Touchmetoden, ghosting, blocking, mapping. FZ fortsätter rota i tangentbordens värld.

Christopher Latham Sholes. Så hette amerikanen som uppfann den moderna skrivmaskinen och i början av 1870-talet utformade något som praktiskt taget alla datoranvändare än idag är välbekanta med - Qwerty-tangentbordet. Sholes arrangerade bokstäverna med hänsyn till speciella konstruktionsmässiga svagheter i sin skrivmaskin, snarare än efter vilka bokstäver som faktiskt användes mest.

De mekaniska problem som gav upphov till Qwerty övervanns dock av andra uppfinnare, och på 1880- och 1890-talet dök konkurrerande layouter upp - bland annat en med DHIATENSOR på samma rad, en sekvens som påstods kunna producera 70% av orden i engelska språket - men ändå stod Qwerty till slut som segrare. (Senare försökte Dvorak ta över, men Qwertys ställning tycks vara orubblig.)

Att denna inte helt optimala layout blev standard berodde huvudsakligen på att den användes av de första kommersiellt framgångsrika skrivmaskinerna, vilket fick till följd att horder av tangentknackare lärde sig just Qwerty och lärde ut till andra. Det var också Qwerty som den påstådde uppfinnaren av touchmetoden (eng. touch typing) använde i en tävling 1888, något som genererade mycket uppmärksamhet i pressen.

Touchmetoden

- Pekfingervalsens antites

Touchmetoden innebär att du med hjälp av muskelminnet skriver utan att titta på tangentbordet, vilket förstås gör att du kan skriva mycket snabbare och mer korrekt (eftersom du tittar på skärmen och ser eventuella fel direkt).

Måhända är förmågan att skriva snabbt sällan viktig i gamersammanhang. Däremot kan det i många spel vara en klar fördel att instinktivt veta var en viss tangent sitter och då aldrig behöva släppa blicken från spelet, ens för bråkdelen av en sekund. Den bråkdelen kan vara avgörande, och många bäckar små... Många lär sig touchmetoden naturligt, medan andra tycks vara evigt fast i pekfingervalsen trots tiotals år av datoranvändande.

Det finns en mängd olika program och metoder för att lära sig touchmetoden. Har du svårt för att tvinga dig själv att inte kika ner på tangentbordet kan du skrapa bort bokstäverna, köpa klistermärken som täcker över, eller varför inte arrangera om tangenterna rent fysiskt. Det sistnämnda kan också fungera som en smått elitistisk, nördig tangentbordsmodd - omarrangering av tangenterna så att de bildar ord. På de flesta tangentbord är det enkelt att få loss tangenterna med exempelvis en bordskniv. Undertecknad gjorde följande med sitt tangentbord, till pekfingervalsarnas förtret:

Ghosting

- Nja, snarare blockering

Ett problem du kanske stött på är något som kallas för ghosting, key blocking eller key masking - olika fenomen med samma förklaring som kan ställa till det, speciellt för gamers. Det kan uppstå när du håller in fler än två tangenter samtidigt och resulterar i att den tredje tangenten antingen skickar fel signal (därav "ghosting"; förekommer på äldre tangentbord) eller att den tredje helt enkelt blockeras (vanligare på nyare tangentbord).

Du kan prova själv genom ett elddop som cirkulerat på nätet. Håll ner båda shift-tangenterna och skriv samtidigt meningen "the quick brown fox jumps over the lazy dog". Mitt vanliga tangentbord ger "HE QUICK BROWN FOX JUPS OER HE LA DOG"; ett gammalt standard-PS/2-Dell jag har ger "TE UIC RWN JUS VER TE LAY DG". Det kan också hända att du trycker ner fyra olika tangenter samtidigt, och släpper den tredje – men att släppet inte registreras av tangentbordet; det är vad som kallas key masking. För att mer noggrant undersöka vad ditt tangentbord klarar av kan du testa PassMark KeyboardTest gratis.

