Det är ett hårt arbete

Det kom en rapport här om dagen. En som sa att ungefär sju av tio svenska föräldrar tycker att dataspel utvecklar barnets förmågor. Hälften tyckte dessutom att det uppmuntrar kreativitet.

Det var tydligen bäst i hela Europa.

Det är ju bra och roligt. Men det är också lite konstigt.

Författaren och illustratören Sven Nordqvist, han som gör Pettson och Findus du vet, älskar spel. Han har till och med sparat gamla datorer hemma för att kunna spela gamla versioner av sina favoritspel. Han hittar ju på spel också, framför allt de där Pettsson och Findusspelen som numera finns som appar.

The Incredible Pettson Machine

Hur som helst, jag intervjuade honom rätt nyligen. Han hade en rätt stark åsikt om det här med vad spel ska vara.

"Varför måste spel hela tiden lära en nåt eller ha något syfte? Räcker det inte med att det är roligt? Det räcker bra för mig", sa han.

Det är snudd på ett kontroversiellt uttalande. Men ack så sant. Varför ska just spel uppfylla andra saker än film, litteratur, musik eller konst? Det borde räcka gott med att det är kul och underhållande.

"underhållningsvåld och spänning dominerar"

Jag tror kanske snarare problemet är att så få spel gör annat än underhåller för stunden. Det vill säga att utbudet är rätt begränsat om man söker upplevelser bortom adrenalin och glädje (okej då, man blir rätt ofta arg också). Kollar man topplistorna i bokförsäljningen så är det ju inte heller direkt så att Mo Yan toppar. Det är underhållningsvåld och spänning som dominerar. Men vill man ha något annat så finns det. Det är till och med lätt att hitta.

Det är det som bekant inte när det gäller spel. Det finns, men man får leta och när man väl hittat dem är de heller inte värst många. Men med detta sagt; varför ska spel uppfylla något annat än att skänka glädje för stunden?