Recension – Medieval II: Total War

Medieval II: Total War går tillbaka till den era där serien verkligen slog igenom. Shogun var ett bra spel men kändes avlägset för många och var inte lika varierande som dess uppföljare. I Medieval fick man verkligen känna på de historiska slagen med riddare, bågskyttar, yrkessoldater och hopskramlade bönder. Dessutom var korstågen och striderna om Jerusalem något de flesta kände till.

Rome: Total War byggde vidare på samma koncept, med en turordningsbaserad strategikarta och taktiska realtidsstrider med tusentals krigare. Dock med en grafikmotor som var och fortfarande är en av de bästa. Att se tusentals krigande soldater ovanifrån ena stunden för att i andra titta på två enskilda kämpar som slåss är klart imponerande.

Grafiken

- än bättre än i Rome

I Medieval II har Creative Assembly lyft grafiken ytterligare några snäpp. En av de stora nyheterna är att soldaterna har varierande utseende. De är uppbyggda av ett flertal delar och kan därför ha olika kläder, rustningar, hästar och vapen. Det är en tacksam utveckling från de tidigare identiska klonarméerna. Men det visar sig inte heller vara helt utan problem. I och med att enheternas utseende är mer varierat och verklighetstroget kan det också vara svårare att särskilja sina egna och fiendens trupper. För att underlätta har spelaren dock fått en ny funktion som tillfälligt markerar de egna enheterna med grönt och fiendens med rött.

Även om det är sällan man har tid att titta på enskilda soldater har det gjorts en hel del förbättringar på den fronten. Det känns nu mycket mer som om soldaterna verkligen slåss mot varandra och inte bara svingar svärd i luften. De parerar slag med sköldar och kan gå fram till en liggande fiende och genomborra denne med det vapen som finns tillhands.

Nattstriderna är en av spelets grafiska höjdpunkter. Tusentals trupper som bär på facklor är en imponerande syn. Än mer imponerande är det när två arméer med många bågskyttar möts i natten. I Medieval II skjuter skymda bågskyttar nämligen pilarna i en hög båge istället för rakt på fienden. Att se hundratals flammande pilar fara upp mot himlen är en minst sagt spektakulär syn.

Förutom bättre grafik och självklart en rad nya enheter är nyheterna på stridsnivå inte alltför många. Det finns dock inget behov av att vara fruktansvärt nyskapande när föregångaren redan är genrens bästa titel.

Städer

- myllrande stadsliv eller ståtliga borgar?

En av de mer tydliga förändringarna på strategikartan är att man nu har två typer av samhällen: borgar och städer. Städerna fokuserar på civila byggnader, får en större befolkning och producerar mer pengar. Dessutom kan städerna hålla en mindre försvarsstyrka utan att man behöver betala dess uppehälle. Borgarna däremot är välförsvarade fästningar som kan producera bättre och fler enheter.

Just rekryteringen av enheter är också en nyhet i Medieval II. Det finns nämligen bara ett visst antal tillgängliga soldater av de olika enhetstyperna samtidigt. Därför går det sällan att endast producera de bästa soldaterna eftersom man då får vänta ett tag tills man fyllt på förråden. Istället går det att producera flera enheter samtidigt. Beroende på stadens eller borgens storlek går det att pumpa ut flera enheter under en omgång.

Agenterna

- prinsessor, handelsmän och lönnmördare

I Medieval II får de icke militaristiska yrkena ett uppsving. De självklara diplomaterna finns kvar med alla diplomatiska hållhakar de ger en. Lönnmördaren och spionen finns också att tillgå för de mer ljusskygga regenterna. Prinsessan har fått en viktigare roll och är inte längre endast en kvinnlig diplomat. Hon kan försöka gifta sig med andra nationers generaler och därmed få över dem till din sida. Enda risken är att hon faktiskt är dum nog att råka bli kär och rymma med sin älskade.

