Simon (har testat Xbox360-versionen):
Frågan är om inte den fjärde delen i Bethesdas rollspelsserie är det mest hypade rollspelet någonsin. Ända sedan vi såg de första fantastiska skärmdumparna har både ärrade rollspelsälskare och nyfikna nybörjare väntat på att få sätta tänderna i spelet som ska sätta tillbaka rollspelsgenren på kartan. Utvecklarna från Maryland har i vanlig ordning lovat mycket, men de som minns deras tidigare spel minns säkert att deras kunnande inte alltid nått upp till deras ambitionsnivå. Särskilt svårt har de haft för att göra ett rollspel som lockar till sig fler än de redan rollspelsfrälsta. Morrowind var ett av de mest hyllade rollspelen någonsin men ändå gick det inte hem hos alla, det var helt enkelt inte tillräckligt lättillgängligt för de oinvigda. Till Oblivion har Bethesda försökt att ändra på detta utan att för den skull förlora det djup och den öppenhet som blivit seriens kännetecken. Har de lyckats? Utan tvekan, men det är knappast ett spel fritt från irritationsmoment och svagheter.
Mikael (har testat PC-versionen):
Det här spelet har jag väntat på i mer än två år och det sista halvåret har jag verkligen sett fram emot att det skulle släppas. Jag har varit helt inställd på att det här skulle bli det bästa rollspelet någonsin och jag skulle älska det. Jag hade ju verkligen gillat Morrowind, så Oblivion skulle ju bli bättre, även om jag inte riktigt kom ihåg exakt vad som gjort Morrowind så bra. Totalt livsfarlig överhype? Ja definitivt. I alla frågor om vilken titel spelare ser fram emot mest har Oblivion lagt sig på första platsen i ganska många månader. Tur nog har man lärt sig att inget spel lever upp till förväntningarna helt och hållet, det finns aldrig något spel som är perfekt. Men det lyckades i alla fall uppfylla två saker, jag tycker det är underbart och det är faktiskt det bästa rollspelet någonsin.
Miljöer att dö för
Simon (Xbox360):
Alla de skärmdumpar och filmer från Oblivion har säkerligen fått flera av att tappa hakan och undra om det verkligen ser ut sådär när man spelar, lurad av bilder har man ju blivit förr. Jag kan nu emellertid lugna er som tänkt införskaffa Xbox 360-versionen av spelet med att ni inte lär bli besvikna. Oblivion är bedårande vackert med natursköna miljöer så långt ögat kan nå. Att ta sig upp på en bergstopp och vänta in solnedgången är en härlig upplevelse som du bör ta dig tid till. Både dygns- och väder-omslagen är imponerande och bidrar till att du verkligen känner dig som en del i en värld med en alldeles egen rytm som inte bryr sig det minsta om vad du har för dig.
Om snygga och vidsträckta miljöer var mer väntat så kom spelets inomhusmiljöer som en riktigt trevlig överraskning. Både slott och koja är härligt inredda och man förundras inte sällan över den detaljrikedom som även till synes obetydliga byggnader fått. Även ljuseffekterna är minst sagt imponerande och jag fick i det närmaste gåshud då jag tände min första fackla i en mörk och fuktig grotta. Det här är vad man drömt om sedan man tog sina första stapplande steg i klassikern Dungeon Master.
Allt är nu inte guld och gröna skogar, Oblivions grafik har sina svaga sidor den också. Främst är det spelets olika karaktärer som inte riktigt når samma nivå som miljöerna. De känns ofta väldigt stela och livlösa, något som går stick i stäv med den väldigt organiska känsla som naturen i övrigt skapar. Även animationerna i spelet brister en hel del, de känns på tok för simplistiska och håller inte i närheten av samma klass som den övriga grafiken. Speciellt uppenbart är problemet om du väljer att se spelet ur det trejdepersonsperspektiv som finns tillgängligt. Animationen för spelarens hopp är i det närmaste pinsam, så jag avråder alla att ens försöka spela ur något annat perspektiv än det första.
Mikael (PC):
Som Simon säger har få spel haft så höga förväntningar på sig när det gäller grafiken som Oblivion. Övriga områden i spelet förväntade man sig vara minst lika bra som i Morrowind, men det var utseendet som sken starkast. Även om många av bilderna vi kunnat fröjda oss i har en högre kvalitetsinställning än normala datorer klarar av, så är faktiskt Oblivion så snyggt som man hoppats. Visst ska inte fokus ligga helt på grafiken, men i Oblivion står den för en stor portion av känslan. Mörka fuktiga grottor, bortglömda ruiner och soldränkta ser alla så verkliga ut att man inte har några problem att leva sig in i spelet. Självklart kräver också grafiken en ordentlig dator för att ligga på topp. Men Oblivion i sig själv är nästan en anledning till att börja ge sig in i uppgraderingsdjungeln.
Karaktärerna tycker jag också håller en hög klass. Ansiktena ser inte direkt verkliga ut, men det är kanske svårt när folkslagen består av lor och kattfolk. Till skillnad från Simon hade jag inte velat kalla dem stela utan tycker ändå de är överlägsna de flesta andra spel. Men visst ligger ändå styrkan i ljussättningen och miljön.
