Kommer ni ihåg när en osympatisk och osnuten Raiden tog Solid Snake ifrån oss i #Metal Gear Solid 2? Regnpiskade trailers hade fått oss att se fram emot att återförenas med mannen med den raspiga stämman och pannbandet på tok för nära ögonnivå, i ännu en tät spionthriller. Men efter bara ett par timmar lämnades vi att sitta barnvakt åt flams-Raiden. Och att halka runt i fågelskit. Som vi plötsligt hatade honom, denna dåliga ursäkt till karaktär som vi aldrig bett om.
Allt sedan dess har spelseriens pappa Kojima gjort sitt yttersta för att förändra Raidens hela image. Rent bokstavligen har han brutits ner i bitar och byggts upp på nytt – lem för lem. I #Metal Gear Solid 4 återintroducerades han som en skräddarsydd kombination av häftighet. Han hade inte bara lappats ihop med maskindelar – som cyborg. Han var också fullfjädrad ninja. Cyborgninja!
Kraftwerks fullängdare från 1978 som spel.
Nu når imageförändringen extremens kant när #Platinum Games, de japanska fullblodsproffsen på häftighet, hjälper #Kojima Productions att fullgöra Raidens förvandling till mördarmaskin – driven av frenesi och envishet. Jag har spelat fyra timmar av de båda japanska utvecklarnas nära kollaboration, det intensiva #Metal Gear Rising: Revengeance, och fått blodsprängda ögon på kuppen.
Två utvecklare i actionpackad harmoni
Utvecklarnas signum gör sig ständigt påminda. Kojima Productions lika delar animeartade och Hollywood-cinematiska mellansekvenser driver historien. Alltmedan Platinum Games bidrar med en spelmässig anda vi sett i deras egna #Bayonetta och #Vanquish. Det är blixtsnabba 60 bildrutor per sekund – bara för att man ska hinna med den reflexmässiga och ständigt utmanande tredjepersonsaction man ställs inför. Det är på hela taget japanskt (!), överdrivet, extravagant och flashigt.
Någon tar Socker-Connys gamla devis på allvar.
Så Metal Gear Rising utspelar sig fyra år efter händelserna i det fjärde Metal Gear Solid-spelet, Guns of the Patriots. Året är 2018 när legosoldaten Raiden och hans grupp blir genskjutna och överväldigade av tunga cyborger, uppbackade av allsköns teknik – däribland monstruösa Metal Gear-maskiner. Själv blir Raiden sliten i stycken, hånad och förnedrad av ledaren, en man som ska visa sig heta Samuel Rodriguez. Det ska snart bli uppenbart för Raiden att han måste göra upp inte bara med Samuel, utan sitt eget öde. Sedermera påbörjar han förvandlingen – mentalt, men också fysiskt – när han i ny rustning och med nyfunna motiv drivs mot att slukas av sitt mörka alter ego, Jack the Ripper.
Metal Gear Solids kontext är egentligen en parantes, för Rising är snarare en fristående, futuristisk samurajsaga om hämnd. Med Raidens egna ord i spelet: "I'm just the reaper".
Finhackandet
Mest uppmärksammat har Metal Gear Rising på förhand varit för två saker: å ena sidan Kojima Productions uppgivna oförmåga att på egen hand realisera sin vision – något man uttryckligen bad om ursäkt för. Därav Platinum Games inhopp. Å andra sidan finhackningsmekaniken, som innebär att spelaren kan rikta och sikta med Raidens svärd för att i detalj skära sönder objekt i småbitar.
