#Wolfenstein: The New Order skapades ju av ett gäng Uppsalabor så att DLC till nysläppta #Doom skulle kunna ha designats och döpts av en göteborgare känns ju inte heeelt orimligt. Det här är resultatet när redaktionen, trötta efter ett par intensiva veckors kontorsflyttande, testande och evenemangande, spårar ur. Vi skyller allt på Johan Olander, den enda riktiga göteborgaren bland oss.
Doom kallar oss mods
Ett svartvitt äventyr i tre delar som visar vardagen för Doomguy innan han blev en marinsoldat. Hur han drev runt på M-Centralen i långt hår och fransjacka och hånade knegarna genom att sjunga "Små knegarna, små knegarna är lustiga att se" till melodin av den klassiska visan “Små imparna”. Nej, det implementerar inte riktigt modstöd. Bastarder.
[h1]Doomkyrkan[/h1]
I detta lilla sidospår från seriens utomjordiska miljöer, hamnar vi istället i Göteborg och närmare bestämt Doomkyrkan. Där har en doomprost fått dille på demoner. Ja, ni fattar. Det går åt helvete, som så mycket annat när det kommer till Göteborg. Det hela utspelar sig under doomssöndagen – när annars?
[h1]Doomkraft[/h1]
Nej, vi har redan Snapmap så detta är inte ett försök att haka på byggartrenden som Minecraft startade utan blott ett nytt vapen att röja runt på Mars med. Med Doomkraften kan du höja upp till och med den allra tjockaste Mancubus flera centimeter från markytan för att sedan sänka ner den igen, väldigt snabbt.
Doomherrhen
Sveriges Ornitologiska Förening har insett att fågelskådning är ganska mossigt och i ett desperat försök att få uppmärksamhet från en yngre publik släpper man en ny fiende till Doom. Egentligen är det bara en ny textur till en redan existerande demon, det blev billigast så. Man har också snappat upp att det där med "PK" skapar rubriker varför man valt att göra sin tolkning av en cacodemon könlös.
Cacodemon till vänster, Doomherrhen till höger
