Magicka har runnit Arrowhead ur händerna, istället tar svenskstudion sikte mot att göra kaos bland stjärnorna – och nöjer sig inte med att hamna i trädtopparna.

Man skulle kunna kalla Helldivers för en ofrivillig självmordssimulator. Känslan när jag återkallar en frände till slagfältet för att istället få hans kapsel i skallen och tvärdö är ogreppbar. Liksom den när fyra co-op-kamrater trippat genom ett helt minfält bara för att sprängas i bitar då en abnorm skalbagge skuttar in som en kalv på grönbete. Eller när jag förväntas tajma #Konami-aktiga NES-koder (upp, upp, ner, ner, vänster, höger, du vet?) samtidigt som jag drunknar i tentakler och patronhylsor.

Arrowheads fjärde spel skjuter skarpt, men bara på Playstation-konsoler.

Top down-shootern med den väloljade twin sticks-mekaniken är enkel att greppa men lika svår att förutse. Vare sig du möter cyborger på snöplaneter eller aliens i träsklandskap tvingas du alltid ta till plan B, C och Ö. Och till sist ingen alls. Tempot är kaotiskt och du kommer hatälska orden ”friendly” och ”fire”. Det gör ont att spela Helldivers. Men nästan lika ont gör det i magmuskulaturen efter de dråpliga dödsmomenten som staplas på varandra. Som när en tapper soldat har lite för bråttom ur pansarbilen och blir pannkaksplatt innan han hinner säga: ”Gött! Nu vinner vi!”

Det hela känns naturligtvis mycket lovande.

Livet efter Magicka

Helldivers är en slags tematisk uppföljare på #Arrowheads jättesuccé Magicka. Johan Pilestedt, vd och game director, säger att de gärna gjort uppföljaren men att: ”Ja, det är så här ibland i spelindustrin.”

Istället väljer han och teamet att lyfta blicken från den tragikomiska fantasyn och istället rikta den mot stjärnorna. Det återstår bara dagar innan ett intergalaktiskt krig utbryter mellan man och maskin. Mellan man och skalbagge. Och mellan man och E.T. Men trots den allvarsamma inramningen är hela bilden doppad i politisk satir.

Kriget utspelar sig på vitt skilda planeter i hela galaxen.

– Spelet igenom får du höra att du är bra, att allt du gör är bra. Tanken är att det inte ska synas särskilt tydligt. Förhoppningen är att någon säger, när du plöjt ner några timmar i spelet och aktiverat 20–30 oljepumpar och dödat 3 000 insekter: ”Varför gör vi det här egentligen?”.

Spel och politik. Det är en känslig kombination men också en väg Arrowhead på sätt och vis var tvungna att vandra. Åtminstone om de skulle vara ärliga mot sig själva. När Magicka gjordes handlade mycket om internethumor och memes. De senaste åren har diskussionerna på kontoret handlat om USA:s utrikespolitik. EU-politiska utspel har lyfts fram och Ukraina-krisen har dryftats. Arrowheads humor har också mognat.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse