Recension – Medieval II: Total War - Kingdoms

Medieval II var en sprakande färgrann fresk fylld med blod, plåt och med tusen och åter tusen krigare som utan att klaga kastade sig mot döden till min stora förtjusning. Hur kunde man inte älska det? Det Creative Assembly har gjort med Total War-serien är att förverkliga en gammal datorspelares dröm. När jag spelade torra strategititlar på nittiotalet drömde jag ofta om att zooma in i de abstrakta kartorna och uppleva slagen på riktigt. Nu kan jag det tack vare Total War-spelen och det är nästan lika fantastiskt som jag föreställde mig.

12 gigabyte totalt krig

Nu kanske ni tycker att jag upprepar gamla sanningar men det är just därför att den här expansionen bara förstärker intrycket av originalspelet. Här har utvecklarna öst på med mer av allt som kan tänkas: mer än 150 nya enheter, ett tjugotal spelbara fraktioner, nya multiplayerkartor och - håll i er nu - fyra nya kampanjer. Japp, ni läste rätt, här finns fältslag att sysselsätta den mest kräsne fältherren för, well, en lång tid framöver. Dessutom har Creative Assembly givit efter för kraven och lagt till ett multiplayerläge för kampanjerna. Nu är det här hotseat-läget något poänglöst då fältslagen inte kan spelas utan istället räknas ut av datorn. Snopet, men bättre än ingenting förmodar jag.

Tyvärr dras Total War-serien sedan en tid tillbaka med några irriterande problem, främst med AI:n och vissa truppslag (läs korkat kavalleri). Det är inte utan en viss besvikelse jag noterar att samma problem återkommer i Kingdoms.

Varierade kampanjer

- Från korsriddare till Mayaindianer

Kampanjerna är kärnan i Kingdoms och de är överlag riktigt, riktigt bra. De är mindre och mer fokuserade än den stora kampanjen i originalspelet, något som i mina ögon bara är positivt.

Min personliga favorit är kampanjen som utspelar sig under korstågen, komplett med Rickard Lejonhjärta och Saladin. Faller inte det i smaken kan du spela som barsk tysk riddare i kampanjen om de teutoniska riddarnas invasion av Litauen. Eller kanske slåss med sturska norrmän om herraväldet över de brittiska öarna i kampanjen Britannia. Sist och något av det svarta fåret i det här sammanhanget är kampanjen om erövringen av den Nya Världen, Amerika alltså. Den här varianten är en helt annan spelupplevelse än de andra då den har ett påfallande ojämnt upplägg. Spelar du som rovgirig spanjor har du ett fåtal välutrustade trupper som ska stå emot horder av primitivt beväpnade Aztek- eller Mayaindianer. En annorlunda och svettig upplevelse vilken sida man än väljer.

Det fina med expansionen är att varje kampanj verkligen känns genomarbetad och unik. Musik, nya enheter, historiska händelser och regeländringar gör att det nästan känns som fristående spel, vilket får anses vara ett riktigt bra betyg.

Även om jag önskar att Creative Assembly lagt lite krut på att fixa en stundtals enfaldig AI och det ibland panikbromsande kavalleriet så är det trots allt smärre problem. Kingdoms är en suverän expansion och gör väntan på Empire: Total War betydligt enklare.