Test – Cyborg R.A.T. 7 Albino

Cyborg R.A.T. 7 Albino

2011-11-26 09:00

av nj

Cyborg Rat 7 Albino är en mindre uppgradering av den äldre Rat 7-musen, med vit färg och högre dpi (dots per inch) som främsta nyheter. Designmässigt är det ingen skillnad: den ser fortfarande ut som en byggarbetsplats och precis som med de äldre Rat 7-mössen medflöjer extra "plattor" som ändrar formen efter behag. Plattorna byts antingen bak eller på högersidan och det finns tre för varje position, exempelvis gummerade, i plan plast och med utstickande vilplatta för lillfingret.

Med den vanliga scrollhjulsknappen medräknad har Rat 7 totalt åtta knappar, och den är bestyckad med två scrollhjul (det andra placerat vid tummen). Den har en mode-knapp som växlar mellan tre profiler, DPI-knappen byter mellan fyra alternativ och en ”Precision Aim”-knapp sänker känsligheten för att ge bättre precision. Tumscrollen, precisionsknappen, tumknapparna och det vanliga scrollhjulets nedtryckning kan programmeras.

Utöver dessa justeringsmöjligheter kan musens design modifieras genom att dra ut den bakre plattan, justera tumplattans vinkel och position, samt ändra dess vikt. Rat 7 är byggd på en metallplatta vilket gör den rätt tung. Med alla vikter påklämda är den klart tyngre än min trådlösa MX700, och även utan extra vikter väger den tungt jämfört med andra möss.

Musen är bekväm och ligger bra i handen som den är, och konfigurationsmöjligheterna gör inte saken sämre. Men tumknappen har ett "fel" som märks direkt: de sitter väldigt långt bak och jag kommer ofta åt framåt-knappen av misstag när jag vill knappbacka. Men ett par justeringar av plattornas position råder bot på bekymren. Då uppstår emellertid ett annat problem – jag når inte precisionsknappen. Den är placerad framför framåt-knappen, längst fram på tumplattan. För att nå den tvingas jag byta grepp vilket ställer till med mer problem än den högre muskänsligheten då siktet kan svaja iväg. Med knappen placerad under de vanliga tumknapparna hade den varit mer lättåtkomlig.

Kloka knappar

Mode-knappen sitter bredvid den vänstra musknappen och är därmed lätt att nå, men samtidigt trögtryckt så att man inte byter profil av misstag. Fast dess vinkel gör det svårt att se vilken färg den lyser med för att indikera aktiv profil. DPI-knappens placering bakom scrollhjulet är bra och även den är trögtryckt, till skillnad från en del andra möss där man av misstag kommer åt liknande knappar. Tumscrollen har som standard ingen funktion utan måste programmeras i mjukvaran. Dess placering är riktigt bra och inget jag upplever som i vägen eller svår att använda.

Det är en ren fröjd att spela med Rat-sjuan och jag njuter stort när jag krigar i #Red Orchestra 2, röjer i #Saints Row: The Third, utforskar #Skyrims snötäckta berg och dominerar slagfältet i #Supreme Commander 2. Rent tekniskt används 1000 Hz via USB utan problem, med ett maxvärde på 1050 Hz och 900-1000 Hz i medel enligt Direct Input Mouse Rate. Jag har testat sensorn på flertalet underlag och den visar inga som helst problem på något av dem.

Riv eld på mjukvaran för att ändra DPI, bestämma vad knapparna gör och annat.

Programvaran laddas ner från tillverkarens hemsida och levereras i två delar: dels drivrutinen, dels programvaran Profile Editor som innehåller så gott som alla vanliga musinställningar. För känslighetsinställningar är DPI det enda som kan ändras, och värdet sträcker sig mellan 25 och 6400 i steg om 25. Fyra alternativ kan skapas och man växlar enkelt mellan dem genom att trycka främre eller bakre delen av DPI-knappen. Hålls precisionsknappen intryckt justeras DPI-inställningen mellan 0 till 100 procent. För programmering av knapparna kan macron skapas, alternativt använda snabbkommandon för Windows-funktioner eller program. Utöver tre aktiva profiler kan fler sparas och kommas åt via Profile Editor.

Rat 7 erbjuder många konfigurationer, både i fråga om den fysiska fyrkantiga utformningen och mjukvarumässigt. Metallplattan den är byggd på ger en robust känsla och även om designen ger ett "vad i...?!"-intryck i betraktarens ansikte vid första anblicken räcker det att lägga handen på den för att smälta.