En charmig CGI-trailer med en motorcykelknutte, en stöddig krigare gjord av sten och en kvinna med ludna kaninöron. Det var allt som krävdes för att kittla min nyfikenhet på #Wildstar. Nästan tre år har passerat sedan den ursprungliga Gamescom-presentationen, och jag har följt utvecklingen av science fiction-äventyret med stort engagemang. Att vi nu äntligen är framme vid lanseringen känns nästan surrealistiskt. Men långt ifrån obekant.
Det senaste halvåret har jag betatestat spelet i omgångar och åkt till Kalifornien för att träffa utvecklarna. Wildstar är därför inte någon ny bekantskap för mig, och förmodligen inte för dig heller. De öppna betaperioderna har varit många och praktiskt taget alla som vill testa spelet har haft möjlighet att göra det.
Ett par timmar i Wildstar-kön kan få vem som helst att surna till.
Har du ändå missat vad Wildstar handlar om så är det debutspelet från #Carbine Studios, där vi hittar genreveteraner som jobbat med #World of Warcraft, #Warhammer Online och #City of Heroes. Handlingen kretsar kring den nyss upptäckta planeten Nexus, där två fraktioner koloniserar, nystar i ett av universums stora mysterier och bråkar med varandra. Tycker du att imperiet från Star Wars står för sunda värderingar kan du välja att ansluta till Dominion-fraktionen. Känner du istället mer gemenskap med det sorglösa gänget från tv-serien Firefly kan Exiles vara ett vettigare val. Förutsatt att du kommer in på servrarna förstås.
Tvivel och hopp
Tjuvstarten för förbokare inleddes med att en DDOS-attack slog ut infrastrukturen och sköt fram lanseringen med flera timmar. Och det var bara det första problemet. Köerna in till de knökfulla servrarna har varit långa, med extrema väntetider för många spelare. Väl inne gör de överbefolkade zonerna det svårt att klara centrala spelmoment som de tidsbegränsade utmaningarna som går ut på att spöa fiender, eftersom fienderna helt enkelt redan är döda.
En farhåga från betaperioderna har också besannats i och med att Carbine inte heller lyckats få ordning på optimeringen. Trots att jag klarar av de rekommenderade systemkraven (jag har Intel Core i7 2.8GHZ, 16 GB Ram och Geforce GTX 770 4GB) sjunker bilduppdateringen ständigt ner mot 15-20 fps – utan att jag ens har maxat alla inställningarna. Har du inte tålamod med småbuggar och allmänt trassel gör du bäst i att hålla dig borta i ett par veckor tills problemen (förhoppningsvis) är åtgärdade.
St. Patrick's Day? Nix, planeten Nexus.
Bortom lanseringskrångel finns dock ett spel med stor potential. När jag sätter ner fötterna på planeten Nexus kastas jag bakåt i tiden, till 2005, då jag tog mina första trevande steg i det ständigt uppkopplade Azeroth. Känslan av att befinna mig i en helt ny och levande värld är lika spännande nu som då, och i Wildstar finns det mycket som stimulerar upptäckarglädjen.
Slå ett gigantiskt monster på käften. Rusa uppför ett berg och bli belönad om du är tillräckligt snabb. Befria bönder i ett uppror där du och fyra andra spelare själva bestämmer hur ni ska agera i de olika konflikterna. Bygg och inred ett eget hus. Mörda andra spelare i krigszoner. Plantera frön som du sår, skördar och använder för att göra en fin tröja.
Så såg min söndag ut. Antalet aktiviteter är svindlande och det finns alltid någonting jag vill ägna mig åt. Men samtidigt som jag frossar i alla möjligheter bedrövas jag av själva uppdragen, som mycket väl kan komma att bli spelets akilleshäl.
Vilka var väl de att ifrågasätta weekendkursen i färglära som sa att röd var deras färg?
Trots en försening på ett halvår för att styra upp just uppdragen är vi ändå kvar på de “döda jättemånga djur”-nivåer som mmo-genren har sådana problem att fly ifrån. #The Elder Scrolls Online gjorde ett bra jobb med att maskera den mekaniken med skickliga röstskådespelare och intressanta historier – två bristvaror under Wildstars uppdrag. Det som istället styr upp situationen är den rörliga stridsmekaniken där jag ständigt måste tänka på placering och sikta med mina förmågor för att besegra motståndet. Att slå ihjäl de där ilskna vargarna må vara en i grunden oinspirerad utmaning, men livas upp genom att de faktiskt är väldigt kul att döda.
Sedan jag lade pilbågen på hyllan i World of Warcraft har jag letat efter nästa stora mmo-spel där jag kan hänga den digitala hatten. Många har kommit nära, men ingen har lyckats hålla mig kvar några längre stunder. Det finns goda chanser att Wildstar kommer lyckas där andra har gått bet, men än är det för tidigt att avgöra. Därför fortsätter jag mina äventyr på Nexus och återkommer med ett till omdöme – och ett betyg – när jag upptäckt mer av den lovande världen.
