Om mormor lirar Backpacker som koreanska Starcraft-rävar måste hon väl ändå vara gamer?

Jag har en kompis som vill att jag ska lära henne spela spel. Hon säger att hon aldrig har spelat. Ändå hinner jag knappt spela mina rundor i #Ruzzle förrän hon svarar, och spöar skiten ur mig. En gång avbröt hon ett samtal för att spela en runda i en viktig match och ropade sedan jaaa och knöt näven i en segergest.

En annan av mina vänner har en son som älskar spel och tekniska prylar. Han försvinner in i spelvärldarna som få andra, säger min kompis och skakar oförstående på huvudet. Och tar vid första bästa tillfälle fram sin mobil och lägger patiens. Jag menar verkligen vid första bästa tillfälle, ge honom en lucka på mer än 30 sekunder så åker det fram.

Inte heller han spelar spel.

"Bara en till fråga, sa någon och så blev de kvar"

Jag minns tillbaka till tiden när #Backpacker var en storsäljare. En julafton i någons hus med två tjocka släkter där. I källaren rullade #Gran Turismo på en Playstation 2. Där satt, normativt nog, vi män. Uppe i soffan satt sex kvinnor i varierande ålder mellan ungefär 20 till 80. De satt tätt packade runt en bärbar dator och spelade Backpacker. När det var dags för mat stod vi pojkar snällt och väntade runt bordet, medan kvinnosoffan hade svårt att slita sig. Bara en till fråga, sa någon och så blev de kvar. Efteråt ville de inte ens gå med på att de hade ägnat sig åt dataspel. Vi hade spelat tv-spel, de hade spelat Backpacker, punkt slut.

De är inte så casual som de tror, de där casualspelarna. Nu finns det faktiskt siffror på det.

Ett spel eller inte?

Men låt oss ta det från början. För vad tusan är casual? Problemen med indelningen är så stora att jag knappt veta vart jag ska börja. För det första detta med att jag ens kallar mig för gamer, hur knäppt är inte det? En som spelar spel. Det är ungefär som om någon skulle säga att jag är en tv-tittare, medan en annan svarade att jaha, själv är jag bokläsare. Och en tredje som säger, nähä, jag är filmtittare. De flesta av oss gör väl allt det?

Som punk fast töntigt

Att spela spel var en gång för länge sedan att tillhöra en subkultur. Det var en smal hobby på 80-talet och det tidiga 90-talet. Hur charmigt det än kan ha varit så är det varken en smal hobby eller subkultur längre, även om gammelmedias behandling av spel kan få en att känna så ibland.

Var och varannan människa spelar någon form av dataspel idag, vare sig de är medvetna om det eller inte. Som mina vänner. För dataspel är dataspel, så enkelt är det. Det finns skillnader i kvalitét, svårighetsgrad och stil på spelen, men ett spel är ett spel. Harpan till Windows 3.0 från 1990 är ett dataspel likaväl som #Mass Effect 3 från i våras. Fast det ena är alltså casual och det andra mer hardcore.

nu är vart och vartannat spel som görs casual för casualspelaren

Casual som benämning på spel har funnits rätt länge, men det slog igenom på bred front med #Nintendos Wii. #Wii Sports och alla de där efterföljarna, som sällan var lika roliga, krävde helt enkelt ett nytt ord för att beskriva dem, partyspel räckte inte. Sedan kom Facebook- och Iphonespelen och nu är vart och vartannat spel som görs casual för casualspelaren. Men vad betyder det egentligen?

Översatt till svenska betyder ordet ungefär avslappnad, så ett spel för den slappa spelaren. Eller den som spelar lättsinniga spel på ett lättsinnigt och slappt sätt kanske. För en inbiten gamer blir det lätt ett skällsord, där casual snarast är synonymt med dum.

Föregående Nästa
Skitsamma om nåt är hardcore eller casual , huvudsaken är att man har kul. Och vad betyder två betydelselösa begrepp egentligen? Är det svårighetsgraden? Tiden som krävs? Vill en såkallad casual spelare ha lätta spel? Sanningen är att det inte finns någ... 24/12 Trevlig läsning som vanligt, själv tillhör jag väl den där inbitna gamla skaran som sorglöst kommenterar evolutionen... mer eller mindre. På ett personligt plan tycker jag man ska spela vad man nu tycker är kul; det är snarare en sorts frustrering man... 24/12 Bra krönika, synd att folk fortf. ser allt i svart och vitt. 23/12 Jag vill inte vara hardcore. Det är för mig ett skällsord. Hardcore gamers förknippar jag med finniga fjortisar som spelar Cod eller Battefield hela sin vakna tid och gnäller på att Nintendos spel inte är blodiga nog och därför är sk barnspel. Hardcores... 23/12 Tar man tex World of Warcraft...den gamla goda tiden då det var svårt, man fick verkligen kämpa för att bli något, få något och komma någonstans. Nu behöver man bara trycka på några enstaka knappar så haglar det in belöningar. Hardcore vs Casual. Vad... 23/12 Antar att du är hardcore då eller..? Herregud... I alla fall, intressant krönika igen! Allt är inte så svartvitt som en del vill tro :) 23/12 Casual är folk som spelar lite då och då, min flickvän är en sådan typ, har hon en timme att slösa bort, så kan hon lira lite, HARDCORE lirar så fort dem får tid, man äter sover och skiter spel därav namnet, så tro inget annat, det är oxå dem som utveck... 23/12 Det är skillnad på att ett spel är hardcore/casual och sättet folk spelar på. Ska man kalla nån som spelar farmville fem timmar om dagen casual? Jag vet att jag fastnade i spel som tex mafia wars och spelade knappast dem casually. 23/12 Det kunde finnas en Hardcore/Casual inställning. Spelet ser lite olika ut beroende på vad man väljer. Sen kan man självklart fininställa vissa saker som UI och annat grejs :D 23/12 gillar artikeln, och vi som spelat länge/spelar spel, tror du vi har varit bäst direkt? nej absolut inte vi fick kämpa och tyckte givetvis det blev roligare ju bättre vi blev men man förstod ganska snabbt att hur mycket roligare/djuphet och spel man fic... 23/12
Skicka en rättelse