Kvalitetsproblemen hos Joycon-kontrollen undantagna har #Nintendo Switch-releasen handlat om två saker: Zelda, och vad man ska spela när Zelda är slut. Riktigt så svältfött som vissa gör gällande är inte spelutbudet, åtminstone inte mängdmässigt. Ett 20-tal titlar fanns till salu på releasedagen, ganska exakt lika många som till Xbox One och PS4 när det begav sig.

Men utbudet är inte det starkaste. Stortitlarna lyser med sin frånvaro, och bortsett från ett Zelda som fått ett av spelhistoriens högsta snittbetyg är få Switch-spel kända eller lockande nog att motivera ett konsolköp. #1-2 Switch är sannerligen inget nytt #Wii Sports, och om #Super Bomberman R alls ska nämnas är det för sitt ganska framgångsrika försök att slå världsrekordet i överpris. Jag tycker företag har all rätt att själva bestämma priset, sen är det upp till oss om vi vill handla eller ej. Men alltså... nästan 500 spänn för en spelidé från 1983...

Klipp en figur så att den kan klippa den andra figuren till lämplig form.

I väntan på fler köpvärda Switch-spel skingrar #Snipperclips skepsisen. Det är en både socialt och speltekniskt charmant liten problemlösare. De spökformade pappersfigurerna Snip och Clip samarbetar för att lösa fysikbaserade pussel i sin tvådimensionella värld. De kontrolleras en åt gången: de går, hoppar och vrider sig runt sin egen axel med Joycon-kontrollens styrspak och knappar, och spelarna växlar fritt mellan dem. Genom att klippa bort delar av varandras kroppar ges de former som kan komma åt knappar i trånga utrymmen, flytta runt bollar eller helt enkelt passa in i en förutbestämd mall.

Stöd för Pro- och Grip-kontrollerna saknas, och irriterande nog tenderar de att resetta kontroll-layouten om du ändå startar spelet med dem. Med Pro kan du inte ens avsluta spelet, du måste vaska fram en Joycon.

Snipperclips är i grunden enkelt, men samtidigt fantasifullt och variationsrikt. Vissa pussel löser man på 20 sekunder, andra dopar svordomsorganet medan man testar och klipper, återställer figuren, stirrar på rutade papper i jakt på ledtrådar, ser en fågel, klipper figuren skålformad, fångar djuret och i triumf för det till rätt position och till slut – till slut! – får se nästa bana laddas.

Logiskt nog är hela spelet byggt för att köras kooperativt. Det kan spelas solo, så att du själv kontrollerar båda figurerna, men mycket av charmen bygger på att två personer med varsin Joycon i nävarna samarbetar och tjafsar sig fram till lösningar som tar er framåt i karriärläget. Därtill finns spelformer där upp till fyra spelare löser problem (eller startar bråk) tillsammans, man kan lira inte fullt så roliga kuriositeter som air hockey och basket, med mera.

Tryck knapp, fånga boll, studsa boll i korg. Visst låter det enkelt?

Snipperclips ger valuta för de 200 kronor det kostar (det ingår om du köper färgade Joycons separat), och även om det inte är ett traditionellt partyspel har det alla möjligheter att leta sig in på förfesten. Och troligen locka fram de där frustrerade eller triumfatoriska vrålen som får bostadsägaren att oroligt propagera för att det är dags för krogen.

Kanske inte ett spel värt att investera i en Switch för, men definitivt ett spel värt att investera i om du redan skaffat Switch.