Jag hade fel, var tvärsäker på att namnet #Enemy Within syftade på genetik och kolossala robotkroppar. Att det var samma gamla krig mellan man och alien fast i ny förpackning. Men jag hade fel. Enemy Within är mer än så. Det handlar också om kriget mellan man och man; Xcom och Exalt.

Exalt är ett hemligt sällskap som i många år jobbat i det fördolda. Mäktiga män med dolda agendor. Deras yttersta mål har alltid varit att kontrollera världen. Och i samband med invasionen från yttre rymden har bollen sats i rullning. Tidpunkten kunde knappast bli bättre. Förutom att världens nationer är satt i kollektiv chock har utomjordingarna fasaväckande genetik och vapen som Exalt tänker lägga vantarna på. Någon moralisk kompass bryr de sig däremot inte om.

Xcom-universumet förstärks av mystiska Exalt och allt vad det innebär.

Utöver att vara ett hot inifrån markerar Exalt också något nytt i Xcoms taktiska flora. Ananda Gupta, lead designer, ser fram emot att tillåta spelarna för en gångs skull hålla i taktpinnen.

– Du kan ta initiativet, jaga Exalt utan pardon och hålla deras celler blottlagda. För om de är exponerade kan Exalt inte sköta sina operationer. Men du kan också vara passiv, vänta tills cellerna anfaller och svara på attacken.

Två hot istället för ett

Exalt ger sig tillkänna någon gång i maj, kampanjens tredje månad, och deras inträde på Xcom-scenen lär skapa både förvirring och kaos. För samtidigt som du tvingas kämpa mot ett inre hot pågår kampen mot det yttre, den som du är van vid. Men just idag beger jag mig ut på okänd mark, väljer ut mina fem starkaste soldater och styr kosan mot västra Tyskland och en av många Exalt-celler.

Det finns två olika slags Exalt-uppdrag. I det ena skyddar du sändare mot enorma anstormningar. Vi snackar om uppemot tjugo fiender på en väldigt liten yta. Himla hysteriskt. I den andra ska du, eller rättare sagt din spion, jobba sig fram till två sändare och hacka dem på topphemlig information. Himla hysteriskt det också, fast på ett annat sätt.

Din undercoveragent skickas ut några dagar tidigare än din mer burdusa trupp. Deras uppdrag blir i sin tur att understå den sårbara agenten på alla tänkbara vis. Spionen har av förklarliga skäl ingen maffig rustning, inget stort raketgevär och behöver all hjälp han eller hon kan få. I mitt fall är det en han. När vi landar i skogsbrynet, i utkanten av övergiven byggarbetsplats är mycket av kartan höljt i mörker. Min trupp på den ena sidan, min agent på den andra. Och däremellan: Exalt. Det är åtminstone min inte alltför djärva gissning.

När hotet är mänskligt förändras stridsfältet.

Mötet med människohotet är uppfriskande. Jag vet inte exakt vad jag hade väntat mig men det var långtifrån detta: slipsar, västar, kostymbyxor och blankpolerade finskor.

– Vi mixtrade mycket med deras utseende. Något vi testade var commando-looken med mörkerglasögon och hela grejen. Men det funkade inte. De såg inte ut som ett hemligt sällskap, så som de gör nu, menar Ananda.

I Xcom är utomjordingen normen. I det sammanhanget blir det snudd på exotiskt att kämpa mot andra människor, men inte mindre utmanande. Herregud, som de leker med mig! En av deras raketer sårar tre av mina soldater, deras krypskyttar rör sig mot de höga kullarna och i röken från deras granater blir de osynliga. Förbluffande, för allt de gör är ju egentligen att använda sig av mänskliga – mina – knep.

Ju fler Exalt-uppdrag du övervinner, desto närmare kommer du ett avgörande.

Och när väl vinden vänder, då jag lyckas ta tillbaka initiativet och min spion lyckas hacka både en och två sändare, det är då förstärkningen kryper fram ur skuggorna. De kommer från alla möjliga håll, vissa till och med från luften när de hissas ner av helikoptrar. Vore det inte för mina väl utplacerade krypskyttar hade slaget varit förlorat. De vänder ensamma vinden ytterligare en gång men jag knyter inte näven förrän spelet verkligen lovar att segern är min. Det är knappt jag vågar tro det ens då.

#Firaxis är på god väg att mejsla samman en både modig och eggande expansion. Modig, för att de rör om i sin prisade kampanj och omkullkastar balansen med två motståndare istället för en. Och eggande, för att de uppdrag jag upplevde lekte med mina känslor och fick pulsen min att skena iväg. Dessutom finns det något coolt™ med mystiska spioner i välskräddade kostymer. "Jag är en stor kalla kriget-nörd", erkänner Ananda utan omsvep. Och mycket riktigt, det kalla kriget har sannerligen kommit till Xcom – och det lär bli hett.