Recension – Unreal Tournament III

Den senaste delen i Epics shooterserie har det mesta man kan kräva av ett bra spel. Gameplayet är som en utlösning, grafiken ser till att jag avsöndrar dregelfläckar i soffan och vapnen... behöver jag verkligen nämna vad de nya, übercoola skjutjärnen gör med en FPS-nörds hjärta? Detta är kärlek!

Unreal Tournament III miljöer är fantastiska, tänk Gears of War i industrimiljö. Kan du bara köpa ett enda skjutarspel i år så ska du definitivt köpa det här. Det är ett spel som håller länge och som får den mest inbitna och speltrötta gamla räv att rysa av välbehag.

Färre lägen

- Lika skoj ändå

Titeln innehåller färre spellägen än tidigare utgåvor, faktiskt "bara" sex stycken. De lägen som finns är deathmatch, team deathmatch, capture the flag, fordonsdrivet capture the flag, warfare, och duel. Kartorna är enkla att lära sig och bara man förstått vari farorna ligger så är det inga problem att ge sig ut att skjuta fulingar. Har du aldrig testat denna serie ska du nog hälsa på i singelplayerkampanjen först för att lära dig grunderna. När du väl förstått hur de fungerar kan du hitta små godsaker här och var. Det finns nämligen ofta gömda delar i banan och även en hel del finurligt undanstoppade vapen.

Spellägena då. Ja, om vi ska börja med det roligaste av allt så ska vi prata om deathmatch-läget. Kartorn här utspelar sig i industrikomplex fulla med pickups. Du kan, precis som i tidigare utgåvor, studsa på väggarna och skjuta samtidigt. Det är nostalgi av klass och förändringarna i vapen, gameplay och så vidare är så få att det känns som vi såg det här läget redan 1999. Tro inte att det är negativt. I Unreal är det här läget så skönt det kan bli. Och jag menar, deatmatch är alltid en skjutaroas för oss multispelare och bara för att det är välbekant så är det inte dåligt! Epic har definitivt träffat mitt i hjärtat, igen.

I capture the flag får du en translokator som gör att du snabbt kan warpa dig runt på kartorna. Läget är välkänt även från andra spel än Unreal Torunament och det funkar som så att du ska ta fiendens flagga och försvara din egen. Unreal Torunament III ger dig dessutom en så kallad hooverboard i den fordonsbaserade varianten av capture the flag. Enkel att manövrera och praktisk för att förflytta sig snabbt eftersom du även kan haka på bakpå en polares fordon. Hooverboarden hjälper dig att föra flaggan till basen, du kan dock inte skjuta om du har flaggan på hoverboarden själv. Det är ett livsfarligt läge, eftersom det är extremt lätt att bli offer för en kula i skallen om du är flaggbärare. Du kan nämligen inte försvara dig så länge du håller i flaggan, vilket gör det hela ännu mera spännande och får det att kännas som ett verkligt samarbete när du liftar med polarna.

De flesta gamla fordonen återkommer i warfare-läget (den spelform som förut kallades onslaught). Här måste du ta noder och länka till fiendens bas. Det här läget känns nu mer gediget och gillar du lagspel är det här du hör hemma. Saker går snabbt och mycket händer på en gång. Få saker kan få mig att fastna länge i ett Unreal-spelläge, men här blev det en tiopoängare direkt.

Multispel

- Cutscene-tillbehör ingår

Unreal Tournament III är, enligt mig, en av de absolut bästa onlineshooterspelen i år men tyvärr har Epic gjort en oförlåtlig miss. De har nämligen tagit bort det gamla assault-läget. Så när jag nu sitter och gråter blod över det är det inte lätt att ta till sig det nya singelplayerläget. Det är en bitter gammal tant som föraktfullt fnyser: "Vem köper Unreal Tournament för att spela singelplayer?", men så dåligt som jag trodde är det faktiskt inte. Inte ens i närheten faktiskt.

Solodelen är kort och gott en orgie i turneringskartor. Kampanjen handlar om den före detta Unreal-soldaten Reaper som slåss i ett krig mot stygga alienrasen necris. Hela kampanjen känns som ett försök att krama ur varenda liten flisa ur seriens bästa turneringslägen. Jag skulle väl kunna säga att det är vanliga turneringskartor med inklippta cutscenes. Visserligen med en hel del referenser till gamla tiders föregångarna, men trots att jag själv finner just det underhållande kan jag tänka mig att det blir svårt för den som inte har följt hela serien att förstå alla referenser.