Mionix Avior 7000 och Naos 7000

#Mionix möss har en air av exklusivitet. Medan många andra känns som att de säljs av finniga snabbköpsexpediter, räknar man med att hitta Mionix i lyxiga små butiker med låst ytterdörr och säljare i mörk kostym och vita handskar. En svart låda glider upp och avslöjar ett svart innandöme i vilket det vilar en avmätt kurvig svart gnagare. Inga vidriga plastförpackningar fyllda till bredden med manualer, cd-skivor och distraherande bjäfs.

Från början var detta tänkt att vara ett dubbeltest av Mionix två nya möss Avior 7000 och Naos 7000. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort – mössen är i de flesta avseenden så lika att de är svåra att skilja åt. Tittar man på dem verkar de vara mer än tillräckligt olika. Avior-modellen är symmetriskt konstruerad, vilket gör att den passar lika bra för höger- som vänsterhänta. Nio stycken programmerbara knappar ligger fördelade med två på respektive långsida och två bakom rullhjulet.

Naos är däremot tänkt för högerhänta med en aningen fasad kant på höger sida där intresserade kan få stöd för lillfingret. Den högerhänta designen medför att man helt sonika har plockat bort knapparna tänkta för vänsterhäntas tummar, så Naos-modellen har två programmerbara knappar färre och stannar på sju.

Som högerhänt greppare föredrar jag Naos-stilen eftersom Aviors knappar på höger sida stör mig även om jag stänger av dem så att de inte gör något. Använder du claw-fattning är det mest en smaksak vilken modell du gillar, och som vänsterhänt är det nästan garanterat att du lär föredra Avior. Oavsett vilken du väljer är det en fördel om du inte har små händer. Ingen av modellerna är överdrivet stor, men det krävs minst medelstora labbar för att komma överens med någon av dem.

Så lika, så olika

Men det är under de gummiöverdragna ytorna som likheterna visar sig. Bägge rymmer en 32-bitars ARM-processor på 32 MHz, och har 128 KB minne för att lagra upp till fem profiler där du kan spara dina egna inställningar. Att lagra profilerna internt i stället för på datorn eller på någon odefinierbar plats i molnet är en fördel, eftersom det betyder att du alltid har dina inställningar med dig.

Ingen av gnagarna behöver egentligen någon extra programvara för att fungera, tryck in USB-kontakten och Windows tar hand om resten. Om du däremot vill anpassa inställningarna krävs givetvis ett extraprogram, och eftersom det inte medföljer får man snällt surfa till Mionix webbplats och börja tanka.

Men vad ska man egentligen med en 32-bitarsprocessor till, i en datormus? Enkelt – för att matcha mössens andra lösningar för att läsa av underlaget. Mionix använder den optiska Avago ADNS 3310-sensorn vilken i sig är kompetent så det räcker, och ger mycket jämna avläsningar även långt upp i DPI:erna. Detta kompletterar man med något som låter larvigt men faktiskt fyller en funktion, nämligen Surface Quality Analyzer Tool (SQAT ) som läser av underlaget, hur mycket information som går förlorad vid förflyttningar, för att därefter kompensera för detta. Du kan även ställa in vid vilken höjd du vill att musen ska anse att den har lyfts från bordet.

Den medföljande programvaran, eller rättare sagt den som inte följer med men som kan tankas hem från webbplatsen, är måhända lite för mycket åt det grafiskt hippa hållet. Det sköter däremot sin uppgift utan att trassla till saker och ting för mycket, och det finns ett överflöd av inställningsmöjligheter för att du ska kunna få musen precis som du vill ha den.

Eftersom det inte går att stänga av SQAT är det svårt att avgöra om den verkligen gör någon nytta eller inte, men oavsett vilket går det inte att bråka med testresultaten. Upprepade accelerationstester på olika underlag visar att precisionen är väldigt hög, så det verkar som att Mionix arbete med att förbättra accelerationen jämfört med tidigare modeller har gått bra. Det finns inte heller några som helst jitterproblem, och trots testade i både USB 2.0- och USB 3.0-portar har inte någon av mössen vid något tillfälle uppvisat någon som helst sensor-arytmi. Sett till DPI har Mionix mer högpresterande modeller än dessa två, men precisionen i kombination med enligt mig fullt tillräcklig DPI gör att du får all prestanda du rimligtvis behöver. Det ska tilläggas att du kan behöva kalibrera musen för att du ska få så bra avläsning som möjligt, den kan behöva göra sig hemmastad på just din musmatta för att läsa av så exakt som möjligt.

När jag testade Avior 8200 klagade jag en del på plastigheten. Ingen av 7000-modellerna känns speciellt massiv utan tvärtom lite i lättaste laget, men man behöver inte längre känna rädslan av att råka trycka sönder dem. Nu ska det tilläggas att detta i mångt och mycket handlar om en känsla. Jag har ännu aldrig haft sönder en Mionix-gnagare, vare sig ofrivilligt eller på något annat sätt, och trots att knapparnas mekaniska Omron-switchar kan kännas aningen anorektiska, utlovar man att de ska klara 20 miljoner klickningar (någon jag inte har hunnit testa).

Varken Avior 7000 eller Naos 7000 kan klassas som flaggskepp för Mionix, men de är på det stora hela alldeles utmärkta gnagare. Prestandan är fullt tillräcklig, och om man sätter det man får i relation till prislappen kan man inte vara annat än nöjd. Det hade varit trevligt om de hade varit lite tyngre och känts lite mer massiva, men det är bara en fråga om tycke och smak huruvida man trivs bäst med en mus du kan blåsa över bordet eller en tungviktare. Vilken du ska välja får du däremot ta ställning till själv beroende på om du trivs bäst med högerhänt eller symmetrisk mus.

Betyg – Mionix Avior 7000
+ Bra prestanda
+ Kompetent programvara
+ Symetrisk konstruktion
+ Prisvärd
- Programvaran måste tankas från internet

[score=4;l]

Betyg – Mionix Naos 7000
+ Bra prestanda
+ Kompetent programvara
+ Ergonomisk för högerhänta
+ Prisvärd
- Programvaran måste tankas från internet.

[score=4;l]