Jag blir väldigt ofta trött på utvecklare. Särskilt om de sysslar med shooters. Inte alla förstås, men de allra flesta. Grunden till min upprördhet är den kraftlöshet de ofta visar prov på. Att de jobbar åtskilliga månader på något som varken överraskar eller imponerar är snarare regel än undantag. Visst, det kostar pengar och krävs kompetens för att göra tv-spel och jag gör på inga sätt anspråk på att kunna göra det bättre själv. Men om tv- och dataspel ska kallas kultur krävs det mer av utvecklarna. Och förresten, det råkar faktiskt vara gratis att vara kreativ.
Ett bra spel
- Som du har spelat förut
"Konst är antingen plagiat eller revolution" sa en gång en vis man vid namn Paul Gauguin någon gång i slutet av 1800-talet. Plagiat kan förvisso vara vackra. De kan också vara underhållande och till och med värda benämningen "konst". Men en sak är säker när det handlar om plagiat - det blir aldrig bättre än originalet, eller revolutionen. Plagiatet är samma sak med ett annat namn. Du kanske förstår vad jag vill säga. Frontlines är ingen revolution och har inte imponerat på mig. Kaos Studios har helt enkelt inte varit kreativa och tillräckligt sugna på att överraska mig.
Det handlar om en ren standardshooter med ett par - men på tok för tråkiga - kreativa element. Det kreativa består i att du har tillgång till vissa gadgets, eller prylar. Det kan vara en radiostyrd minihelikopter eller en pansarvagn i miniatyr. Trevligt ett tag, men de är ungefär lika roliga som de större motsvarigheterna fast med begränsad räckvidd från din spelare.
Resten av spelet stavas medelmåtta. Visserligen var storyn var mycket lovande till en början. Oljan i västvärlden tar slut samtidigt som Kina och Ryssland allierar sig och stryper oljetillförseln. Det hettar plötsligt till och det klassiska kriget mellan öst och väst blommar ut. Genomtänkt och inte helt otänkbart så långt, men det spårar snabbt ut. När atombomber detonerar på nästan meteravstånd utan total förödelse tappade jag intresset för storyn och viljan att driva storyn framåt försvann nästan. Jag är ingen kärnfysiker, men atombomb och förödelse brukar väl gå hand i hand?
Multiplayerdel som roar
- Men inte revolutionerar
Grafiken är inte heller särskilt imponerande – jag har sett Unreal- motorn visa prov på mycket vackrare miljöer, likaså fysik. Ljudet duger fint, precis som kontrollerna som funkar bra. Ja, ni hör. Medelmåtta. Men, som sagt, det finns ett par kreativa ingredienser i spelet. Den ena är prylarna och den andra är multiplayerläget.
Onlinedelen bjuder på ett spelsätt som påminner om Battlefield-seriens. Det finns ett par givna ställen som du ska inta i en ordning. Man strider alltid om tre punkter. När en sida har lyckats inta alla dessa så står tre nya till förfogande. Spelet förflyttas hela tiden framåt eller bakåt och på så sätt skapas en frontlinje. Just därför har man valt att kalla spelet Frontlines. Och det är faktiskt riktigt kul ibland. Eftersom striderna blir mer koncentrerade till ett område kan de bli väldigt intensiva. Krydda det lite med flygräder och du har ett krig - fast över internet förstås. Och krig är ju kul – över internet förstås.
Ja, oavsett om data- och tv-spel är konst eller ens kultur (det får ni avgöra själva) så är Frontlines ingen revolution. Att kalla det ett plagiat kanske är för drastiskt, men det är inte helt orättvist. Du har spelat det här förut. Jag lovar, det hade bara ett annat namn. Det var bra då och det är bra idag.
