Efter en lång och plågsam väntan hade tiden äntligen kommit. Det var dags för världsmästerskapen i Quake3 Team Deathmatch...

Platsen var Paris och namnet var Lan Arena 7. Dagarna innan avfärden bjöd vi hit de trevliga norrlänningarna "Northstars" och hade ett halvslappt tvådagars träningslan. Vi kände oss därför ovanligt bra förberedda eftersom vi inte direkt haft någon vana att nöta inför tävlingar.

Efter mytliknande tips från kompisar hittade vi ett flygbolag (jag inte tänker nämna namnet eftersom det antagligen är reklam ) som flög ner till Paris, eller Beauvais som vi senare märkte, för 800 kr tur och retur. Fair enough tänkte vi och bokade sex platser på torsdagen. Lite småjobbigt var det kanske att planet gick från världsmetropolet Skavsta, dit varken några expresståg eller fasta taxipriser erbjuds. Nåväl, tillsammans med svenska laget Eyeballers skuffade vi runt en timme i en iskall buss mot VM i Quake3. Tilläggas kan att det var okristligt tidigt. Väl framme möts vi av historiens kanske lyxigaste flygfärd. Upphöjt i minus ett. Det var kanske inget aeroflot, men väl nära kraschpositioner när landningen skulle till. Det märktes rätt tidigt varför priset var som det var.

Paris! Eller... inte. Som jag nämnde tidigare fick vi erfara att rubriken "Paris / Beauvais" inte betydde Paris. Utan närmare två timmars bussfärd utanför. Jahappja, och ingen pratar engelska. Vilken buss? Ett stort gäng yra svenskar försökte leta upp en lämplig buss. Jag tror de flesta kan föreställa sig hur löjligt det såg ut.

Ja, för att komma vidare så anlände vi till Paris cirka 1h45m senare, totalt genomfrusna, (även den där flygbussen försökte uppenbarligen slå världsrekord i A.C.) men väl förväntansfulla. Bara för att bli totalt neggade när det visar sig att det jag trodde var myt stämde. INGEN pratade engelska. Inte en käft.

Trots den kommunikativa setbacken så försökte vi leta oss igenom Paris labyrintliknande tunnelbanesystem. Lyckligtvis hittade vi en "Tourist information centre" en bit fram, och de lyckades guida oss till "Avenue Jean Jeaures". Mitt i smeten? Lyxigt? Nada. Det visade sig rätt snabbt att vi hamnat i det värsta ghettoområdet som Gud skådat. Jag ska försöka att inte sänka mig till någon semirasistisk nivå nu, men vårt hotell låg i ett område som liknade en korsning av Fittja och Harlem. (Det blev uppenbart efter några dagar att det hotellet även användes av de lokala prostituerade, eftersom det sprang runt kvinnor där som utan tvekan snuskade sig för pengar).

Första kvällen försökte vi väl mest ta det lugnt, hitta någonting att äta (urvalet var kebabrulle, kebab med pommes och kebab med ris) och spana in stället där vi förhoppningsvis skulle äga loss dagen därpå. Jag och senti gick på en liten utflykt, och lyckades yra oss fram till lokalen där det årliga Lan Arena hölls. En ganska imponerande syn måste jag erkänna. Speciellt om man hade i åtanke vad det var för sorts område. Vi ljög oss in genom en vakt-ingång och försökte plocka upp våra hakor när vi såg insidan av lokalen. Helt otroligt schysst är ett sätt att uttrycka det =). Natten närmade sig och vi fick åtnjuta de extremt rymliga och bekväma sängarna för första gången (upphöjt i minus ett dvs).

Föregående Nästa
Skicka en rättelse