”Vad har jag gjort?”

Minnesbilderna sköljer över mig i samma stund jag svänger in på uppfarten. Det var ett helt vanligt uppdrag. Jag och min vän Lamar skulle återkräva ett par bilar från någon som inte hade skött sina avbetalningar. Vi hade lagen på vår sida. Men när vi väl satt oss bakom ratten hetsade Lamar mig till att bryta hastighetsbegränsningarna, och när polisen kom efter oss hetsade han mig till att köra ifrån dem.

Vad jag har gjort?

Jag har försatt oskyldiga fotgängare i fara. Jag har vägrat överlämna mig till ordningsmakten. Jag har spottat på allt jag håller heligt.

Det är nu jag bestämmer mig. Jag ska aldrig bryta mot lagen igen.

Jag ska leva ett helt hederligt, anständigt liv här i staden Los Santos, i delstaten San Andreas. Min livsstil ska präglas av sunda värderingar och goda relationer till andra människor. Jag ska bli en medelsvensson – om det så blir det sista jag gör.

Så här gick det.

Dag ett: Vad är det för fel på mig?!

Det sista Lamar sa till mig innan han spatserade iväg var att min frisyr var ungefär lika ful som fan. Först blev jag förorättad över detta (jag tänkte säga något giftigt tillbaka men nöjde mig med att knyta handen i fickan), men nu inser jag att en ny frisyr är det perfekta sättet att markera att jag lever ett nytt liv som en extremt vanlig Svensson. Ny frisyr, ny start!, som man (kanske) brukar säga.

Jag hoppar in i min bil, backar försiktigt ut på vägen och åker iväg till frisörsalongen.

Los Santos frisörnäring lever gott på män som mobbar andra män för deras frisyrer.

Väl framme gör jag ett väldigt ambitiöst försök att faktiskt gå in i denna frisörsalong, men jag kan inte påstå att det går jättebra. Det står nämligen tre män vid dörren, och när jag ska passera råkar jag snudda vid en av dem, så lätt, så lätt.

”WHAT THE FUCK IS WRONG WITH YOU?!” undrar alla de tre männen då, och innan jag hinner förklara att det skulle i så fall vara att jag har väldigt dåligt samvete för att jag har brutit mot hastighetsbegränsningen tidigare idag, börjar männen slå sina knytnävar mot mitt ansikte.

Jag flyr därifrån i panik.

Det som följer är en ganska förvirrad men lyckligtvis kort jakt genom en gränd. Snart verkar de tre männen glömt bort allting, och sedan lunkar vi tillsammans tillbaka till frisörsalongen, som om ingenting har hänt.

Det första jag gör när jag väl kommer in är att av misstag be frisören att klippa en helt galen frisyr. Sedan ber jag henne att genast klippa dit en likadan frisyr som den jag hade när jag kom in. Det gör hon. Sedan skojar jag lite och säger åt henne och klippa dit ett enormt skägg i mitt välrakade ansikte. Då gör hon det med. Sedan kommer jag på att jag inte vill ha skägg. Hon rakar bort det. Sedan kommer jag på att jag visst vill ha skägg. Då klipper hon dit skägget igen. Sedan är jag tydligen tvungen att gå.