För en vanlig fotbolls-svenne som undertecknad var Baja 1000 ett okänt fenomen. Efter lite efterforskningar insåg jag, precis som många av er motorsportintresserade människor där ute redan visste, att Baja är något mer än ett ord du satte före -Maja när du skulle reta en viss klasskamrat i lågstadiet. Det är en av världens mest kända tävlingar.
Baja California Peninsula i Mexiko är platsen, off-roadracing är sporten – med alla möjliga slags fordon (27 klasser med bilar, motorcyklar och fyrhjulingar). Både svenskar (Erik Carlsson, Gunnar Nilsson) och kändisar (Steve McQueen, Patrick Dempsey) har deltagit, och i Nordamerika är evenemanget megastort. Åtminstone för de med motorintresse. Vilket är en hel del.
Så – vad ska vi svenskar med #Baja: Edge of Control till? En relevant fråga, både innan och efter jag lirat. Jo: det finns inte särskilt många off-roadracingspel på marknaden. Och jo: det finns även ett sug efter motorsportspel för de som inte får nog av bensinlukt och tutande på väg till och från jobbet på vardagarna. Men, och det är ett ganska stort men: då skulle det behövts ett bättre spel.
Det hackar
- jag lackar
Grafiken är rätt tråkig och dålig, funktionerna är desamma som i alla bilspel (kör, kör kör, lås upp nya bilar) och extrafunktionerna är få. Bilarna är också tråkiga, förmodligen för att de är desamma som i verkligheten, och bakgrundsmusiken rent av outhärdlig. Om du stör dig på hackande grafik dessutom – vilket du förmodligen gör – kommer du irritera dig enormt på Baja. Flertalet filmsekvenser och banor hackar och ibland så pass mycket att jag undrar hur de kunnat släppa spelet i detta skick.
Kvantiteten finns där, det ska erkännas. 95 banor har jag fått det till – de flesta designade med eftertanke, och fordonen du kan skutta in i eller sätta dig gränsle över är ännu fler. Det finns även en hel del spellägen (som i och för sig liknar varann) och ett karriärsläge. Så visst har du en hel del körtid framför dig om du väljer att köpa spelet. Men jag lovar inte att du kommer att ha roligt under tiden.
Därmed inte sagt att allt bara är dåligt. Det finns positiva saker också. Som att styrningen känns helt okej. Och som att det finns både avancerade sätt och enkla sätt att köra sin bil på – beroende på vad du är för förare. Eller som att skadorna bilen får under tävlingarna är väldigt verklighetstrogna - ingen galen körning här inte. Små detaljer som att du kan ha med dig ett reservdäck gör det också lite småskojigt på ett verkligt sätt. Visserligen lagas bilen automatiskt mellan racen, men vill du leka kan du lägga till och ändra det mesta på ditt åk.
Carlsson på taket
- skulle ens han gilla det?
Men det är för lite, för sent. Nej, inte för sent. Men för lite. Jag blir snarare irriterad att #2XL Games lagt ner tid på såna detaljer som jag nämnde ovan, men låtit den usla grafiken, hackande videor och korkade motståndare slippa igenom. Och att du får börja karriärläget med ”lätta bilar” som egentligen är svåra på grund av att de knappt går att styra. Nej, vill du bränna sand med hjul under dig är #Pure ett mycket bättre alternativ. Förutom kanske för Erik Carlsson.
