"Efter några veckor har de skapat en version av mig som är så ofattbart lik att det nästan är läskigt."

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det kan ibland vara svårt att riktigt förstå att ikoner från ens barndom faktiskt är människor också bakom de där fasaderna av kritvita tandrader på röda mattor. Just David Hasselhoff, denna säregna uppenbarelse, föreställde jag mig skulle glida in med ett fastklistrat leende och inövade pr-repliker för att sedan vara borta med vinden.

Riktigt så blev det nu inte. Hasselhoff är märkbart trött när han kommer infarandes i det lilla intervjurummet på Gamescom. Han har varit uppe sedan fyra på morgonen och flugit in från Helsinki, gjort diverse pr hela dagen och jag är nu den siste intervjuaren innan han måste rusa vidare igen. Visst är det en Hasselhoff på charmoffensiv som möter mig, men istället för stela leenden blir det ett avslappnat, tillbakalutat samtal om allt mellan himmel och jord. Det känns som om jag under vårt korta möte får samtala med människan – inte bara kändisikonen – David Hasselhoff.

The Hoff slaktar zombier.

Men vi tar det från början. Under årets Gamescom utannonserade #Activision att zombieläget i #Call of Duty: Infinite Warfare skulle vara en pastellfärgad 80-talspastisch. För att verkligen hamra hem tonen hade man anlitat David Hasselhoff för att spela rollen som en flashig DJ. Min första reaktion är tveksamhet. 80-talsnostalgi kan vara roligt, men det har också gått inflation i tokroliga kläder och neondränkta syntslingor senaste åren.

Att anlita David Hasselhoff är ett ganska logiskt val när man tänker efter. Den forne tv-giganten från Baywatch och Knight Rider har på sistone gjort sig en karriär på att vara självmedveten och skoja med sig själv. Helt i linje med hans roll i årets Call of Duty. För Hasselhoff själv var det en chans att göra något nytt.

– Jag vet inte varför, säger han, men på senare tid har jag varit ’Mr Eorsement’ och gjort reklam för allt möjligt. Call of Duty kom som ett erbjudande om en reklamfilm. Trodde jag. Men när jag kom dit så sade de, ’Nej, du är faktiskt med i spelet och är en stor del av det’.”

– Jag leder en grupp kändisar för att försöka hjälpa dem att fly, säger Hasselhoff. Och spelarens nemesis spelas av Paul Reubens, känd för Pee-Wee Herman. Vi gick i college ihop, och ingen av oss visste att den andre skulle vara med i spelet, så vi skrattade åt hur många år det tagit för oss att äntligen jobba ihop. Och nu pratar vi om att kanske göra något annat ihop, som en film.

Visst blir det zombier i årets Call of Duty.

När Hasselhoff väl börjat prata går det som på räls. Han berättar om norska reklamfilmer och om hur han har en stor docka av honom själv från Spongebob Squarepants-filmen hemma, som folk skriker i fasa när de får syn på. Han pekar på det stora #Destiny-porträttet på väggen och säger att han är helt hänförd av dagens spel.

– När jag var ung gick vi till arkaden för att spela spel. #Pac-Man, #Centipede och sådana saker. Men är allt så annorlunda. Det första stora spelet var väl #Pong? Folk ballade ur över det. Över Pong?

Dagens spel ser Hasselhoff som något betydligt större än så. Han verkar uppriktigt nyfiken och förvånad över hur spelmediet har utvecklat sig, och menar på att Call of Dutys zombieläge är en komedi.

– Det här är inte bara ett spel, säger han, det har attityd och humor. Jag testade spelet för en vecka sedan och märkte hur jag skrattade högt. När man skjuter en zombie som skvätter det överallt, och det är riktigt komiskt.

Hasselhoff frågar vad åldersmärkningen är och blir förvånad när han hör att det är från 18 år. Det får mig att tänka på hur stor skillnad det är i ton och tilltal mellan huvudkampanjen och zombieläget. I presentationen som Activision visar upp av kampanjen (av någon anledning får vi inte testa spelet) är allt lika förment Michael Bay-svulstigt som vanligt. Det är ostigt, men allt är samtidigt på fullaste allvar. Detta trots att sekvensen som visas upp är som hämtad ur en mer överdriven version gamla Bruce Willis-filmen Armageddon. En grupp soldater springer genom en övergiven rymdbas. Allting rasar omkring dem, robotar anfaller och de måste undvika solljuset för att inte brännas till aska. Det är påkostat och välgjort, men inte särskilt spännande.

När Hasselhoff talar om hur oseriöst och komiskt det är så sätter han, omedvetet, fingret på något. Zombieläget lockar just för att det bidrar med lite luft och färg till ett allt mer stelbent AAA-monster.

Den här längre Zombies in Spaceland-filmen släpptes också den under Gamescom-mässan.

Han uppskattade arbetet med spelet för att det påminner honom om hur det var på den gamla goda tiden.

– När jag gjorde Baywatch så hade vi varken tid eller pengar. Samma sak med Knight Rider. Bara spela in. Det var galet. 80-talet var bara action. Hela tiden. Jag älskar det. Med spelet var det väldigt roligt. Det var knäppt och nytt och innovativt. Efter några veckor har de skapat en version av mig som är så ofattbart lik att det nästan är läskigt.

– När man spelar in filmer så väntar man bara. Man repeterar en scen och sen säger de att man ska komma tillbaka om tre timmar. Tre timmar? Vad i helsike ska jag göra så länge? Bara slösa tid.

Han avskyr uppenbarligen stiltje. Det ska röra sig, och det ska röra sig fort. Vad som hade stressat ihjäl en vanlig dödlig tycks ge honom vilopuls. Gamescom torde alltså vara perfekt för den rastlöse Hasselhoff. Allt rör sig hela tiden. Här finns inga tretimmarspauser.

Mötet är slut och Hasselhoff måste hasta vidare mot nästa anhalt. Istället för stress och djupa suckar ler han och verkar trivas som fisken i vattnet.

– Det är så det är, säger han. Allt kommer på en gång. Först jobbar man ingenting ett tag och sen bara expoderar det. Jag är inte bra på att vara ledig. Jag hatar det.

Om det blir fler spel i framtiden återstår förstås att se, men hans fascination för mediet tycks åtminstone vara genuin.

---

Call of Duty: Infinite Warfare släpps den 4 november, och zombieläget där Hasselhoff medverkar heter alltså Zombies in Spaceland. I vissa utgåvor ingår en remake av #Call of Duty 4: Modern Warfare.

Skicka en rättelse