Genren 4X har fått tillökning. Den handlar om att utforska, expandera, exploatera och utrota och kända representanter är Master of Orion- och Galactic Civilizations-serierna. I Sins of a Solar Empire är målet är att ta över spelvärlden totalt och utrota allt motstånd. Vägen dit är en intrikat balansgång som kräver resursinsamling, forskning och utveckling.
Ett tillväxtspel
- Evolution genom delikat balansgång
Livet som envåldshärskare börjar småskaligt. Du kontrollerar en planet och en klok start är att genast dra igång gruvdrift. Därpå börjar malm och kristaller - två av spelets tre resurser - ramla in. Resurs nummer tre är pengar och det får du genom skatter; att lägga vantarna på nya planeter och låta befolkningen växa är alltså klokt.
Men enbart resursjakt håller inte i längden, sätt dina forskare i arbete för att få fram vassare teknologi. Forskningen delas in i huvudgrenarna militär och civil och var och en har tre undergrenar, exempelvis vapen, sköldar, transporter och resursinsamling. De tre rasernas olika ursprung återspeglas i teknologiträdet: en är vass på det industriella/militära området, en annan behärskar nanoteknologi och förflyttning över stora avstånd, för att ta två exempel.
Fasta färdvägar
- Planeter blir strategiska guldklimpar
Förflyttning mellan planeterna kan bara göras enligt bestämda rutter. Det skapar en väv av färdvägar och vissa planeter får därför stor strategisk betydelse - erövrar du en dylik gör du klokt i att förse den med ett starkt försvar.
Rymdskepp finns i en mängd modeller. Vissa idkar försvar, andra utforskar och ytterligare andra levererar militära muskler. Större slagskepp kan uppgraderas på ett rollspelsliknande sätt och står för nödvändig eldkraft vid erövrandet av fientliga planeter.
Om du vill kan du köpa och sälja resurser på en svart marknad, som rätt använd manipulerar råvarupriserna. En diplomatidel används för att åstadkomma handelsavtal. Du kan också sätta ett anonymt pris på en av dina motståndares huvud, vilket gör att antingen andra motståndare eller pirater attackerar denne. En potentiell nackdel är att dina pengar hamnar i en annan farlig motståndares händer.
Kamera och kontroller ska ha ett par stadiga nypor beröm. Zoomning från skeppsnivå till överblick över hela världen görs med scrollhjulet och går på ett ögonblick. Via en finurlig meny till vänster kan du snabbt markera enheter och navigera i den kända världen. Vad som däremot kunde ha gjorts bättre är träningsuppdragen, som i nuvarande utformning inte tillför några större mängder användbar information - räkna med ett par timmars spelande innan du har koll på saker och ting.
Ur led är tiden
- Världsherravälde tar snuskigt lång tid
En traditionell kampanj saknas. Du väljer mellan nära 30 fristående banor och om inte detta är nog finns ett verktyg som låter dig skapa egna. Världarna varierar i storlek, från pluttar med en sol och ett fåtal planeter till gigantiska galaxer med hundratals världar att erövra.
Redan i de små tar omgångarna ofta en eller ett par timmar och i om tio personer möts i de stora kan spelet sträcka sig över flera dagar. Omgångarna kan visserligen sparas både vid ensamspelande och online, men det kan vara knepigt att hitta folk som är beredda att lägga ner en hel helg på en omgång. Spelar du mot datorn måste du dessutom stå ut med att den inte känner till begreppet kapitulera - oavsett odds kämpar den till sista man, vilket gör omgångarnas slut till trista utrotningskampanjer.
Genrens tillbedjare kommer definitivt gilla Sins of a Solar Empire, det ger rejält med strategiska möjligheter. Men - saknar du tid, tålamod och strategivana är risken att du finner det övermäktigt. Ett utmärkt spel för rätt typ av spelare, alltså.
