Mitt pekfinger har blod på sitt samvete. Så otroligt mycket blod. Ända sedan jag första gången klickade mig blå i ansiktet för att fälla The Butcher i första Diablo har mitt pekfinger dräpt monster i Blizzards mörka actionrollspel.
När Diablo 3 släpptes var jag till en början extremt skeptisk. Tvånget att alltid behöva vara online var illa nog för en som spelat Diablo-serien ensam, men dessutom blev jag hela tiden urkopplad på grund av en bugg. Men med tiden slipades spelet till, och i och med expansionen Reaper of Souls var jag trots allt fast igen. Äventyrsläget var ett svårt beroendeframkallande sätt att ständigt jaga ny och bättre loot, och inte minst den nya klassen – crusadern – blev snabbt en personlig favorit.
Nu släpper Blizzard nytt innehåll till det ganska åldrande Diablo 3. Tyvärr är det inte tal om en fullskalig expansion – men väl en ny klass. Eller nygammal, snarare. Necromancern var mångas favorit i Diablo 2, så att få chansen att springa runt med en skelettarmé även i trean är lockande. Jag fick chansen att testa den vithåriga goth-fantasten till karaktär på Pax East i våras, och det kändes direkt bekant och lättspelat. Typiskt Blizzard, med andra ord.
Det intrycket består nu när jag ägnat otaliga timmar åt att levla upp min necromancer och ta kål på enorma mängder monster. Rise of the Necromancer är helt enkelt mer av samma som vi vant oss vid av Diablo 3 vid det här laget. En uppsättning överdrivna förmågor i olika kategorier som låses upp en efter en så att du pedagogiskt och i lagom takt lär dig hur klassen fungerar.
Förmågorna är ofta direkta och fläskiga, som feta hugg med lien, skicka ut dödliga taggar eller blodfontäner, eller att frammana olika former av odöda. En kul grej är att liken efter fienderna både fungerar som ett vapen och en resurs för necromancern. Behöver du hälsa eller energi kan du helt enkelt sluka kropparna, men du kan också förvandla dem till målsökande bomber med insektsben, eller få dem att skjuta ut vassa benspjut.
Till en början är det hela väldigt rättframt, och det är uppenbart att Blizzard har designat en ganska baktung klass som blir roligare att spela ju högre nivå du når. I början känns det ganska odynamiskt då du vevar på med lien och kanske spränger några kadaver då och då. Men nivåerna ramlar in väldigt fort, och snart finns det flertalet ganska roliga förmågor och attacker att leka med.
På de högre nivåerna låser du dessutom upp runor som låter dig göra attackerna mer kraftfulla, men på bekostnad av din egen hälsa. Det här greppet är det mest intressanta med necromancer-klassen, då det gör att du kan balansera på gränsen mellan liv och död och ta rejäla risker om du är skicklig eller vågad nog. För att kompensera det kan du som sagt smaska i dig döda kroppar i stridens hetta, eller använda Siphon Blood-attacken, som låter dig suga livet ur fienderna på avstånd. Det går också fint att slita skelettdelar ur motståndare och använda dem som extra skydd.
Personligen har jag haft lite svårt att hitta en uppsättning förmågor som verkligen känns till fullo rätt för min spelstil. Efter att ha lagt ner otaliga timmar på Grim Dawn, med sitt utmärkta och dynamiska karaktärssystem, så kan jag inte undgå att känna mig lite begränsad av hur min necromancer utvecklas i Diablo 3.
Jag gillar att kunna gå in och kötta med lien, men jag är också förtjust i Blood Nova – som skickar ut en svallvåg av blod som gör rejält med skada på alla som befinner sig runt mig. Det är dock en av de där förmågorna som dränerar min hälsa, och då är Siphon Blood ett bättre val för primär attack. Det är en väldigt effektiv och användbar attack, men den känns trist.
Jag föredrar den mer rejäla feedback man får av att svinga en enorm lie genom fienderna (som dessutom kan frysa dem, eller ge dem förbannelser, beroende på vilken runa man använder) framför den ganska fjösiga blodsugarförmågan. När du använder den står necromancern bara där med utsträckt arm medan en liten stråle suger åt sig blod och energi från fienden. Det är inte så himla tillfredsställande jämfört med de mer överdrivna och effektfyllda attackerna som finns att tillgå,men den är så användbar att det är svårt att inte ändå ta till den ibland. Det är bra att man måste göra avvägningar och försöka pussla ihop något som passar just en själv, men några av attackerna känns inte så spektakulära eller kul som de borde göra.
Det går såklart att satsa helhjärtat på att skapa sig en golem, en smärre armé av skelett och andra odöda som kan överväldiga fienderna och sköta jobbet åt en, förstås. Det är alltid ett gångbart alternativ.
Jag har i slutänden roligt med min bleka lilla gothrockare, även om den inte är ett helt oumbärligt tillägg. Det är dock fullt tillräckligt för att jag med glädje ska klicka mig igenom spelet ännu en gång, och få ännu mer blod på mitt pekfinger. För sista gången i Diablo 3?
Mer än bara Necromancern
Förutom möjligheten att köpa Necromancer-tillägget så för senaste uppdateringen också med sig gratis uppderingar i form av ett par nya områden och spelläget challenge rifts, där Blizzard en gång i veckan tar en kopia på en slumpmässig spelares genomspelning av en rift. Sedan får vi spela samma nivå med samma karaktär som den spelaren för att försöka klara den snabbare. Belöningen är så klart loot. Alltid mer loot.