Jag har aldrig haft någon relation till #Deus Ex, och jag kan helt ärligt inte förklara varför. Möjligheten att beblanda sig med olika makthungriga fraktioner i en dyster framtid, att välja hur man ska tackla problem och se konsekvenserna av sina handlingar – det är min typ av spel. Ändå blev det aldrig av att jag anslöt till det dystopiska science fiction-äventyret när det begav sig i början av 2000-talet.
Så det är med stor nyfikenhet jag tar mig an den andra delen i serien nu, tio år senare. Det rådde delade meningar kring spelets kvalitéer redan 2003, då vissa höjde det till skyarna medan andra menade att det var översimplifierat och klaustrofobiskt jämfört med originalet. Har #Deus Ex: Invisible War vad som krävs för att hävda sig i dagens spelklimat, eller är det en klenod från förr som vi gör bäst i att gräva ned och glömma bort?
Detta var knappast den första eller sista cyberpunk-världen av dystopiskt snitt.
I efterdyningarna av kollapsen, ett händelseförlopp med krig och ekonomisk depression, lever Alex D i en värld som försöker återhämta sig. Han är en rekryt för det ultrakapitalistiska World Trade Organisation och kan förstärka sin kropp med olika biomodifikationer. Han befinner sig i Chicago när terrorister slår till och jämnar staden med marken, varpå han lyckas fly till Seattle där konspirationer, fraktioner och valmöjligheter breder ut sig som en inbjudande lunchbuffé. De olika organisationerna eftersträvar världsherravälde – vem som lyckas är upp till Alex.
Beväpnade robotar patrullerar Seattles överklassdistrikt där neonskyltarna försöker mota bort det ständiga mörkret med sitt sken. Det är grått, sterilt och fientligt. Övervakningskamerorna slutar aldrig bevaka den lilla skaran invånare som befinner sig i området. De flesta av dem står och stirrar rakt fram med tom blick, som om de väntar på att just jag ska komma förbi och prata med dem.
Det krävs livlig fantasi för att verkligen bli uppslukad av den här framtidsvisionen. Tio år av teknologiska landvinningar har vant oss vid städer som vibrerar av liv på ett helt annat sätt. Att kastas så här långt tillbaka i tiden är inte helt angenämt ur det perspektivet, men då kommer valmöjligheterna in i bilden.
