Frank överlevde tusentals hungrande zombiekäftar i #Dead Rising. Men det avskräcker honom inte från att fortsätta jaga efter sanningen med kameran i högsta hugg, fast den här gången i #Dead Rising 2-världen. #Off the Record kan ses som en omtolkning av det spelet, med protagonisten utbytt mot Frank från originalspelet. En sorts tänk om-scenario av Dead Rising 2.
Franks stjärnstatus efter sitt livs scoop från första spelet är inte som den har varit. I hopp om upprättelse följer han sina journalistiska jägarinstinkter till Fortune City som lagom till hans ankomst utsätts för ännu en epidemi av odöda. Han får då 72 timmar på sig att ta reda på varför saker och ting gått snett. Låter det bekant? Det spelar egentligen ingen roll ifall upplägget är detsamma, för lyckligtvis är Fortune City minst lika stort, innehållsrikt och till bredden fyllt av zombier som tidigare.
Skärmuppdateringen påverkas nästan aldrig. Nästan.
Som spelare ska man navigera Frank genom färgglada miljöer som svämmar över av hjärnlösa zombier. Tillhyggen finns att hitta överallt, med Franks muskelmassa blir allt från stekpannor, handväskor, parkbänkar och soptunnor dödliga vapen. Runt omkring i staden finns det hjälplösa överlevare man kan rädda och föra till säkerhet. Den röda tråden genom spelet är att under dessa 72 timmar klara en rad uppdrag som ska göras i en viss ordning under vissa tidpunkter på vissa platser. Lägg till faktumet att Frank behöver injicera vaccinet Zombrex var tjugofjärde timme så förstår man att klockan är ens bästa, och värsta, vän.
Tidsbegränsade uppdrag kan avskräcka många, det har förstås med smaken att göra. Men med den snaran ständigt runt halsen så ser man alltid till att göra det mesta av tiden. För resten som inte klarar av pressen går det att starta spelet i Sandbox Mode, där man fritt kan springa runt och hacka upp zombieköttfärs med papperskorgar.
Primal tillfredsställelse
#Capcom träffade så rätt med själva grundidén till Dead Rising. Mysigt kanske är fel ord, men att forcera sig igenom kopiösa mängder zombier med hjälp av ett spikutsmyckat basebollträ tilltalar reptilhjärnan på ett skönt sätt. Det är något härligt primitivt med att släppa loss fullständigt mitt i en hjärndöd folkmassa. Att en historia pågår bland allt slaktande ser jag mer som ett plus, en nödvändig inramning, en chans att smita undan zombiearmén för en stund och syssla med annat. Alla karaktärer är lättsamma och överdrivna stereotyper. Och bra är väl det, att försöka skriva en seriös handling åt ett spel där lila dildos och fyrverkeripjäser tillhör vapenarsenalen vore en dålig idé.
Och det är faktiskt det här spelets starkaste kort; att inte ta sig själv särskilt seriöst. Eller, inte seriöst alls.
Looking good, Mr. West.
Istället fokuserar jag mycket mer på Frank och hans förmågor. När man dödar zombier, klarar uppdrag och tar kort med kameran, som för övrigt gör en mycket efterlängtad comeback, får man erfarenhetspoäng som gör Frank starkare, snabbare, tåligare och kunnigare inom kampsport. Eskorteringsuppdragen fungerar överraskande bra, humorn som är inbakad i hela spelidén är härlig och vapenkombinationerna är både roliga och användbara. Varje ny spelmekanik presenteras alltid på ett väldigt tydligt sätt i lugn och ro.
Som tidigare kan också en annan spelare när som helst hoppa in och vara med i förödelsen. Detta kan ske när som helst under spelets gång men fungerar bara online, alltså ingen delad skärm. Spelaren som hoppar in tar med sig sin egna karaktär och får ta del av erfarenhetspoängen som samlas ihop, men inte utvecklingen av handlingen.
Vapnen är många, konstiga och effektiva.
Det är tidsfördriv som dessa som gör Dead Rising 2: Off the Record värt att spela. Långa laddningstider och obalanserade bossar till trots.
De som redan har spelat tvåan kommer känna igen mycket, väldigt mycket. Jag undrar vad Capcoms intentioner har varit med den här titeln. Det hade kanske varit bättre att bygga ihop den ultimata utgåvan av Dead Rising 2 tillsammans med tidigare nedladdningsbart material och den här kampanjen inkluderad som en saftig bonus, istället för att klä den som en egen titel.
Det låga priset gör det ändå försvarbart, Off the Record landar på ett klart godkänt betyg.
