Ett glädjesus drog genom Sveriges kanske mest besatta krets gamers i november. Hederliga gamla Viggen var nämligen på väg till #DCS, den skoningslöst realistiska stridsflygsimulatorn från aktade #Eagle Dynamics. Och nu har nörddrömmen blivit datorspelarens verklighet. #DCS: AJS-37 Viggen släpps i dag, och som väntat får vi en minutiöst återskapad kopia av Saabs stolta trotjänare.

DCS, eller Digital Combat Simulator, är en stridsflygsimulator av modulär natur, det vill säga att nya plan, uppdrag med mera släpps i form av enskilda moduler. Grundspelet #DCS World är gratis, nya plan kostar vanligtvis 400-600 kronor styck. Dyrt jämfört med många andra flygsimmar, som ju ofta frestar med ett helt gäng flygmaskiner, men då ska man komma ihåg att DCS-planen är så avancerade att du kommer behöva lägga veckor eller månader på att lära dig vad varje klickbar knapp i cockpiten gör. Kvalitet istället för kvantitet, om du så vill.

Flygplan är enklare att lyfta än att landa. Ironin.

Saab 37 Viggen lanserades under det tidiga 1970-talet. Planet byggdes utifrån den tidens förhållanden, med det kalla kriget hotfullt i bakgrunden och ett invasionslystet Sovjetunionen som tänkt fiende. Försvarsmaktens strateger räknade med att Sovjet vid en invasion skulle bomba våra militärflygplatser. Viggen byggdes därför för att kunna starta och framförallt landa på väldigt korta sträckor, närmare bestämt vissa bilvägar. Det är därför planet har de karakteristiska små canardvingarna framför huvudvingarna, och ett reverseringssystem som kan vända motorns utblås framåt och därigenom minska bromssträckan betydligt.

Den modernare AJS-37-versionen togs fram under tidigt 90-tal, och som beteckningen skvallrar om klarar den såväl attack- som jakt- och spaningsuppdrag. Huvuduppgiften är att attackera markmål med robotar eller bomber. Ett typiskt scenario är att gå ut över Östersjön på låg höjd och sänka fientliga militärfartyg. Ett kittlande scenario, inte minst för oss som minns kalla kriget. Men tyvärr saknas en korrekt karta över vår del av världen – vi får nöja oss med standardkartan Kaukasien som hänger med DCS World.

På känt DCS-manér ser inlärningskurvan ut som en av Kaknästornets väggar. #Leatherneck har hyggligt nog byggt träningsuppdrag som lär dig grunderna i att starta maskinen, landa och hur vapensystemen fungerar, men det är långtifrån några fullständiga guider. Inte ens den 400-sidiga manualen gör det självklart hur flygdatorn, radarn och vapnen fungerar. Exempel: jag lyckas skyffla iväg två Robot 04 mot ett fartyg, bara för att se dem ramla i vattnet bredvid målet. Felet? Jag skulle ha slagit över vippbrytaren "Målval" från "Grupp" till "Enkel", så att robotarna sökte på ett fartyg istället för flera. Av någon anledning missar de målet om "Grupp" är valt för enskilt mål. Förstås. Eller om det var vippbrytaren intill som skulle slås över, den med beteckningen "Fällsätt"?

Radarn visar 30 km, när målet är mellan de horisontella strecken är det dags att avfyra sjöroboten.

Såna här bekymmer står som spön i backen, och det står klart att man gör klokt i att nöta in hur de kritiska komponenterna fungerar innan man ger sig ut i den icke pausbara multiplayer-världen. Eller så blir man vän med fredligt inställd grupp piloter och lär av och med dem.

Åtskilliga moment känns framtagna som någon sorts bisarr anti-pedagogisk lek, en trotsig 180-graderssväng bort från allt vad användarvänlighet och Steve Jobs-filosofi heter. En del beror på grundspelet DCS, annat på Leathernecks ännu ofärdiga kod som fortfarande ska ses som någon sorts early access- eller betaversion (men den släpps till fullpris, och ska utvecklas vidare framöver). Ytterligare en faktor är att datorsystem och annat tänktes fram för 40-50 år sedan.