Optihack 2005, söndag 9/1
- Blandade intryck från ett blåsigt Göteborg
Linserna skaver. Musiken har tystnat för en liten stund och man känner det i luften. Uppbrottet. Visserligen är det nästan 10 timmar kvar av Optihack 2005, men när finalerna lider mot sitt slut och söndagen gryr tvingas man obönhörligen inse att livet håller på att återgå till det normala. Tiden som är kvar lämnas åt vad som bäst kan beskrivas som en mängd uppsamlingsheat. Vad skall göras av timmarna som är kvar? Hur kommer de som rest långväga att ta sig hem hem när alla tåg i södra Sverige står stilla på grund av stormen som dragit fram under natten? Det återstår att ta del av. Precis som sista arbetspasset på mässan i Göteborg.
Stämningen är lugn, skön och trygg innanför väggarna. På storbildsdukarna läser man att utegångsförbud råder (kvalificerat skitsnack, men förvisso ett bra råd). Entrédörrarna i glas har blåst sönder, flera av vetenskapsmuseet Universeums massiva glasrutor har krossats mot Södra vägens asfalt och tyvärr har ovädret också tagit fem människoliv i afton. Mer än en kvarts miljon saknar ström och både Chris tåg hem och min (Ronin) hemväg är för närvarande ej farbara. Intet av ovanstående påverkar mina bordsgrannar nämnvärt, där de sömndrucket laddar ner de senaste OC-avsnitten eller spelar Counter-Strike till leda.
Kaffe, korv och klen information
Vi har blivit väl bemötta på Optihack, om man talar om normal social kompetens och artighetsfraser. Inget snack om det. Däremot kvarstår vår tidigare kritik om bristen på lättöverskådlig, väl uppdaterad information. Därutöver känner vi oss nödgade att kritisera den intetsägande tafatthet många i crew visat vid diverse spörsmål. Kanske har man valt för många kockar, vilket fått till följd att många har litet kunskap var. Folk har frågor. Att inte kunna svara eller inte alltid ens försöka inger inte förtroende. För att visa att det inte bara är bortskämda skribenter som lämnas med frågor hängande i luften har vi talat med såväl besökare som crew-medlemmar och monter-innehavare. Många poängterar att medan alla varit trevliga och arrangemanget i stort har funkat hyggligt, har tekniska problem vid matcher och den påtagliga bristen på information gett en något fadd eftersmak.
Kalle, 30 år och från Göteborg, har deltagit i mängder av LAN-event i närmare 20 år (hmm..?) och ger oss sina tankar: "- Jag har svårt att se mig själv här nästa gång om det fungerar såhär dåligt." Han instämmer i era två utsända redaktörers uppfattning.
Nät, faciliteter och planering inför arrangemanget verkar ha flutit. Men att hålla sig informerad om när matcher skall spelas, mellan vilka och var, har inte bara varit svårt. Det har varit i princip omöjligt. Att hitta ett offentligt uttalande om den till delar skandalomsusade CS-turneringen..? Knappast. Skulle inte Starcraft-finalen gå av stapeln 02:30? Ingen vet, och gjorde den det visste vi inte var. Förmildrande omständigheter kan måhända vara att de som verkligen är intresserade av en specifik sak förmodligen har järnkoll och hittar fakta oavsett Optihacks nyhetsförmedling. Men det är inte det vi talar om. Ett event som säger sig vara Inte störst, men bäst. skulle definitivt behöva ha publika hålltider. Ett rullande, regelbundet uppdaterat schema under en koordinators kontroll. Det fanns till och de som påstod att det fanns ett schema när vi anlände. Utan att vara oförskämd eller kalla någon för något oärligt drar jag det kraftigt i tvivelsmål, då ett sådant aldrig syntes till.
Lithells korvar fortsätter att malas ner till oidentifierbar sörja i mitt tarmsystem, där de blandas med lika delar Vichy Noveau och kaffe. Vi har i stort sett inte haft en lugn stund mellan krånglande datorer vid 23:00 och försvinnande intervjuoffer runt 02:30. Därför blir skrivandet min avkopplande meditation alltmedan Chris närstuderar Desperate Housewives och filar på våra spontan-intervjuer.
