"Vilket spelår det är!" Det är en mening vi har upprepat i ur och skur, sommar som vinter. Att lämna allt det här bakom oss och bege oss in i 2018 känns därför både pirrigt och vemodigt.

Storheten i spelåret 2017 illustreras också av de enastående titlar som inte rymdes på årets topp tio-lista. Vilket annat år som helst hade kanske Cuphead, Nier: Automata eller Nioh kvalat in. Eller för den delen: giganternas revancher, Resident Evil 7 och Assassin's Creed Origins.

2017 var dock inte som andra spelår, vilket tio gånger om understryks av den här listan.
FZ-redaktionen

1. Playerunknown's Battlegrounds

Detta blir första gången vi utser en titel till årets spel utan att ha satt ett betyg på det. Men det är också lite av grejen, för på många sätt och vis är Battlegrounds crescendot i det senaste årtioendets totala omstrukturering av spelmarknaden. Och då pratar vi bara om affärsmetoderna som suddat ut gränserna för när ett spel kan räknas som släppt.

För oavsett antalet buggar, ojämn prestanda och andra skönhetsfläckar som Playerunknown's Battlegrounds dras med går det inte att ignorera hur det påverkat inte bara oss på redaktionen utan hela spelbranschen under året. Att spel med dessa brister ändå lyckats bli mer populärt än både Counter-Strike och Dota 2 på Steam är en bedrift. Tänk hur det skulle ha sett ut om det faktiskt var felfritt. 2017 är Battle Royale-genrens år och vi kommer känna av effekterna av detta under lång tid framöver. Därför är det årets spel.

2. Horizon Zero Dawn

Att Killzone-utvecklarna skulle göra en kovändning och producera ett actionäventyr förlagt i en öppen och synnerligen levande spelvärd där intressanta sidouppdrag flankerar en lika välsmord berättelse lär få av oss anat på förhand. Detta i sig är en bragd väl värd en rungande applåd.

Guerilla lyckas utöver detta smälla till med en teknisk presentation som får de flesta pc-titlar att förvisas till skamvrån. Detaljrikedom som häpnar, närapå 4K-upplösning och en HDR-lösning som toppar allt annat – Horizon må inte vara årets bästa spel, men det är snubblande nära.

3. The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Efter de förlorade Wii U-åren var Nintendo i skriande behov av en stationär konsolrevansch. Resultatet? Switch, som både är stationär och portabel. Typiskt Nintendo. Ingen konsol är dock bättre än spelen till den och här hade Kyotos speljätte ett magnifikt ess redan dag ett.

Zelda: Breath of the Wild är en 150 timmar lång triumffärd. Hyrule må vara i ruiner men upptäckarglädjen och nyfikenheten lyser starkt – från Gerudoöknen i syd till Döda berget i norr. Nintendos första seriösa försök att göra en öppen värld lämnar konkurrensen i kölvattnet.

4. Divinity: Original Sin 2

Larian Studios fick mycket beröm för Divinity: Original Sin. I år gjorde de det igen – fast ännu bättre. Divinity: Original Sin 2 är något av en dröm för vänner av gamla rollspel, med ett engagerande stridssystem som belönar experimentlustan, en handling som drar in spelaren från första textraden och en värld olik någon annan.

Det går att spela igenom det såväl på egen hand som med andra, men det är i sällskap det verkligen skiner. Vare sig man arbetar tillsammans eller "råkar" tända eld på sin kamrat är det en fröjd rakt igenom och därför en av årets mest magiska spelupplevelser.

5. Super Mario Odyssey

Så lekfullt, så påhittigt och så förbaskat roligt. När Mario begår Switch-debut är han på lika strålande humör som i Galaxy och 64, och precis som i dessa milstolpar är Super Mario Odyssey en exploderande vulkan av kreativitet.

Mario flirtar vilt, både med sin egen och med Nintendos historia. Gravitationen växlar riktning, 3D blir 2D och självaste Donkey Kong får en rejäl kram av utvecklarnas kreativitet. Det är galet bra, och den enda anledningen till att spelet "bara" är årets femte bästa spel är konkurrensen från det fenomenala spelår vi snart lägger bakom oss.

6. Thimbleweed Park

När Ron Gilbert återvänder till genren han en gång hjälpte till att forma, står både referenser och nostalgi som spön i backen. Men här finns mycket mer än så. På ett sätt har spelet lika mycket gemensamt med Bioshock som med Maniac Mansion, tack vare ett intrikat metanarrativ.

Förbannat roligt är det, dessutom, om än med ett gnagande vemod bakom de charmigt mejslade pixlarna. Thimbleweed Park är en varsam, kärleksfull sammanfattning av allt som är fint med äventyrsspel – men det är också ett spel om oss som älskat genren alla dessa år.

7. Wolfenstein II: The New Colossus

Industriell utrotning av människor är inget man skojar om. Så det krävs mod att berätta en historia om hur nazisterna vann, atombombade New York och ockuperade USA. Mod, och skicklighet.

Machinegames briljerar på båda fronterna. Med perfekt balans emulgerar man totalitär ideologi med ung rock 'n' roll-estetik. Wolfenstein II är både en snortight shooter och ett nazistkitschigt mardrömsscenario som berättas så skickligt att vi trånar efter att få uppleva mer.

8. Hellblade: Senua's Sacrifice

Hellblade: Senua's Blade hade osannolika ambitioner. Att en studio själva skulle finansiera ett mörkt actionäventyr med en protagonist som lider av svåra mentala psykoser, och dessutom göra det med produktionsvärden som matchar stora AAA-produktioner, lät hopplöst.

Sällan har vi varit så glada över att ha fel. Hellblade är en milstolpe på flera sätt. En atmosfärisk och estetisk fullträff som utforskar psykologiska problem med vördnad och finess, och visar samtidigt mittenfingret åt utgivare som inte vågar satsa på osäkra kort. Tack, Ninja Theory.

9. Total War: Warhammer II

Total War och storslagna fantasybataljer är en dröm som fans har närt ända sedan Shogun släpptes för mer än sjutton år sedan. Och då Creative Assembly aldrig tycktes vilja släppa sargen tog såklart moddarna kommandot och skapade egna spel. Men hur välgjorda de än var, var vi många som kände oss lite tomma inombords – det fanns en saknad!

Sen fanns det helt plötsligt där, det kanske viktigaste giftermålet mellan två ip:n som gjorts: Total War och Warhammer. Succén var givet, och med den här uppföljaren har man visat att det verkligen inte finns några gränser för fantasin.
Det blev inte sämre av att man sedan släppte en uppdatering som band samman kartorna från ettan och tvåan, och därmed födde den mest storslagna Total War-kampanjen någonsin.

10. Persona 5

Årets bästa rollspel från öst var inte lätt att utse, men i slutändan kunde vi inte göra annat än att lyfta hatten för vad Atlus skapat med Persona 5. Det är en säregen upplevelse på nästan alla plan, men också på ett oerhört lyckat vis i varenda liten detalj.

Allt från musik till strider, presentation, menyer och karaktärer formligen osar stilistisk perfektion som saknar motstycke i genren. Med Persona 5 sätter Atlus en helt ny standard för hur ett modernt JRPG ska stöpas, en standard som blir svår att bräcka.