Det var tidig morgon på Arlanda. Jag avskyr tidiga morgnar på Arlanda. I väntan på flyget läste jag igenom ett par utskrivna artiklar jag tagit med mig och kompletterade mitt intervjuunderlag. Jag hade inte längre någon aning om varför jag valt mig själv för den här resan och jag ångrade det djupt. Jag hade hundratals andra saker jag borde ha hunnit klart och pressresor tar alltid mycket tid i anspråk. Jag var skeptisk och inställd på att ställa någon mot väggen och fråga hur man kan tro att strategispel ska kunna fungera på konsoler.
Vi spolar fram tiden fem timmar. Ungefär där börjar nämligen min haka sakta men säkert närma sig golvet. Strax framför mig sitter Michael de Plater och Julian Gerighty, creative director respektive producent från Ubisoft Shanghai. De demonstrerar EndWar, spelförläggarens första försök att bredda Tom Clancy-serien till ytterligare ett par genrer.
Talade kommandon
- Vilken jävla gimmick. Eller?
Michael de Plater börjar prata med spelet. Som om det vore den mest naturliga sak i världen börjar han tala till sina enheter och han säger åt sina helikoptrar att attackera en gruppering fiendetanks. En meny flimrar förbi på skärmen för att indikera att spelet förstod vad han menade och helikopterdivisionen byter färdriktning. När de strax går lös på de hjälplösa konservburkarna undertill frågar jag de Plater, i ett sista försök att klamra mig fast vid min skepsis, hur han tror att ett strategispel egentligen ska kunna fungera till konsol.
- Jag tror det fungerar därför att spelprincipen är universell och allmänt känd hos alla som spelat något typ av krigsspel, säger han.
EndWar är inte det första strategispelet till moderna konsoler. En annan förläggardrake, nämligen EA, försökte anpassa sitt Command & Conquer 3 till Xbox 360.
- Jag brukar inte säga dåliga saker om konkurrenter men de spelen var skit, fyller producenten Julien Gerighty i och menar C&C 3 och Battle for Middle Earth. Problemet med dem var inte att de var dåliga spel utan att de var utvecklade för pc.
Till vänster: artikelförfattare på väg att bli frälst.
En handkontroll kan aldrig erbjuda samma snabba kommandomöjligheter som mus och tangentbord. Därför är röstkontrollen central. Röststyrningen är baserad på nästlade menyer, som åtföljer dina kommandon på skärmen. Säger du "unit" så öppnas menyn för dina enheter och du ser vilka val du har. Ett typiskt kommando kan vara "unit four attack hostile two". Alla fem menynivåer visas och väntar du ett par sekunder mellan varje del i kommandot får du överblick över alternativen. Kommandon tas bara emot så länge du håller in höger triggerknapp, varpå spelets ljud tystas ner. De Plater är säker på sin sak när han kommenterar vikten av röstkommandon.
- Röstkommandon är för en general vad en plastgitarr är för en rockstjärna eller vad en ratt är för en förare, säger han och fortsätter liknelserna: Vad ett sportspel är för fotboll, det är vad EndWar är för slagfältet.
Sluddra i micken
- Spelet ska höra dig ändå
De Plater berättar att de har uppnått 93-94% igenkänningsgrad på röstkommandona - i den engelska versionen. Den franska har något lägre och ytterligare ett par procent försvinner med PS3:ans trådlösa blåtandsheadset. Underligt nog ger det trådlösa Xbox 360-headsetet däremot ett par procent högre igenkänning än 93-94. Gerighty fyller i med att de hade kunnat komma upp till 99%, men då hade inte menyerna kunnat vara rekursiva och i det här fallet valde de funktionaliteten främst. Utan rekursiva menyer hade spelaren nämligen bara kunnat välja en enhet i taget och inte kunnat utföra kommandon som "unit 5 and unit 3 and unit 4 secure alpha". Men hur fungerar egentligen det här för en svensk som bara är måttligt halvbra på engelska?
- Vid många tillfällen i våra tester har vi märkt att de som talar engelska som andraspråk talar tydligare än de som har engelska som modersmål, säger de Plater. Vi har tio olika nationaliteter i vårt team som vi testar med, vi har bland annat rumäner, serber och så många fransmän förstås.
EndWar bjuder på en värld med tre faktioner: USA, EU och Ryssland. De två tidigare har tillsammans byggt en missilsköld som gjort interkontinentala missiler meningslösa, men snart väcks osämjan till liv på nytt. Enspelarkampanjen är upptakten till det tredje världskriget, medan spelets onlinedel ger sig in i själva världskriget.
