Recension – Serious Sam II

Även originalet släpptes när slaktarspelen var en utdöende ras och det istället krävdes bra AI, taktik och realism för bra försäljning. Utvecklarna Croteam hade dock precis rätt sinnelag och visste hur man var tvungen att förhålla sig till modern monsterslakt; nämligen med en stor portion humor. Ingen kan ta ett spel seriöst där utvecklarna ständigt verkar försöka överträffa varandra med hur många monster de samtidigt kan slänga på spelaren. Modellskaparna måste också ha haft ett rejält storlekskomplex då bossarna antog proportioner av mindre slagfält.

Så var det ju åter det här med humorn. Sam verkar ha tagit lektioner av Duke Nukem och därtill lyckats bli ännu bättre på att leverera fåniga one-liners i stridens hetta. Ta inte det på fel sätt, det är nämligen helt rätt sätt att ta sig an en titel som Serious Sam. Det hade bara varit skrattretande att försöka skapa någon realistisk story eller miljö. Så istället gör utvecklarna precis som de vill för att skapa totalt orealistiska fiender, banor, bossar och vapen. Allt för att spelaren bara skall ha kul.

Sam är tillbaka ännu en gång

Den riktiga tvåan i serien har en något tydligare story än ettan, men den är ändå alltför dum och ointressant för att behöva beskrivas något närmare. Kort och gott ska du samla in fem artefakter som finns i fem olika världar. Med andra ord får utvecklarna nöjet att skapa fem helt olika miljöer och fem överdimensionerade bossar.

Till en början slängs man in i en djungel med en salig blandning av yxkastande barbarer, gröna slemmonster, våldsamma gurgelglufsare och annat otyg som fungerar utmärkt som måltavlor. Efter ett illaluktande träsk med robotdinosaurier och en fram tills nu gömd trädstad kommer man till den kanske knäppaste och samtidigt häftigaste miljön i spelet. Sam tar storleken av en myra och får, i vad som får liknas vid en trädgård, slåss mot flygande häxor, uppskruvbara tjurar och getingar, ja en massa getingar. Allt medan man rör sig över kraftigt förväxta föremål som spannar, tändstickor, skiftnycklar och annat man kan hitta utslängt i naturen.

Efter en kort visit i en japaninspirerad miljö med en japangufflande jätte (ja han äter alltså japaner) kommer man till en helt annorlunda värld. Här får man stifta bekantskap med skelettgubbarna Kleer från originalet. Denna värld består av stora mängder flytande lava, brinnande vulkaner och höga skrämmande torn. En klar kontrast mot de tidigare banorna, men som självklart ändå bygger på samma koncept. Nämligen att låta spelaren slakta en massa monster i snygga miljöer. Serious Sam i ett nötskal.

Alltför medvetna utvecklare

Det märks väldigt väl att utvecklarna är väl införstådda i vad som gjorde att Serious Sam lyckades till en början. Det märks nästan lite för väl ibland. I originalet fanns humorn alltid nära till hands, men det verkade ändå som om hela den komplexa blandningen av vapen, monster, miljöer och humor var något som kom till av att utvecklarna gjorde precis vad de tyckte var roligast att skapa.

Nu har de istället insett vad som gjorde spelet bra och tryckt extra mycket på dessa bitar. På sätt och viss känns det ibland därför lite krystat. Som om de gjort än mer bisarra monster och miljöer endast för att just göra allting så knäppt som möjligt. Överlag är det inget problem, men på vissa banor känns det lite väl taget ur luften när man blir anfallen av en blandning av häxor med kokande kittlar, grönhudade amerikansk fotbollsspelare och andra obskyra skapelser.

Småbuggigt

Tyvärr har spelet drabbats av en del allvarliga buggar om man sitter med fel hårdvara. Värst är det för de som har dual core-processorer (som jag). Ljudet flippar ut och kontrollerna kan helt sluta fungera efter ett tag. Utvecklarna skyller på AMD och moderkorten och därför kan man bara hoppas att det finns en moderkortsuppdatering som löser problemet.

Slutord

Serious Sam II lyckas precis med vad det lovar, nämligen att erbjuda spelaren en hjärndöd monsterslakt i vackra men bisarra landskap. Även om miljöerna är klart mer varierande och ofta häftigare än i originalet så saknar man tyvärr de riktigt stora öppna vidderna från ettan. Likaså är många monster både roligare och bättre gjorda, men samtidigt känns de ibland lite krystat humoristiska. Även om spelet har sina egna styrkor och svagheter erbjuder det i alla fall precis som ettan ett välgjort shootemup där man verkligen får känna att man har nytta av sina gamla kunskaper från Doom och dylika spel. Då Serious Sam II likt originalet har ett lågt pris är det ett bra köp för alla actionfantaster som ger spelaren mycket monsterslakt per krona.