Jag har alltså hittat vänner i Chernarus. Dagen börjar med att ungefär fem av oss febrilt letar servrar. Eftersom spelet precis fått en ny patch är nästan alla smockfulla. Efter en hel del letande, testande och svärande visar det sig också att det är natt på alla servrar. Men efter en timme kommer vi överens om att köra ändå, för att få lite variation. Och natten i #Dayz är faktiskt väldigt mysig. Du ser hyfsat väl utomhus i mörkret, särskilt om det är nära fullmåne. Och att leta sig runt i ett beckmörkt hus utrustad ficklampa medan man hela tiden undrar om en bandit ser ljuset, eller om en zombie ska hoppa på en, är nervpirrande på precis rätt sätt.

Micke (Gill, alltså) och jag spawnar in på samma kulle ovanför den lilla byn Olsha. Det är mörkt, men månen är närapå full och räcker för att vi ska se vart vi går. Det kan vara ett fatalt misstag att springa omkring med ficklampan på i befolkade områden i det här spelet. Alltså rör vi oss sakta nedför kullen i mörkret och tänder bara när vi måste.

Efter skymningen är Dayz ett hårdare och otäckare spel.

Medan vi letar förnödenheter i Olsha rör sig en tredje medlem i vår Skype-grupp, Patrick, sakta mot Berezino för att möta oss. Längre söderut spawnar totala Dayz-newbien Mattias (känd från Super PLAY), bara för att upptäcka att han är flera kilometer ifrån oss. Han börjar gå norrut längs järnvägen, ivrigt påhejad av oss övriga.

"Nyfikenheten tar överhand, och vi känner oss tvungna att gå ombord"

Vi behöver en plan. Vi behöver dessutom alla vatten och vill gärna träffa lite andra överlevare för att prova hur de reagerar på en större grupp. Eftersom alla är så utspridda ska vi helt enkelt ses vid en av brunnarna i Berezino, den närmast sågverket vid hamnen. På vägen råkar jag och Micke gå förbi det mäktiga fartyg som ligger i två delar på klipporna norr om staden. Nyfikenheten tar överhand, och vi känner oss tvungna att gå ombord och ta en titt.

Micke tar vårt enda batteri till sin ficklampa och går först in i fartyget. Vi famlar oss omkring, hittar en vattenflaska och en mössa någonstans i skeppets inre. Efter några minuter inser vi att vi inte har en aning om var allt loot finns och att det är för mörkt för att bara springa omkring på måfå i stålbestens mage. Risken är stor att ramla och slå ihjäl sig, eller locka dit banditer med ficklampsskenet. Vi går tillbaka till järnvägen och följer den söderut. Patrick och Mattias börjar närma sig mötesplatsen, även om den senare redan blivit ihjälslagen en eller två gånger i processen och fått börja springa på nytt norrut längs järnvägen. Hans första intryck av Dayz är ungefär densamma som om han tittat på ett evighetslångt avsnitt av På spåret. Minus Ingvar Oldsberg.

Totalt kaos

När vi två kommer in i Berezinos industriområde norrifrån, längs järnvägen, ser vi ljusblixtar framför oss på spåret. När vi kommer närmare hör vi skott. Ett litet gäng spelare springer omkring och skjuter på något vi inte ser. Patrick rapporterar från andra sidan att han ser dem och retirerar in i skogen. Micke går fram för att spana, medan jag lägger mig under en buske med god sikt längs banvallen. Eftersom jag har en automatkarbin kan jag täcka honom om han blir sedd. Det är svårt att få någon överblick utan att synas, men det verkar vara tre banditer som skjuter på allt som rör sig, så vi tar det försiktigt och jag håller ett noggrannt öga på dem från min position.

Att se något är svårt, att samtidigt kämpa mot fiender är tjugo resor värre.

Plötsligt ser jag än en gång mynningsflammor och hör kulor vina tätt förbi min skalle. Vår plan funkade inte, de såg mig innan de såg Micke. Jag skjuter tillbaka, även om jag bara ser en av dem, och efter bara ett par skott klickar vapnet – jag har laddat fel magasin! I panik rusar jag mot stranden, där jag kastar mig ner bakom en buske, förbinder mina sår och laddar om med ett fullt magasin. Allt blir väldigt tyst. Patrick och Micke är någonstans i skogen, men vet själva inte riktigt var. Jag smyger försiktigt längs kajkanten mot sågverket, med alla nerver på helspänn. Det är inte mycket som ger en så intensiv rush som en eldstrid i Dayz när man har riktigt bra utrustning att förlora. Och jag vill inte dö ensam i mörkret.

"Jag vill inte dö "

Det är sådant här som händer i Dayz. Inventory-systemet är oändligt mycket bättre än in #Arma 2. Ändå händer det att man byter till ett nästan tomt magasin av misstag om man försöker öppna en dörr med vapnet i hand. Och om man slåss på natten, som vi gör nu, är risken stor att alla man möter har dragit upp sin gamma-inställning tills natt blir dag. Därför ser de här rövarna förmodligen utan problem, medan vi för stämningens skull ser allt i svartvitt. Fast ärligt talat är det mest svart.