När jag ser tillbaka på mina unga år utgör #Baldur's Gate 2 en väldigt tydlig startpunkt för när jag började identifiera mig genom mitt spelande. Min familj ägde visserligen både en dator och ett Sega Megadrive även innan dess, men såhär i efterhand inser jag att ingenting jag spelade då riktigt fastnade. Jag har en hel konsolgeneration innan Baldur's Gate 2 som jag inte har några särskilt nostalgiska minnen från.
Men #Biowares mästerverk förändrade allt. Plötsligt var spel någonting som slukade lika mycket av min tid som böcker gjort tidigare, och Baldur's Gate 2 kan mycket väl vara det enskilda äventyr jag spenderat allra mest tid på.
En av förstärkningarna i Baldur's Gate II: Enhanced Edition är möjligheten att zooma ut.
Att det var just det spelet som satte klorna i mig är kanske inte så konstigt. Baldur's Gate 2 brukar hyllas som det bästa västerländska rollspelet som någonsin släppts. Jag håller inte riktigt med – jag föredrar bra berättelser framför roliga strider, och då finns det andra spel som klår det – men det är likväl ett fantastiskt spel.
En gedigen uppdatering
En underbar moddscen har i 13 år förfinat originalspelet på fantastiska vis, men efter att ha spelat nyutgåvan, #Baldur's Gate II: Enhanced Edition, upptäcker jag att det är svårt att gå tillbaka. Att inte behöva fiffla med moddar är en vinst i sig, men #Overhaul Games uppgradering visar sig även vara betydligt mer gedigen än moddscenens. En så enkel sak som att man numera kan zooma in och ut gör underverk. Den högre upplösningen ger visserligen miljöerna ett helt annat liv än originalets väldigt snäva perspektiv, och underlättar enormt när man utforskar, men merparten av striderna är fortfarande utformade för de mindre arenor som den ursprungliga upplösningen krävde.
När stridsmusiken dånar drar jag ofta ned kameran, tätt inpå all action, precis som i originalet. Andra förändringar, som den nya snabbsparsfunktion, en rejäl uppdatering av loggboken och hjälpfunktionen för att enkelt plocka upp saker direkt från marken, är genomgående väl implementerade.
Wild Forest är namnet på ett av de nya områdena.
För nykomlingar finns det även en föredömlig samling instruktionsvideor som går igenom många delar av spelets komplicerade AD&D-regelsystem. Konstigt nog tycks dessa videor vara inspelade från en Ipad och ger till och från Ipad-specifika tips. Det kommer inte att sätta några större käppar i hjulen för nybörjare som spelar på pc – om du inte förstår instruktionerna, högerklicka bara – men spelets inledande menyer känns tagna nästan rätt från Ipad-versionen. Det syns även i huvudmenyns butik, som i dagsläget inte fyller någon funktion på pc då all dlc som finns att köpa till Ipad-versionen redan ingår. Att Overhaul skulle expandera nyutgåvan ytterligare med framtida känns föga troligt.
Åtminstone trodde jag det ända tills jag spelade The Black Pits, som är det största nya uppdraget som lagts till.
Svarta avgrunder och nya kompanjoner
Premissen för The Black Pits är egentligen stentrist. Efter att man flytt från det ofrivilliga gladiatorspel som Overhaul skapade för #förra årets uppiffade version av det första #Baldur's Gate[/i] så, tja, kidnappas man igen och tvingas återigen kämpa sig genom ett lika ofrivilligt gladiatorspel. Det kändes inte särskilt lockande.
Gladiatorspelet blir aldrig heller riktigt intressant, men efterhand börjar äventyret utanför arenan ändå växa. Även om inramningen är oinspirerad dras jag in av den revolt som sakta byggs upp bland gladiatorerna och etablissemangets övriga slavar. En del av dessa karaktärer är härligt färgstarka och jag uppskattar att smida planer med dem i smyg.
