Vi har kommit fram till en mer böljande stig högt uppe bland bergen när vi blir attackerade en skock troll. Efter en lyckad flykt i vild galopp har hästen blivit sårad av pilar som trängt in i sidan på henne. På sant Kinect-manér drar vi ut de vassa spetsarna. Men den mer sadistiska valmöjligheten finns där också, den att trycka in pilen ännu djupare och röra runt i såret. Fast det ger dig varken några karma- eller PETA-poäng. Inte heller lär relationen till din pålle förbättras.

– Jag älskar den kontakt ni har med varandra, säger Peter Molyneux, #Lionheads ansikte utåt (till avhoppet häromdagen). Att åka häst och vagn låter kanske töntigt för hardcore-spelare men känslomässigt gör det stor skillnad.

Vem behöver fjärrvärme när det finns drakar?

Och du lär dig handskas med din fyrhovade vän. Lär dig hur hon fungerar när hon mår bra och när hon mår sämre. Ju bättre samspelet blir desto mer sublima blir dina gester. #Fable: The Journey är inget spel som kräver att du hoppar och viftar i vild panik framför tv:n. Det är ett spel om att lära sig.

– Pröva att använda yviga gester i 12, 14 timmar så förstår du nog hur bra idé det är, tillägger Molyneux som personligen tycker om att styra spelet lojt med ena handen samtidigt som han håller en rykande kopp kaffe i den andra.

"Kan… du… inte… bara… DÖ!"

Under resans gång kommer stunder när du måste lämna din vagn och möta farorna till fots. Just här blir ditt handlag med magi särskilt viktigt. Kort och koncist: den högra näven används till renodlade attacker medan vänstern står för kontroll. Men den sammanfattningen är inte särskilt rättvis. Precis som i fallet med hästen handlar magin om upptäckter och om att ta kontroll över situationen och de mystiska krafterna.

Med små, kvicka snärt skjuter en strid ström blixtande energi från handflatan. Men vågar du lugna dig en smula och ta ett steg tillbaka kan kontrollen bli betydligt mer sofistikerad. Du guidar din magi och kan också skjuta ut en piska som drar sönder och samman pelare och tunga stenblock. Men – också här har du en röst.

– Spontant kan man ju tro att det räcker med att utbrista "fireball" eller "lightning bolt". Men vi tänkte att det måste finnas mer spännande lösningar än så.

Vilket det också gör. Kinect kan enligt Molyneux känna av styrkan och känslan i din röst. Det spelar alltså ingen roll vad du säger utan hur du gör det. Så om du, med stigande volym, mässar: "Kan… du… inte… bara… DÖ!" kommer dina attacker att dubblas, tredubblas, ja, till och med fyrdubblas. De som tjuter högt i särdeles tuffa bossfajter (jag tror vi är rätt många) får alltså äntligen valuta för sina avgrundsvrål. Men också här, om du är mer subtil och använder en silkeslen röst, kan kontrollen bli smidigare och mer flytande.

Screw you, gravity gun!

#Fable: The Journey har varit en tuff nöt att knäcka för #Lionhead. De lurades till en början att använda rörelsekontrollerna som en vanlig handkontroll, där till exempel framåt motsvarade uppåt på den ena styrspaken och där attackknappen också fick en motsvarande rörelse. Något som Molyneux kallar ett "fruktansvärt, horribelt misstag". Så de ändrade sig, tänkte om och beslöt istället att hylla varje unik individ där vår egen kreativitet lägger grunden för ett antingen våldsamt fartfyllt eller ett mer delikat återhållsamt äventyr.

– Sådan variation och finkorniga skillnader är inte möjliga med en kontroll. Jag är faktiskt inte ens säker om jag vill återgå till handkontroller efter detta.