Den 22 november slog Xbox One ner i utvalda delar av världen. En vecka senare hittade Playstation 4 hit till Sverige, och jag vågar påstå att jag talar för en överväldigande majoritet när jag säger att det verkligen är på tiden. Den nuvarande konsolgenerationen har hållit sig vid liv i åtta år, vilket i sammanhanget är en väldigt lång tid. Som jämförelse dröjde det bara tre-fyra år från den ursprungliga Xbox-lanseringen tills dess att butikshyllorna fylldes på med uppföljaren Xbox 360.

Så här i slutet av den seglivade generationen med Wii, Playstation 3 och Xbox 360 är det enkelt att göra en Gert Fylking och utbrista ett “äntligen!” då relikerna snart förpassas till garderober och förrådsutrymmen. De grafiska upplevelserna har med få undantag stagnerat på maskiner som hostar fläktdamm och ber om nåd om man försöker utforska öppna världar eller mörda varandra i intensiva internetkrig. Det är inte svårt att se varför vi vill ha den nya tekniken.

Men samtidigt har vi den här tidsperioden från 2005 fram till idag att tacka för väldigt mycket. Många av de företeelser som vi nu tar för givet existerade inte innan den här generationen. Så låt oss tillsammans backa bandet och titta på vad de här åren har gett oss. Låt oss blicka bakåt mot året då How I Met Your Mother debuterade på tv, mot en tid då datorspelarna utforskade Azeroth via purfärska #World of Warcraft och internetkrigarnas favoritfilm V för Vendetta gick upp på biograferna. Till året då Xbox 360 för första gången lyste upp vardagsrum i det svenska decembermörkret.

De uppkopplade konsolerna

Att spela online var inte en av nyheterna den sjunde konsolgenerationen introducerade, men det var Xbox 360 som på allvar tog onlinespelandet in i vardagsrummet, till konsolerna. Där Dreamcast, Playstation 2 och den ursprungliga Xboxen mest experimenterade med tekniken så förfinades den över åren efter 2005. I april rapporterade #Microsoft att inte mindre än 46 miljoner människor har skaffat sig konton på Xbox Live. Det är mer än halva användarbasen som i någon form har anslutit sig och upplever det konsolen har att erbjuda på nätet. Och är det något Microsoft lärt oss om internetspel är det att väldigt många människor är villiga att betala en månadsavgift för möjligheten att sätta headshots och förolämpa det gråtfärdiga motståndet med mikrofonen. Något som förmodligen inte gått att uppnå utan omåttliga populära spelserier som Call of Duty, Halo och Gears of War.

Ett alltjämt växande bredbandsnät är också en del av förklaringen till internetspelandets framfart. De stabilare uppkopplingarna har också banat vägen för ett fenomen som förändrat hur vi upplever spel i grunden – något som delar spelarna i två läger, de som tycker om och de som avskyr. Allting började med några digitala plåtbitar på en häst.

År 2006 släppte #Bethesda #The Elder Scrolls IV: Oblivion, ett hyllat rollspel i en vacker, öppen värld. Det fläckfria ryktet skulle dock få sig en rejäl törn när de senare lanserade det nu ökända nedladdningsbara materialet horse armor. För ungefär 15 kronor fick man en tjusig bit rustning att sätta på sitt riddjur i spelet. Idag är det här inget att uppmärksamma överhuvudtaget, men på den här tiden skulle de flesta skratta rakt ut om vi avslöjade att framtidens spelare gladeligen köper digitala hattar och husdjur för hundratals kronor. Horse armor blev sågat längs hovarna av de flesta, men satte ändå dlc i allmänhetens medvetande.