Innan år 2003 fanns det flera system för hur spel skulle kategoriseras och anpassas mot rätt målgrupp. Märkningarna kunde se ut hur som helst och det var långt ifrån alla spel som ens hade någon märkning. 2003 lanserades PEGI (som står för Pan-European Game Information, paneuropeisk spelinformation) och det blev det system som kom att användas i större delen av Europa.

PEGI har ett klart syfte: det handlar om att hjälpa föräldrar i Europa att veta vilka spel som är lämpliga för deras barn. Genom att speltillverkarna får fylla i ett detaljerat formulär om spelets innehåll kan PEGI, med formuläret som grund, klassa spelet i en av fem klasser som fokuserar på ålder. De fem klasserna är 3+, 7+, 12+ 16+ och 18+.

Rent lagligt sett finns det dock inga hinder för den som är ung att köpa ett spel som klassats i en högre ålder än vad man själv är. Men som många berättat om, bland annat flera personer i FZ:s forum, har de trots att det inte finns några juridiska hinder ändå inte fått köpa ett visst spel.

– Återförsäljare tillämpar oftast PEGI som en vägledning och säljer inte spel till barn som inte har åldern inne av goodwill, berättar Martin Lindell som är informatör på Dataspelsbranschen. Man vill framstå som en ansvarstagande handlare och ogärna få klagomål från föräldrar som menar att deras barn köpt olämpliga spel.

Föräldrabalken är en annan faktor som gör att handlarna kan vara restriktiva mot att sälja till barn. Föräldrabalken säger att den som är under 18 år inte själv får ingå avtal, vilket betyder att föräldrar som inte tycker att deras barn ska köpa ett visst spel har rätt att häva köpet.

Andreas Juliusson, web commercial manager på Game Stores Group Sweden, berättar att de har en policy att alltid följa PEGI-systemet.

– I butik och på hemsidan är vi tydliga med det och vår personal är fullt införstådd med detta, berättar han. Vi låter inte personer under 18 år köpa spel som är märkta med 18+.

Är spel djävulens påfund?

Är tomten slätrakad?

Ett spel får en högre klassning om det innehåller grovt språk, nakenhet, sex, våld, droger, diskriminering eller andra områden som på ett eller annat sätt anses vara skadliga för minderåriga. Huruvida sådant innehåll verkligen är skadligt eller inte kan debatteras, men det är ingen som tvivlar på att små barn inte bör se grovt våld eller sexuella scener. Spelen blir alltmer verklighetstrogna, och sunt förnuft gäller precis som med filmer. Men svårigheterna att klassa spel ligger snarare i gränslandet mellan tonåren och vuxenlivet.

Det finns dock ganska få studier som konkret kan berätta vad våld har för effekt på barn och ungdomar. Martin Lindell berättar om några få studier, exempelvis den som forskarna Anderson, Gentile och Buckley utförde 2007. De tre forskarna är experter inom psykologi och följde i studien 439 elever i mellanstadieklasser under fem månader. De fann att det var 3,6 procent av barnens aggressiva beteende, vad det gäller fysiskt våld, som kom från frekvent konsumtion av fysiskt våld i olika medier såsom film, spel eller tv. Med andra ord var det väldigt lite som kunde härledas direkt till våld i spel.

En annan grupp bestående av forskarna Slater, Henry, Swaim och Anderson fann 2003 att konsumtion av våldsam underhållning ökar med åldern. Samma studie visar också att barn som är aggressiva söker sig till medier med våldsamt innehåll. Således kan man dra slutsatsen att det är vanskligt att enbart skylla på spel som orsak till våldsamt beteende. Spelen kanske inte ens har någonting att göra med orsaken till våld utan snarare är ännu ett sätt att få ut sina aggressioner.