Harlem Hellfighters. Bara namnet låter som något Quentin Tarantino skulle kunna basera en film på. Detta regemente, som till största delen bestod av afroamerikaner, skapade sig snabbt ett rykte om sig att vara hänsynslösa soldater som aldrig togs tillfånga eller förlorade ett värn. Nu frontar de #Battlefield 1, svenska Dices kanske modigaste spel hittills.
Samtidigt vågar Dice inte riktigt lita på oss journalister när Battlefield 1 ska visas upp för första gången. Ett nio sidor tjockt avtal ska skrivas under med namn, adress och ålder. Den där QR-koden, i kombination med legitimation (med foto!), som var så viktig inför eventet behövde jag dock aldrig ta upp ur fickan. När jag ska prata med Robert Sammelin, senior concept artist på Dice, får vi inte prata svenska – PR-personen intill måste kunna lyssna av samtalet. När jag skämtar att jag helt enkelt får översätta svaren dåligt skrattar de stelt.
Say COD again, I dare you, I double dare you!
Sammelin, som verkar vara en väldigt talangfull och trevlig prick i stort, svarar på frågorna med antingen inövade repliker eller att just de detaljerna ska avslöjas vid ett senare tillfälle. Såsom hur fordonsklasser fungerar, om spelet stöder DirectX 12 och vilka historiska slag vi kan hoppas få spela. Det är en ganska vanlig jargong i sådana här sammanhang. Det blir intressant först när vi pratar om faran med att släppa banor med en prislapp, jag återkommer till det lite senare.
Först vill jag utveckla mitt påstående att Battlefield 1 är modigt. Första världskriget kom förvisso på andraplats när vi ställde frågan om när ni läsare ville att nästa Battlefield skulle utspela sig. Men uppföljaren ett par decennier senare var mer än fyra gånger så populär. Och det förstår vi. Andra världskriget, särskilt när Battlefield 1942 släpptes, har ett betydligt större momentum med oräkneliga filmer, tv-serier och böcker. Vi kan allt om Kursk, Normandie och de andra krigsskådeplatserna. Hur många av er kan nämna fem stycken slag på 1910-talet?
