Det blåses nytt liv i gamla klassiker tack vare de mobila plattformarna. Och nu har turen kommit till tolv år gamla peka och klicka-äventyret Runaway. Men trots att det är en trilogi har den spanska utvecklaren #Péndulo Studios den här gången bara valt att släppa den sista delen, uppdelad i två kapitel.
Peka och klicka-genren frodas i våra smartphones och på surfplattorna.
För en person som inte är bekant med Runaway börjar #A Twist of Fate obarmhärtigt utan återblickar. I inledningen får man veta att seriens tidigare huvudperson Brian Bosco dömts till sluten psykiatrisk vård för ett mord han inte minns. Efter sig lämnar han nu sin flickvän Gina, som har haft en bärande roll i de tidigare spelen men som nu träder fram som den främsta spelbara karaktären.
Det hela börjar på Brians begravning där Gina plötsligt får ett märkligt samtal från ”andra sidan”. Det är från Brian som med förvirrad röst berättar att han är instängd i sin egen grav. Fast besluten att gå till botten med det hela ger man sig ut på ett äventyr som tar en oväntade vändningar, inte minst då spelet plötsligt skiftar perspektiv och man är instängd på ett mentalsjukhus.
Känslomässiga möten
Utvecklarnas ambitiösa insats märks väl i alla intressanta och unika karaktärer som skapats. Särskilt på sjukhuset där personalens och patienternas personligheter väcker känslor: Mimaren Marcelo som ger mig osynliga blommor och kartonger att stoppa i mitt lager, säkerhetsvakten Ernie som älskar Elvis mer än något annat, och den gamla gubben Hollister som tror han kör en fräsig bil ute på vischan – när han egentligen sitter vid ett pingisbord i umgängesrummet.
Vad hjälper det att karaktärerna är fantastiska när spelet är medelmåttigt.
A Twist of Fate bjuder dessutom på mysig serieteckningsgrafik där varje bakgrundsmiljö omsorgsfullt ritats för hand. Men trots den höga ambitionsnivån är resten av spelet lite väl mediokert. Pussellösningen är på tok för simpel – vilket gör att avsnittet känns för kort. Ofta hintas det för mycket om vad man ska göra härnäst. I bästa peka och klicka-manér plockar man på sig allt som bara går när man nått ett nytt rum, för att sedan använda dem där eller bara några skärmar bort.
Även om spelet inleds intressant med samtalet från Brian mattas handlingen av och blir ganska snabbt oinspirerande. Humorn, som förutom grafiken ska vara en av spelets styrkor, går inte alltid hem. Som att en av patienterna tourettesskriker "banana!" efter att han har avslutat varje mening, vilket snarare är irriterande än roligt. Så utan att tillföra något nytt spelmässigt är den första delen av The Twist of Fate som vilket medelmåttigt spel som helst i sin genre. Och det är knappast något annat än vackra stillbilder jag kommer lägga på minnet.
Fotnot: Runaway: A Twist of Fate – Part 1 är släppt till Ios för 38 kronor.
