Senaste veckornas diskussioner kring miktrotransaktioner är starkt kopplad till den ökande förekomsten av lootlådor, något som är oehört stort i spel såsom Counter-Strike: Global Offensive. Där handlar det dock endast om kosmetiska varor som inte påverkar gameplay på något sätt men eftersom det krävs riktiga pengar att öppna dem har det blivit en miljardindustri. Pegi, en europeisk organisation som granskar spel och ger dem åldersrekommendationer utifrån innehållet, vill dock inte ta ställning kring huruvida mekaniker med lootlådor är gambling eller ej. Istället hänvisar man till lokala granskningsorgan såsom svenska Lotteriinspektionen.

Valve introducerade lootlådor år 2013 och man kunde redan från början köpa skins av varandra för riktiga pengar från sin Steam Wallet. Valve satte dock en övre beloppsgräns och såg till att du inte kan få tillbaka pengar genom Steam Wallet. Åtråvärda föremål passerade snabbt den övre gränsen, och handlare hittade snabbt på alternativa sätt att genomföra större transaktioner. Inledningsvis skedde det med nycklar, eftersom de har ett relativt fast pris, och skins kunde därför "bytas" mot nycklar vars sammanlagda värde motsvarande föremålets. På senare har det i Sverige blivit allt vanligare att transaktionerna sker direkt via Swish.

Parallellt med den någotsånär rena handeln med skins började allt fler bettingsajter dyka upp där du med dina egna föremål som insats hade chansen vinna saker till ett högre värde i olika hasardspel. Det uppmärksammades rejält förra året då flera Twitch-profiler ertappades med att göra dold reklam för hasardsajter de själva drev. Vilket också gjorde att de olika lokala granskningsorganen började uppmärksamma saken.

I Lotteriinspektionens publikation Skriftserien skriver juristen Jengish Ahangari om hur de ser på förekomsten av både pengaspel på e-sportsmatcher och så kallad "skin betting". Han förklarar också hur våra grannländer och Storbritannien ser på saken, bland annat med detta citat från Gambling Commission.

Det förekommer även att dessa virtuella föremål tillfaller spelarna genom hasardspelsliknande moment i dataspelen på ett sätt som påminner om spel på spelautomater. Om de virtuella föremålen med enkelhet kan säljas eller bytas ut mot pengar eller pengars värde, kan dessa moment komma att omfattas av spellagstiftningen och kräva licens.

I sin egen avslutade reflektion skriver Ahangari att man i Sverige inte har prövat dessa nya företeelser mot lagstiftningen än, varför man inte kan säga om de ska omfattas eller ej.

– Om de har ett penningvärde kommer vadhållningen omfattas av spellagstiftningen. Spelmyndigheterna i Danmark, Norge och Storbritannien har ansett att sådan vadhållning kräver tillstånd för det fall de virtuella föremålen representerar penningvärden, läs mer härom nedan. I Sverige har inte denna fråga varit föremål för prövning inom ramen för en tillämpning av spellagstiftningen. För tillfället kan dock konstateras att det inte hade varit förvånande om man även i Sverige hade kommit fram till samma slutsats som de nyssnämnda spelmyndigheterna, eftersom virtuella föremål i dataspel uppenbarligen verkar kunna ha penningvärden då det i vissa fall skapats handelsplatser för dem.

Vi har även varit i kontakt med Ahangaris kollega Marcus Aronsson för att få statistik över antalet anmälningar i Sverige kring detta.

– Det är en växande fråga inom både vår myndighet men även våra nordiska grannländers motsvarigheter till oss. Dock så anmälningarna från allmänheten väldigt få ännu, det rör sig om någon eller några enstaka förfrågningar per år. Vi har inte haft något ärende ännu som har fått till följd att vi vidtagit åtgärder i form av polisanmälningar mot företag eller några vitesförelägganden.

TL;DR. I Sverige har vi än så länge inga prejudicerande fall vad det gäller frågan om lootlådor, och den gambling som kan uppstå gemom dessa, bryter mot lotterilagen. Förekomsten har dock fått ökad uppmärksamhet från myndigheterna och det är inte omöjligt det förändras i framtiden.