Hallåååååå! själv, puckon
Skolpojkarna tog hem CS-finalen (på en höft fem timmar försenat). Starcraft-finalen utannonseras till slut, samtidigt som demo-scenen drar igång adrenalinet med pumpande, decibelstinn musik. Det känns bra att hacket fortfarande levererar. Istället för att långsamt ebba ut forsar finaler, musik och tävlingar plötsligt fram. Rynkandet på mungiporna orsakat av ovisshet och förseningar ursäktas av det faktum att man faktiskt lyckas dra igång besökarna igen. Inte illa efter tre dagars skärmstirrande, klockan 03:35 när detta författas.
Men vem i helsike har kommit på den fullständigt vidriga idén med att i tid och otid vråla hallååå!!!. Nej, jag är inte så gammal att jag inte roas av helt meningslösa påfund. Jag är rentav ganska barnslig understundom. Men om det är LANarnas sätt att idka fysisk kontakt och ett sätt att påminna sig själva om att de är levande varelser och inte ettor och nollor, så betackar jag mig det. Katter låter mer harmoniskt under sin parningsperiod än dessa hjärndöda tillika meningslöst pubertala bräkhalsar.
Fagra femme fatale fraggar framgångsrikt. Finner finalplats. Fasa! Förlorar.
Jo, vi vet. Rubriken är förstås löjligt lång. Är man uppe mer än ett dygn i stöten tar man sig vissa kreativa friheter... Det var i vilket fall som helst med flaggan i topp våra egna Les Seuls tvingades kasta in handduken i den kvinnliga CS-finalen. Motståndet i form av catz blev till slut för hårt. Framskjutna internationella meriter och en andraplats här på OH smakar dock inte illa, och istället för att gråta syndafloder skall vi försöka trösta er med en rejäl intervju med damerna inom kort. Olyckliga omständigheter omöjliggjorde den utlovade nattliga pratstund vi tänkt ha med damerna. Vi gör självklart vårt bästa för att fullfölja samtalet. Som flitig fz-gäst märker du förstås om och när intervjun publiceras.
Vi summerar:
Förhandsplaneringen: av allt att döma god. Uppslutningen av kända individer och klaner får ses som fullt godkänd. Representationen av företag kunde kanske varit större. De som närvarade gjorde hursomhelst ett gott intryck.
Bemötandet: överlag trevligt och hjälpsamt. Däremot tafatt och med knapphändiga svar.
Nätverket: fungerade väl överlag. Korta glapp i kontakten störde ej påtagligt. Däremot verkar CS-turneringarna ha varit bitvis hårt drabbade av diverse störningar.
Tillgången på information: närmast usel om man inte aktivt letade med ljus och lykta efter den. Att hålla sig à jour med det som var på gång var mycket svårt.
Udda, humoristiska bonusinslag: Riktigt bra. De videoliknande parodiska filmerna var höjdpunkter och gav nyttig variation till tre dygn som tenderar att bli repetitiva.
Aktiviteter: Att Gökboet vill ha betalt för sina uthyrda prylar är förståeligt. Men aktiviteterna är förlagda till en egen hall (att kalla det för e-life-mässa blev nästan löjeväckande) och antalet betalande till lekarna är obefintligt. Det slutar med att medlemmar i crew ständigt ses fara omkring på eldrivna toaletter. Det var knappast så det var tänkt.
Huvudvärk och sömnbrist talar sitt tydliga språk. Sakliga meningar med innehåll förvandlas lätt till svamliga stycken sprängfyllda med bisatser som skulle göra en tysklärare grön av avund. Därför avrundas vår rapportering från dessa dagar och nätter här, 07:55 i arla morgonstund.
Som helhet får Optihack godkänt med ett minustecken fullt synligt. Det är farligt att formulera en slogan som framhåller ens kvalitet framför storlek när man inte lever upp till hypen fullt ut. Vi uppmuntrar verkligen Optihack-arrangörerna att fortsätta ge oss LAN i lagom storlek, med en personlige prägel och eminenta gäster. Men ge oss uppdateringar på hemsidan, ett publicerat och kontinuerligt uppdaterat schema nästa gång så tittar vi gladeligen förbi igen.
Nu återstår bara formaliteterna. Runda av intervjuerna, ragga någons mailadress och så sakteliga bege sig hemåt. Om nu Ragnarök/Armageddon-vindarna lugnat ner sig där ute.
Ute i det verkliga livet.
