo njuter ändå av minnet när hon berättar om det.

Ingen bubbla varar för evigt, det vet vi allihop. Vissa varar längre, vissa kortare, och endast få människor orkar hålla samma engagemang uppe under lång tid. Om reloo är en av dessa människor tänker jag inte orda om, men när jag frågar vad hon tyckt om Remedy hittils så svarar hon ”flummigt men skoj”. Kanske vi får se fler gamertjejer i framtiden, kanske inte? Ingen vet egentligen, men när reloo går iväg, sätter sig framför datorn, tar på lurarna och greppar musen samt tangentbordet så förstår jag. Inte bara killar gillar skjutspel!

Skicka en rättelse