Igår hittade jag en pistol. Eller rättare sagt: en hel arsenal av vapen med helt fel ammunition. Men pistolen är till sist laddad. Jag känner mig redo att röra mig söderut för att ta mig an banditerna i det ökända loot-nästet Balota. Men när jag loggar in på servern är det något som är fel. Jag fastnar i det hemska "waiting for server"-träsket. Nåja, det finns ju tusentals andra servrar, resonerar jag, hoppar in på en av dem och vaknar upp i mitt skjul med alla vapen, till sist redo att vandra söderut.

När jag börjar min färd slår det mig: det här är en ny server. Nya saker att samla! Jag är nu i praktiken en serverhoppare. För de av er som inte känner till begreppet så är en "server hopper" en spelare som planterar sig på ett ställe med bra loot och därefter loggar in på server efter server, i hopp om att hitta nya prylar. Det är ingen riskfri sysselsättning eftersom vissa spelare roar sig med att vänta på samma välkända ställen och skjuta de nya när de spawnar. Det är dessutom i teorin mot reglerna – för att inte tala om spelets anda.

Södern hägrar för en tungt beväpnad Mats.

I dagsläget känner jag dock ingen större skuld över mitt mer eller mindre ofrivilliga serverhoppande. Jag har trots allt en anledning. Dessutom respawnar inte prylarna i den nuvarande versionen, så att hoppa mellan servrar är ibland det enda sättet att hitta mat och andra förnödenheter så att man inte svälter ihjäl innan ens utvalda server startar om och därmed genererar mer loot.

Jag går in i en av barackerna utanför staden och inser att jag omedelbart fått jackpot. Inte nog med att jag hittar en stor ryggsäck att stoppa all min nyvunna rikedom i. Jag hittar dessutom fyra magasin 5,56-mm-ammunition till min automatkarbin och mängder av konserver. Jag är rik! Eller åtminstone välbeväpnad och snart välgödd. Jag lämnar staden bakom mig med ett leende på läpparna och följer vägen söderut. Jag går inte på vägen, det är det bara dumhuvuden som gör. Men på lagom avstånd är den bra att ha som navigationshjälp.

En mäktig matorgie

Under en buske på en kulle sätter jag mig och går igenom gårdagens skörd. Jag kollar så att alla magasin är i bra skick, fyller på de som inte är fulla och käkar precis alla burkar jag hittat. Totalt smäller jag i mig fem sardinburkar, en burk tonfisk och tre burkar vita bönor på mindre än fem minuter. I verkligheten skulle jag antagligen spy efter hälften. I #Dayz resulterar min matorgie i att jag når den åtråvärda statusen "healthy". Eller rättare sagt "healing", eftersom jag har lite småsår. Men de kommer snart nog vara läkta.

Plötsligt händer det: en ny plats att loota.

Som jag nämnt tidigare lönar det sig att glufsa i sig all mat man hittar tills man blir mätt (och lite till). Du kan lagra 20 000 kalorier i kroppen, men din mage rymmer bara några tusen enheter mat. Så ju mer du äter, desto mer energi lagrar du. Om du får upp den tillräckligt högt börjar din kropp att hela sig själv; regenerera blod och hälsa. Nybörjare äter bara när de är hungriga, men det är ett kortsiktigt sätt att tänka. På det viset kommer du aldrig att komma över den magiska gränsen till "healthy" (som syns i en ruta på din inventory-skärm) och du kommer aldrig att läka dina sår eller få tillbaka förlorat blod. Tänk bara på att få plats med lite vatten i magen också, särskilt om du äter torr mat som flingor eller okokt ris. Uttorkning är det snabbaste sättet att dö på i Chernarus, bortsett från andra spelare med nervösa avtryckarfingrar förstås.

"Uttorkning är det snabbaste sättet att dö på i Chernarus, bortsett från andra spelare med nervösa avtryckarfingrar"

På vägen söderut förirrar jag mig in i skogen, och finner strax att jag är på väg mot militärbasen i Pavlovo. Det här är en större bas, med fyra baracker och två militärsjukhus och jag är inte helt säker på att jag vill gå in där i onödan. Nu har jag ju gott om ammunition och rejält med bra utrustning. Det som får mig att ändå röra mig mot basens stängsel efter en stund är min stora ryggsäck. En stor sådan rymmer mycker mat, ammunition och medicin, men den är så hög att du inte kan se något bakom dig. De mindre som dyker upp här och var rymmer för lite, och på militärbaser spawnar ibland en jägarryggsäck. Den är mindre än den största ryggsäcken, men den skymmer inte sikten bakåt. Med en sådan i mina tankar kryper jag under en trasig betongmur och närmar mig försiktigt kasernerna.