Termen walking simulator är något som blivit allt vanligare de senaste åren, och den används numera flitigt. Den syftar på spel som saknar många av de traditionella bitar de förväntas ha. Interaktiviteten i promenadsimulatorerna sträcker sig ofta inte längre än att röra sig framåt och då och då göra något enstaka val.
Ordet har tyvärr blivit infekterat och används ofta nedsättande för spel som saknar gameplay. #Virginia är en walking simulator i ordets rätta bemärkelse, men använder det till sin fördel för att förmedla en historia. Om du gillar titlar såsom #Dear Esther och #Firewatch vet du alltså vad du kan vänta dig. Om inte så är det här helt enkelt inte något för dig.
Det börjar med ett försvinnande i Virginia, men resten av spelet föjler inte mallen.
För er som inte tappat intresset utspelar sig Virginia i 90-talets USA och du tar på dig rollen som Anne, en nyutexaminerad FBI-agent som får i uppdrag att åka till den lilla småstaden Kingdom, Virginia för att lösa ett fall tillsammans med din nya kollega Maria. Vad som börjar som en ganska enkel berättelse tar snabbt många oväntade vändningar. Det visar sig att mycket inte är som det verkar, både när det kommer till fallet och personerna runt omkring dig.
Virginia är en väldigt speciell upplevelse. Under hela resans gång, som tar lite mindre än två timmar att köra igenom, yttras inte ett enda ord dialog vilket öppnar för egna tolkningar av det som händer. Berättarmässigt använder det sig också av ett ovanligt grepp med klipp och korta hopp tiden, inte helt olikt en film eller tv-serie. Det blir som mest tydligt när man går ner för en trappa och halvvägs ned hoppar till att man står i en korridor. Detta tar ett tag att vänja sig vid, men det fungerar bra och ger handlingen ett naturligt flyt.
Det är en unik upplevelse med en visuell stil som får det att sticka ut fån mängden. Och trots avsaknaden av dialog lyckas Virginia bygga upp en relation mellan de två huvudpersonerna och visa på fascinerande karaktärsutveckling. Med enkla medel skapas en surrealistisk stämning som påminner mig om Kentucky Route Zero, där gränsen mellan verklighet och illusion är hårfin.
Virginia tar en annan väg än "vanliga" spel.
Spelet tar tyvärr slut snabbare än man hade önskat och när det är över känner man direkt ett sug efter att börja om för att se om man missade några detaljer. Tyvärr visar det sig att man för det mesta inte gjort det. Mycket av det som var otydligt under första omspelningen är det även under den andra, mycket på grund av att man inte alltid får tydliga svar och det blir lite svårt att hänga med i under spelets senare del.
Virginia är inte likt något jag spelat tidigare och en uppvisning i vad mediet är kapabelt till när det kommer till historieberättande. Det är långt ifrån något för alla, men om man kan bortse från längden och alla kortkommanden som hör till genren finns här en intressant historia med en blandning av interaktivitet och berättande som inte bör missas.