Men varför blir det så här? Vanliga tangentbord består internt av en matris - en massa rader och kolumner - som hela tiden läses av. Varje tangent fungerar som en switch; när du trycker ner en tangent så sluts en krets, vilket tangentbordet känner av och registrerar. När tre tangenter som bildar hörnen av en rektangel är nedtryckta samtidigt uppstår nämnda problem. Känner du inte för att klura ut exakt varför rekommenderar jag Dave Dribins pedagogiska förklaring.

Ett sätt att kringgå problemet är förstås att mappa om kommandon i ett spel till en uppsättning som inte krånglar till det, men vill du slippa problemet så finns det tangentbord som helt eller delvis löser det. N-key rollover kallas det när du kan trycka ner ett obegränsat antal tangenter och fortfarande få ett nedtryck korrekt registrerat. Få tangentbord klarar detta, och termen både missbrukas och missförstås. Vissa tillverkare av gamingbrädor säger att de använder "anti-ghosting technology". Något som bidrar till extra förvirring är att USB-specifikationen faktiskt inte tillåter rapportering av fler än sex tangenter förutom modifierarna (Ctrl, Alt, osv) på en gång.

Exempelvis Razer Tarantula (som vi recenserat) kringgår delvis USB-begränsningen, medan flera tangentbord som har äkta n-key rollover när du använder dem som PS/2 får nämnda begränsning på sex tecken så fort du använder PS/2-till-USB-adaptern. Några andra tangentbord som har riktig n-key rollover när de används som PS/2, men inte USB, är SteelSeries 7G och Deck Legend.

Mappa om tangenter

Sällan använda tangenter kan mappas om för att bli mer användbara. Med mappas om menas att du ändrar hur en viss tangentnedtryckning ska tolkas; exempelvis är en populär sysselsättning att låta den synnerligen meningslösa Caps Lock byta plats med Ctrl. Vad som är vettigt beror givetvis på dina behov – i typiska WASD-spel kan Ctrl:s vanliga placering vara bra, men kanske kan det förenkla om alla eventuella Windows-tangenter fungerar som Ctrl eller Alt? Kanske går det inte att ändra bindningarna i ett visst spel? Kanske vill du att en viss funktion ska vara möjlig att utföra med mer än en eller mer två olika tangenter?

I Windows kan du mappa om tangenter genom att mecka i registret, men tack och lov finns det gratisprogram som sköter den biten. Ett sådant är SharpKeys. Ett annat är KeyTweak. När ändringen väl är genomförd behöver du inte programmet längre. Ett alternativ till registermanipulering är AutoHotKey, som klarar både ommappningar, hotkeys, avancerade makron och hotstrings (“om jag skriver YMD, ersätt med aktuellt datum”) - och de kan vara programspecifika. AutoHotKey måste dock köras i bakgrunden hela tiden, och kan ha problem med vissa spel. Som vanligt ska du också vara mycket försiktig innan du ger dig in i registret.

Vidare läsning

Om du missade artikel nummer ett, om olika tangentbordstyper, finner du den här. Vill du verkligen grotta ner dig och diskutera tangentbord på samma allvarliga, nästan religiösa nivå som många fotografer diskuterar sina kameror eller gitarrister sina gitarrer kan jag varmt rekommendera forumet geekhack.

I tangentbordsmoddväg är denna Steampunk-version av en Model M bland det mer imponerande. Vill du ha ett helt blankt tangentbord (som Das Keyboard) går det att fixa själv med sandpapper och stålull. Eller varför inte ta bort numpaden? Är du mer kreativt lagd kan du prova på att måla om (se den här videon för snyggare exempel).

Vill du bemästra touchmetoden och bli en riktig tangentbordsninja så är TypingWeb ett populärt webbaserat gratisprogram för att träna upp förmågan på olika sätt. Ett betydligt roligare alternativ för gamers är #Segas #The Typing of the Dead; ursprungligen ett arkadspel baserat på #The House of the Dead 2, men som byter ut pistolen mot... ett tangentbord - istället för att skjuta måste du skriva mer och mer komplicerade ord eller meningar för att oskadliggöra fienderna. Spelet portades till Dreamcast, Playstation 2 och Windows och är numera tillgängligt genom GameTap. En #uppföljare dök upp förra året, men finns än så länge bara i Japan.

Läs även FZ:s första tangentbordstext

Skicka en rättelse