Jag förstår att det är svårt att visa multiplayerinriktade spel, men det finns knappast något som får mig att greppa skämskudden snabbare än regisserade spelstunder. Som när #Ubisoft visade upp #The Division första gången, eller när någon står på scen under en presskonferens och ska försöka agera “naturligt”. John Carmacks gubben-i-lådan-framträdande under #Minecraft-demonstrationen är utan tvekan lågvattenmärket i hans karriär.
På årets E3 visade #Microsoft upp #Sea of Thieves, tack och lov inte i någon fejkad livesession, men få trodde nog på att de inspelade låtsassjörövarna (se filmen här under) hade riktigt så där roligt. Men efter att ha testat #Rares pastellfärgade sjörövarspel kan jag intyga att det var den mest skrattfyllda stunden på årets mässa.
Äkta glädje eller köpta posörer? Oavsett vilket är Sea of Thieves ren glädje.
Det börjar redan på landbacken, i en liten stuga där de fem besättningsmännen vaknar till liv. Jag råkar dra fram ett dragspel och klämmer fram en ostämd tolkning av Ride of the Valkyries. Vår Microsoft-anställde kapten, som leder oss fyra andra genom sessionen, stämmer in med en ukulele. Kollegan Andreas Dimestam ser mest förvirrad ut med en planka i nävarna.
Det dröjer inte länge innan vi hittar knappen för att byta mellan de olika prylarna och groggarna kommer fram. Ett par rejäla klunkar senare vinglar världen till, vilket blir problematiskt då vi ska ta oss mot skeppet och en enkel trappa blir det svåraste av hinder. När alla lyckats krångla sig ombord ska segel hissas och ankaret dras upp, vilket kräver lite samarbete om det ska gå snabbt.
Visst kliar det i avtryckarfingret?
Blotta tanken på vårt stundade erövringståg, plus lite mer grogg, gör oss eld och lågor. Faktiskt bokstavligen då vi hittat kanonerna och skjuter hej vilt. Vårt äventyr är igång och vi utbyter ystra “Yarrs” och “Shiver me timbers”. Det dröjer flera minuter innan vi märker att ankaret fortfarande är nere och att vi bryggseglar väldigt intensivt.
Väl ute på det skummande havet dröjer det inte länge innan vi ser ett annat skepp, även det styrt av fem glada sjömän. Vi börjar givetvis skjuta på varandra och båda skeppen springer läck, något som måste åtgärdas med de plankor Andreas försökte tvinga fram toner ur innan avfärd. Samtidigt måste någon styra skeppet, andra bemanna kanonerna (gärna på rätt sida) och som du förstår uppstår ett kaos ackompanjerat av vilt skrattande. När ett tredje skepp blandar sig i leken flyger kanonkulorna hejvilt och det blir väldigt oklart om det finns några vinnare i denna krutstänkta lek.
Det KAN bli för många groggar.
Tyvärr hinner vår speltid ta slut innan vi får reda på vilken besättning som sjunkit minst. Men en sak är säker: alla går därifrån med stora leenden på läpparna. Jag och Andreas ser fram emot att introducera detta som nästa stora lunchspel på kontoret. Och i de sammanhangen, där du kan sitta tillsammans med ett gäng vänner, kommer Sea of Thieves vara precis så där kul det verkade på presskonferensen. Att sitta själv, med besättningskamrater utspridda över hela världen, kommer förmodligen vara en tråkigare upplevelse.
Jag kommer dock försöka, för ett gott skratt (och grogg) förlänger livet för alla landkrabbor.
