Jag hade varit vaken i trettio jävla timmar. Sovit två. E3, du vet. Även på hemmaplan sliter det. Man kan inte direkt anklaga mig för att ha varit i min bästa form när jag rullade ur sängen den där kvalmiga junieftermiddagen. För upp skulle jag. Det var ju dags för Nintendo Direct. Det var dags för teamet bakom #Super Mario Galaxy 2 att till sist frälsa Wii U med något stort. "Super Mario Universe"? Inte ens himlen var gränsen för mina fantasier.
Satoru Iwata verkade dock vilja suga på den lyxigaste Mario-karamellen en stund. Istället fick vi den sötaste. Jag nickade gillande när vi fick se uppföljaren till briljanta #Super Mario 3D Land. Gröna ängar, fyra spelare, snurrande cylindrar av gräs, transparenta rör och så den där njutbara omväxlingen av två och tre dimensioner. Och tänk, vi hade vi inte ens sett rörmokarens huvudnummer. Eller, vänta nu...
Super Mario 3D World var inte vad de flesta väntat sig, vad vi helst ville ha.
De sömndruckna ögonen spärrades plötsligt upp. Hakan slog i golvet. Detta var #Super Mario 3D World. #Nintendos huvudnummer. Detta var nästa tredimensionella Mario, det som skulle fylla Super Mario Galaxys skor. Om jag ska uttrycka det milt: det var inte den bästa starten på dagen. Om jag ska tala klarspråk: det kändes som världens sämsta skämt.
Har såren läkt?
Låt oss vrida fram klockan ett par månader. Nu är det min tur. Nu ska jag spela Super Mario 3D World. Har såren läkt? Finns ärren kvar? Skräckblandad förtjusning. Mario "woohar" till och springer över den varmaste lilla värld du kan tänka dig. En väg ringlar sig förbi pyttesmå sjöar, mellan till synes bottenlösa stup och resliga väggar. Knallgula mynt och lika gula block. Klassiska goombas mixas med jätteråttor och gröna halvgenomskinliga rör.
När jag och Mario rör oss uppåt längs kullarna står det snabbt klart att de transparenta piporna är något av temat för dagen. Det går undan när Mario kastar sig in i ett sådant. Tro inte att du kan stanna upp eller vända om. Däremot kan du välja väg när rören delar sig i flera, vilket kan behövas eftersom Marios fiender också gärna forsar genom dem. Tajming är A och O. Kvicka beslut likaså. Vid ett tillfälle styrde jag Mario till en stjärna. Därefter blev det en baggis att mosa sig genom fiendehorden som blockerade utgången.
För dig som funderat på vad Mario egentligen gör i de där rören.
Och så något för nostalgikern: Mario 3D World flirtar friskt med seriens kanske svartaste får. Ja, i själva verket borde #Super Mario Bros. 2 inte ens ha varit en del av arvet. Men som bekant bytte #Nintendo kostym på Doki Doki Panic och plötsligt var ett drömskt Mario-äventyr fött, med fyra unika hjältar.
Så som 1989 är Mario killen som är lagom bra på allting. Luigi kan däremot hoppa högst, han till och med springer i luften, och Peach svävar stillsamt över de djupaste avgrunderna. Sist och definitivt minst är Toad. De knubbiga små benen trummar på i blixtrande hastighet. Det som verkligen skiljer 2013 från 1989 är att de fyra släpps lös samtidigt. Det är spännande nog att #Nintendo för allra första gången införlivar co-op i ett 3D-Mario. Hur kommer det då bli när förutsättningarna är så vitt skilda? Frustrerande? Förlösande? Tanken kittlar.
Fyra katter med klös.
Och jämsides med eldblomman och tanooki-dräkten hittar vi kattkostymen. Iklädd den kan Mario och de andra dyka på sina fiender, rusa på alla fyra och till och med klättra på väggarna. Vi ska låta det vara osagt om kissekatten revolutionerar plattformsgenren, men det den missar i gameplay lär den ta igen i charm. Mjau.
Att ge sig i kast med Marios plattformsäventyr brukar vara så enkelt, så självklart. Men nu känns det komplicerat. Förväntningarna på vad det här skulle ha kunnat vara förtar en del av glädjen. För du ska veta att jag älskar Super Mario 3D Land. Koichi Hayashidas bärbara triumf från 2011 är oemotståndlig, bitvis utmanande och så sanslöst rikt på idéer. Det förtjänar en uppföljare. Problemet är att Hayashida året innan regisserade Super Mario Galaxy 2, tveklöst ett av århundradets bästa spel. Och den var den uppföljaren hela min själ var inställd på.
Därför blir mina känslor komplicerade, kluvna. För detta är inte "Super Mario Universe". Och i denna stund skulle jag hellre sätt punkt för en sådan text än en om Super Mario 3D World. Det kan jag inte förneka.
