Det har kommit en hel del larm om spelandets faror genom åren. Det kanske vanligaste och äldsta rör aggressivitet. Huruvida våldsamma spel ger våldsamma människor har diskuterats sedan 1970-talet och tenderar att återkomma än i dag.

2011 dök larmen upp bland annat i samband med händelsen på Utøya i Norge då Breivik sades ha ”tränat” med hjälp av ett populärt spel, #Modern Warfare 2. Spelet stoppades på flera ställen i Norge och svenska medier drev frågan under rubriker som ”Massmördaren tränade med populärt dataspel” och ”Dataspel kan göra spelaren mer aggressiv”.

Vid årsskiftet tog debatten ordentlig fart. Statens medieråd publicerade då sin rapport ”Våldsamma datorspel och aggression - en översikt av forskningen 2000 – 2011”. Slutsatsen i den är att det inte finns några belägg för att våldsamma spel orsakar våldsamt beteende.

Kritiken lät inte vänta på sig. I januari 2012 gick en universitetslektor, en forskare och en professor från Karolinska institutet ut i ett gemensamt angrepp på DN debatt och kallade medierådets rapport för felaktig och ett ”hån mot flera decenniers seriös forskning”.

Repliker fälldes givetvis, precis som fler anklagelser och en 40 år gammal debatt var åter som ny. Det är svårt att inte undra varför forskarna aldrig når konsensus. Och vad innebär alla larm för spelarna och industrin?

Medierådet: "Det handlar om pengar"

Ulf Dalquist är forskningsansvarig på Statens medieråd och en av de som ligger bakom den omdebatterade studien. Han menar att mycket av oenigheten i spelforskningen handlar om skillnader mellan olika vetenskapliga discipliner. I det här fallet mellan en grupp forskare med biologiskt perspektiv, som hjärnforskare, och en som han själv tillhör, med mer social inriktning. Dalquist är doktor i sociologi och har bland annat forskat inom medie- och kommunikationsvetenskap.

Ulf Dahlquist

– Hjärnforskarna tittar bara på biologiska funktioner, alltså på vilka delar i hjärnan som aktiveras när man spelar våldsamma spel. Men det är samma delar som aktiveras när vi känner andra saker också, som spänning till exempel. Det går inte att isolera en enskild faktor på det sättet och dra slutsatser av det, säger han.

Enligt Dalquist har det hittats ett svagt samband mellan våldsamma spel och aggression. Men om detta beror på att spelen orsakar aggressiva känslor eller om redan aggressiva människor dras till våldsamma spel är inte fastställt. Hönan och ägget-diskussionen, alltså. Och inte heller vet man om den aggressivitet en spelare eventuellt känner kan göra denne våldsam i verkligheten, menar han.

– Det är stor skillnad på vad du tänker och vad du faktiskt gör. Att det verkliga våldet ökar på grund av våldsamma datorspel har inte bevisats. Det finns en mängd andra faktorer som spelar in för att forma en person: sociala processer och social samvaro till exempel.

Att forskare fortsätter leta efter ett sådant samband tror han har med pengar att göra.

– Det är väldigt lätt att få forskningsanslag till allting som rör hälsa. Det handlar om pengar och om publicitet.

Kritiken som riktats mot medierådet handlar också om pengar. Ni sägs med er rapport gå ”starka kommersiella krafters ärenden”.

– Det är bara retorik. Har man läst vår forskningsrapport så ser man att den är opartisk. Vi är en statlig myndighet och tjänar absolut ingenting på att tona ner riskerna med dataspel. De som har kritiserat oss är generellt okunniga inom ämnet. Det är samma processer som fanns i samband med videovåldet på 1980-talet och med romanerna på 1950-talet. De sågs som stora hot hos äldre generationer. Har man å andra sidan växt upp med dessa saker är de helt naturliga.

När tror du det forskats och debatterats klart inom ämnet?

– Jag skulle säga att debatten i dag är mindre hysterisk än tidigare. Runt år 2000 hävdade nästan alla att man blev aggressiv av spel. Sedan dess har det kommit allt fler undersökningar som visar motsatsen. Forskning som rör andra saker, som vad spelaren gör med spel och inte tvärtom, har också ökat väldigt mycket under de senaste åren.