Historien driver Assassin's Creed framåt. Från 1100-talets blodiga korståg i Heliga landet vidare till renässansens mittpunkt, Italien under 1400-talet, där vetenskapen och kulturen föddes på nytt. Och från den lågmälde assasinen Altaïr till Florenssonen Ezio, med ett eldigt temperament och stor aptit på kvinnor (italienare, du vet). Den senare gjorde #Ubisofts serie till en spelmakt att räkna med och Ezio hann avverka en trilogi med den odiskutabla höjdpunkten #Brotherhood och så avslutningen vid världarnas vägskäl i 1500-talets Konstantinopel.

1753 till 1783. Den stora trean utspelas före, under och efter den amerikanska revolutionen.

Men berättelserna om Altaïr och Ezio är över. Blickarna vänds istället västerut mot den nya världen, den mäktiga kontinent som i mitten av 1750-talet hyste lika stora drömmar som naturvyer. Den är också en perfekt kuliss för den ständiga maktkampen mellan assassinerna och tempelordern, det krig som enligt Assassin's Creeds fiktiva mytologi pågått i bakgrunden sedan tiden innan historieböckerna började skrivas.

Den amerikanska revolutionen pågick under andra hälften av 1700-talet och ledde slutligen fram till att de 13 kolonierna bröt sig loss från det brittiska imperiet. Det kom att förändra relationen mellan människorna och de styrande krafterna. Tempelriddarna strävar efter ett samhälle där de gör folket lyckligt genom ordning och kontroll. Assassinerna kämpar å sin sida för den fria tanken och människans eget val att styra livet dit hon själv vill. Frihet kontra kontroll. Det säger sig självt att revolutionen är som gjuten för duons millenielånga duell.

Under den karaktäristiska huvan döljer sig en ny hjälte.

Att ta in hela historieskildringen av både saga och verklighet kan tyckas överväldigande, men Ubisoft har alltid varit mästare på att berätta stora saker ur en liten människas perspektiv. Connor är vårt instrument den här gången. Vår Altaïr eller Ezio, om du så vill. Hälften britt och hälften mohawk-indian. Fåordig och reserverad. På grund av sitt distinkta arv ses han som en utböling vart han än går, men trots (eller kanske tack vare) utanförskapet har han valt att kämpa för frihet. Var dag. Var timme. Var minut. Jag upplever honom bitvis som en torrboll, särskilt med yrvädret Ezio i färskt minne. Men det Connor saknar i karisma tar han igen med ett spel som lovar mer än jag nånsin vågade hoppas på. Det blir jag varse under de kommande timmarna med greppet fast om PS3-kontrollen.

Den amerikanska drömmen

En pampig trevåningsvilla belägen på en kulle någonstans längs den amerikanska östkusten vars grannar mest består av granskog och fågelkvitter. Ut genom trädörren stormar en återhållsamt ilsken Connor. En britt från Boston har fått för sig att köpa marken där hans indianstam sedan länge håller till och sådan fräckhet kan inte tolereras. Connor begraver sin tomahawk djupt i hemmets dörrpost – en symbolisk gest som förklarar krig mot nybyggarfienden.

Den matt röda byggnaden fungerar som Connors bas och trygga hamn.

Men detta får bli en senare fråga. När den nya världen breder ut sig framför mig tigger den om att bli utforskad. Men vana kliv bestiger jag husväggen och spejar ut över landskapet. Bakom huset syns en hamn, byggd i en vik som i all sin enkelhet är imponerande. Åt övriga riktningar är det bara den otämjda skogen, så långt ögat kan nå. Oändligt höga klippor, mäktiga träd, kuperad terräng och något helt annat än tidigare stadsburna delar av serien.

Marken runt huset är ännu ganska orörd. Men i takt med att Connor rekryterar nya allierade byggs nya hus, en by växer fram. Smedjor tillkommer, jägare ses ströva omkring i skogen, bönder plöjer åkrar. Tanken är att du som spelare ska få en inblick i hur livet såg ut under den här eran. Men jag väljer istället att springa till skogs.