Om jag hade velat, och haft tid, så hade jag säkert kunna tråka ut er alla med berättelser från de olika mmo jag spelat under årens lopp. Jag hade säkerligen kunnat göra detsamma med #Star Wars: The Old Republic.
Det finns dock en stor skillnad - hade jag dragit upp historier från mina år med #World of Warcraft hade det först och främst handlat om berättelser jag och mina kompisar skapat tillsammans, medan historier från The Old Republic först och främst hade handlat om berättelser som #Bioware skrivit. Det gör dem inte mindre underhållande, för mig, men det är en av de främsta skillnaderna mellan Biowares mmo-gigant och andra spel i genren.
A smuggler and her baby.
Missförstå mig nu inte och spring inte iväg till kommentarsfältet och skrik på mig riktigt än. För även om jag föredrar att uppleva mina egna äventyr och är ett stort fan av sandlådespel och virtuella världar så har jag, åtminstone för stunden, köpt Biowares koncept med hull och hår. Star Wars: The Old Republic är som ett singleplayer-spel i MMO-kläder – och det fungerar. Jag älskar min gnome rogue i World of Warcraft, min illusionist i #Everquest 2, min pod pilot i #EVE Online... Men genom Biowares berättelse om min smuggler i The Old Republic, och genom de val jag gjort under dialoger på vägen, har jag fått ett väldigt annorlunda – och nära – förhållande med min karaktär.
Solospelaren blir social
Jag skrev något liknande i första delen av min recension av spelet, men det tåls att sägas igen. Det är, trots allt, en av de viktigaste förändringar som Bioware har gjort i vad som blivit en ganska stel genre. Tonen mellan de olika klassernas berättelser är samtidigt helt annorlunda från varandra och låter oss uppleva olika perspektiv av Star Wars-universumet. Efter att ha hjälpt en jedi-kompis med ett av hans klass-uppdrag återvände jag nöjt till min smuggler med vetskapen om att jag till stor del slipper tjat om Kraften hit och dit. Usch, jedis, måste ni vara så himla gulliga och snälla hela tiden? Er religion och era urgamla vapen har inte en chans mot en pålitlig blaster.
Spelets dialoger följer det numera klassiska Bioware-upplägget.
Den påtagliga singleplayer-känslan till trots är Star Wars: The Old Republic gjort för att spelas med andra. Det finns inte bara speciella belöningar att hämta om du spelar ihop med kompisar, hela dialog-systemet (utanför de specifika klass-uppdragen) är gjort för att flera spelare ska kunna ta del av dem samtidigt. Ska vi snacka känsla, och det ska vi såklart, så har Bioware verkligen lyckats få till det här. Det är rollspelarnas dröm, då man snart upptäcker vilka sorters personligheter folk har valt åt sina karaktärer. Medan jag glatt vill lämna en ambassadör åt sitt öde låter de trista jedis jag spelar med för stunden mig inte komma undan med det beslutet, något vi sen kunde diskutera/debattera i gruppens chat-kanal. Underbart.
