Den korta sommaren gör att vi svenskar gärna flockas i solens varma strålar. Det gäller ju att passa på när man har chansen, men samtidigt vill vi inte helt lägga spelandet på hyllan under semesterperioden. Tur då att det finns mobiler, surfplattor, 3DS och Playstation Vita som vill följa med ut i hängmattan. FZ har plockat upp några särskilt intressanta titlar, fingrat på dem för att skapa oss ett första intryck, och förtäljer om de kan vara något att spela i svenskvärmen™.


Borderlands 2, PS Vita
När #Gearbox färgsprakande succépangare gör Playstation Vita-debut väger det 4,5 GB inklusive allt nedladdningsbart material – väl tungt för mitt stackars minneskort. Bilduppdateringen svajar när striderna blir som mest intensiva, grafiken är inte fullt lika vass som hos de stationära versionerna, och om man ska vara petig är informationstexterna för små för skärmen.

Pandora är dock fortfarande en härlig spelvärld att utforska, fylld med knasig humor, galna karaktärer och ett stabilt system för karaktärsutveckling. Den mastiga rollspelsshootern passar bra för längre sittningar men också kortare sessioner då äventyret är indelat i uppdrag. Har du wi-fi som når ut till hängmattan går det också bra att ta dig igenom äventyret tillsammans med en vän.

Recension av pc-versionen


Thomas Was Alone, Ipad/PS Vita
Pusseplattformaren #Thomas Was Alone släpptes 2012 och utspelar sig inuti en dator där artificiell intelligens får liv. Karaktärerna är olika former med för- och nackdelar som man får ta hänsyn till för att ta sig framåt i äventyret. Danny Wallance röstskådespeleri kammade hem en BAFTA-utmärkelse till spelet.

Den tidigare Playstation-exklusiva kampanjen Benjamin's Flight släpptes som gratis nedladdning till datorer och Ipad förra månaden, så jag passade på att testa den sistnämnda varianten. Touch-kontrollerna fungerar överlag mycket bra och liksom grundspelet är den extra kampanjen ett äventyr som pusselfantasten inte får missa.


Tomodachi Life, 3DS
Vad händer om man gör att bärbart och avskalat #The Sims med märklig japansk humor och massor av Mii-karaktärer? #Tomodachi Life händer. Efter det första intrycket är jag försiktigt optimistisk. I det förmodade kommunistiska paradiset turas invånarna om att sälja hummus, knega som nyhetsankare och utföra andra nödvändiga sysslor. De donerar stora delar av sina löner (eller möjligtvis alltihop) till den allsmäktiga diktatorn (spelaren) som i sin tur bygger saker för allas bästa.

På många sätt är Tomodachi Life själva definitionen av ett spel för hängmattan. Man glider nämligen mest omkring och gör vad som faller en in – pratar med befolkningen, köper lite prylar och lyssnar på musik. Mysigt i all sin enkla charm, men frågan är om det håller även efter de första timmarna och motiverar prislappen på nästan 400 kronor?