I augusti stiftade FZ bekantskap med #Dishonored, och den första dejten väckte längtan efter mer. Inte bara för att upphovsmakarna har rötterna i Thief och Deus Ex, utan också för att den spelmässiga valfriheten lovar gott. Så vi åkte till #Arkane Studios i Lyon för att än en gång stifta bekantskap med den kejserlige livvakten Corvo som blivit utsatt för en komplott och nu är efterlyst för mordet på kejsarinnan. För att rentvå sitt namn och avslöja sanningen måste han sticka kniven i högt uppsatta politiker och societetslejon i en viktoriansk, smutsig värld.
Idag är många spelare vana vid att kunna peka på någonting och trycka på en knapp för att det ska dö. Alltför många taskigt designade stealthsegment i actionspel har dragit skam över genren och det är väldigt synd. Framsteg inom artificiell intelligens innebär att smygande i skuggorna idag kan vara mer fascinerande än någonsin, och många är de som föredrar att obemärkt glida förbi överjäkligt motstånd.
Jag kallade honom Båtsman och han var bara min.
Att Deus Ex rönt större framgångar än Thief-serien är en god indikation på att det fria valet mellan ninja och Terminator är en god väg att gå istället för att tvinga spelarna att tassa omkring. #Arkane Studios verkar vara på riktigt god väg att nå en gyllene medelväg där ingen av dessa två delar förfördelas.
Under besöket på Arkane Studios i Lyon får vi se Corvo ta sig an tvillingarna Pendleton på bordellen Golden Cat. Detta syndens näste för de rika och lyckliga står i stark kontrast till den pesthärjade staden Dunwall. Vi får se denna nivå spelas igenom tre gånger, där varje session ger helt olika upplevelser. Att smyga sig igenom bordellen känns som en självklarhet och med sina övernaturliga färdigheter är Corvo väl förberedd för att hålla sig utom synhåll. Att "blinka" är att teleportera sig horisontellt korta sträckor och innebär att man kan ta sig igenom ett bevakat rum utan att behöva sätta foten i det, och mycket god atletisk förmåga gör att vår lönnmördarpersona kan skutta upp på takbjälkar lite när som helst.
Något vi tidigare sett är även möjligheten att hoppa in i andra varelsers kroppar, oavsett om det är en råtta, en guldfisk eller en dekadent aristokrat. På detta sätt kan man hoppa in i en gnagare och smyga in genom ett källarfönster eller bli fisk och simma in genom avloppet.
Övervåld eller underground
När Corvo knockar en vakt bakifrån och gömmer hans kropp i en gränd så känns detta helt självklart. Detsamma när han aktiverar Dark Vision, som både ger röntgensyn och visar fienders blickfång, för att kunna hålla sig undan deras vaktrundor. Tankarna går direkt till Thief, där herrar med svärd ska undvikas så gott det går och en dolk i nacken är en långt bättre taktik än att dra värjan. De emofriserade tvillingarna Pendleton befinner sig dels i ångbastun och dels på byggnadens högsta våning. Efter att ha ficktjuvat nyckeln till källaren från bordellmamman tar Corvo sig ned till ångrummet där en möjlighet är att höja temperaturen och skålla den plirige tvillingen. Detta om man inte hellre tar sig in som fisk via ett vattendrag eller helt enkelt spränger dörren med en granat och skjuter honom i ansiktet.
Klappa händerna om du är riktigt glad.
På samma sätt som smygandet känns som rätt sätt att spela är lössläppt våld också en välutvecklad del av spelet. Corvo har en pistol och ett armborst och har möjlighet att skapa starka luftströmmar som kan skicka ut folk genom fönster, mot sin död (en taktik som passar bra på Pendletontvillingen på högsta våningen). En förmåga som måste nämnas är även den att frammana ett stim av hungriga råttor som helt sonika tuggar i sig alla i närheten. Det som först var en vakt blir snabbt en köttig klump, vilket i sin tur snart försvunnit helt och hållet. Att efter denna attack hoppa in i en av råttorna är ett perfekt sätt att komma undan förstörelsen.
Varje nytt rum man får se i spelet sätter igång samma tankeverksamhet som när man spelar Deus Ex och instinktivt börjar titta efter mönster i vakternas patrullerande. När man sedan tar sig an det hela så kan man göra det på precis vilket sätt man vill. Den som vill kötta allt i sin väg har precis de verktyg som behövs, och med teleportering och dubbelhopp liknar Corvos framfart en katt på hett plåttak oavsett om han är ute efter blod eller vill hålla sig undan strider.
Trots att en del arbete fortfarande kvarstår så ser spelet riktigt välpolerat ut och med ett intrikat spelsystem och en unikt vacker design har Dishonored goda chanser att bli en klassiker.