Handelsmannen är ett nytt inslag i Total War. Förutom att stärka handeln i städer kan han skaffa sig monopol på fiendens varor. Man placerar honom helt enkelt på en handelsresurs i fiendeterritorium och han snor då all inkomst från den. Det gäller dock att akta sig för fiendens handelsmän eftersom de kan försöka ta tillbaka sina tillgångar.

Från Rome till Medieval

- Påven och religionen

Den största skillnaden mellan Rome och Medieval II hittar man på strategikartan. Man känner dock igen kartans utseende och de strategiskt viktiga punkterna från tidigare. Men agenterna, den stora mängden nya byggnader och kanske framförallt religionen skiljer sig. Religion är precis som i Medieval: Total War mycket viktigare. När man erövrat ett område är det viktigt att föra dit sitt lands religionsutövare för att konvertera befolkningen till rätt tro.

Likaså spelar påven en stor roll. Han blir sur om man anfaller andra katolska länder och ger en uppdrag i kyrkans tjänst. Gör man inte som man blir tillsagd kan man bli bannlyst. Förutom att den kristna befolkningen inte blir alltför glad kan andra katolska länder fritt anfalla en. Ens bästa chans då är att vänta till den gamla stofilen i Rom ramlar av pinnen så det måste väljas en ny påve. Då får man bara hoppas att de möjliga kandidaterna har ett bättre öga till en än den gamla påven.

Korstågen har som Creative Assembly lovat blivit enklare och billigare att ge sig ut på. Så fort påven startar ett korståg kan man välja en general och låta denne och hans trupper ge sig iväg mot sin andliga livsuppgift. På vägen kan man oftast för en billig peng rekrytera andra kristna soldater. Det gäller bara att man fortsätter sin väg mot målet, annars börjar korsriddarna tvivla på ens tro och ger sig iväg själva.

Inte felfritt

- kantstött balansering och AI

Tyvärr dras Medieval II med samma fel, fast denna gång snäppet värre, som tidigare spel i serien. Nämligen att balanseringen och AI:n har sina brister när spelet släpps. Det var likadant i Rome, men något som utvecklarna ganska snabbt rättade till. Bland annat har datorn en förmåga att tycka det är en bra idé att ha en bågskyttsduell även om den bara har en liten sketen armborsttrupp och möter många fler och bättre bågskyttar och katapulter.

Ett annat problem som Total War-fantasterna snabbt hittat är kavalleriets förvånansvärda svaghet. Riddarna och kavalleriet hade sin storhetstid under medeltiden, men det syns absolut inte i Medieval II. De har svårt att hålla ihop sitt anfall och kan till och med hamna i trångmål mot infanteri utan spjut. Inte ens det patenterade anfallet i ryggen garanterar en vinst för tillfället.

Jag har fullt förtroende för att Creative Assembly kommer lösa problemen ganska fort, men jag tycker ändå det är tydliga fel som borde fångats upp tidigare. AI:n är dock inte överlag sämre, den har också förbättrats på en mängd punkter. Det är exempelvis inte längre lika enkelt att anfalla en stad i etapper. Tidigare kunde man ta murarna, och sedan i lugn och ro ta in alla sina trupper i staden innan man marscherade mot dess mitt. Nu slår däremot datorn tillbaka med allt den har så fort man kommer innanför murarna.

Slutord

- ingen revolution, men ändå bäst

Utan tvekan är Medieval II: Total War ett superbt spel. Det är inte fruktansvärt nyskapande men förbättrar ändå konceptet från Rome på flera sätt. Striderna är vackrare än någonsin, strategikartan är än mer strategisk och Total War-fans kommer inte att bli besvikna på de taktiska striderna. Men som tidigare så brukar spelet först bli perfekt efter en eller två patchar som rättar till AI och förbättrar balansen. Creative Assembly har dock hittills aldrig svikit oss så Medieval II: Total War är ett givet köp för alla skrivbordskrigsherrar.