I helgen gick Birdie upplaga 12 av stapeln i Uppsala. Jag och min kära Q3-klan QPO var där och vi ångrar oss bittert.

Ja så nu var det då dags att åka på LAN igen. Vi från härliga QPO hade bestämt oss för att åka på Birdie i Uppsala framför Gamesphere nere i Norge av geografiskt uppenbara skäl. Sveriges bästa Q3-klaner skulle dit så saker och ting verkade rätt lovande.

Nå, ibland har man flyt - och i det här fallet hade vi rätt mycket sådant i början. Eftersom både vi och NiP (Ni kanske har hört talas om dem) är sponsrade av Nine Studios Stockholm så löste vår eminenta sponsor saker som inträde, resa m.m. Allt vi och NiP behövde göra var att lira Quake respektive CS.

Med en del LAN-erfarenhet i fickan bestämde vi oss för att inte komma allt för tidigt, eftersom det allt som oftast bara resulterar i att man får vänta på el, nät eller i vissa extrema fall bord och stolar. Således softade vi på fredagen och körde upp vid fyra-femtiden. Vi kom fram till idrottshallen i fråga på årets varmaste dag hittils. Strålande solsken och inte ett moln på himlen. Men istället för att spendera den med ett par pilsner ute på djurgården så skulle vi sitta inomhus. Det var inte helt utan att jag började ångra mig redan innan vi gått in på lanet.

Och tro mig, jag fick fler skäl att ångra mig.

Nåväl. En sak i sänder. Först fick vi bråka med vakterna utanför som vägrade släppa in oss genom bakdörren, detta till trots att vi hade kvitto och biljettnummer och sex stora 21"-skärmar som väger 35 kilo styck. De tyckte att vi gott kunde släpa våra burkar och skärmar genom hela lokalen, istället för att gå fem meter och ställa av dem. Efter att ha försökt tala dem tillrätta med enkel logik kom vi in i den 35-gradiga lokalen som redan då var smockfylld. Misär.

Nå, ett lan sponsrat av Vattenfall torde ha planerat strömförsörjningen väl. Trodde vi. När vi slog på våra skärmar dog strömmen för tre bord. Att säkringar går och gömmer sig lite då och då är väl snarare regel än undantag på lan, så vi försökte vara tålmodiga så gott det gick. Men efter sex timmar med en svart skärm började det kännas lite irriterande. Det gjorde inte saken bättre att det började peaka upp mot 40 grader inne i lokalen.

Nå, fredagen började snart lida mot sitt slut och vi kuppeoare hade haft el i 2 timmar sammanlagt. GG. Vi tänkte spara på krafterna för lördagen och tävlingen så vi började dra oss mot sängarna. Att hitta sovplats på Birdie visade sig vara ganska underhållande. Antingen låg man uppe i lokalen, med feta 15-tums basar som körde Trance dygnet runt, eller så sov man i källaren och duschrummen. Vi valde det senare.

Efter en väldigt pinsam väckning där det visade sig att vi lagt oss att sova i tjejernas duschrum (08.30 blev vi väckta av fem tjejer som bankade på dörren och ville duscha..) gick vi för att käka frukost med fyra timmars sömn i kroppen. Den välkända Roskildekänslan började göra sig påmind.

Vi kom upp till gympahallen och möttes av döda skärmar. Strömmen var fortfarande nere. Nu började det dock kännas jobbigt på allvar, så jag gick för att tala lite med de ansvariga. Efter nästan ett dygns vistelse på Birdie hade vi haft ström i sammanlagt 2 timmar. Nu fick jag tala direkt med han som titulerade sig som ansvarig för strömmen på birdie. Vi språkade lite och han hävde ur sig det för mig evigt klassiska påståendet;

"Tyvärr drar era skärmar för mycket el. Vi har inte tillräckligt mycket råkraft för att försörja dem. De är helt enkelt för stora. Kan ni få hit mindre skärmar?"

Detta varpå jag i princip ramlade av stolen av förvåning. Att ens ha mage att häva ur sig någonting dylikt visar enbart på kass planering och ett närmast obefintligt kunnande avseende arrangemang.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse