Att Yakuza 6 är seriens sista del och avslutningen på den våldsfyllda resan som Kiryu Kazuma gjort sedan starten på Playstation 2 lyfts fram med charmig övertydlighet. Han kallas frekvent för en gammal gubbe (eller betydligt grövre versioner på temat), han förstår inte vad internet-chatrum är och han hjälper ungdomar i trångmål med ålderns visdom som verktyg. Men mognaden syns också i vad som står i centrum för handlingen denna gång – föräldraskap och vad livet som gangsterboss innebär för ens nära och kära.

Yakuza 6 fortsätter efter händelserna i femman, där Kiryus adoptivdotter Haruka offrade livet som popidol för relationen till Kiryu. Händelserna som utspelar sig därefter leder till att Kiryu får spendera ytterligare några år i fängelse, och när han kommer ut har Haruka försvunnit och lämnat det olämpligt namngivna barnhemmet Morning Glory bakom sig. Kiryu ger sig iväg för att få reda på vad som hänt, och får reda på att han blivit morfar åt Harukas son Haruto.

Gamle Kiryu tvingas anamma tekniken på ålderns höst.

Far och dotter-dynamiken mellan Kiryu och Haruka blir ännu djupare denna gång.

I Yakuza 6 får vi vila ögonen på fler vyer än bara Kamurocho.

När spelet börjar finner du dig återigen i Kamurocho, staden som samtliga spel i serien utspelat sig i. Precis som tidigare lyckas utvecklarna med något väldigt imponerande: att få en relativt liten stad att kännas betydligt mer levande och innehållsrik än i många andra enormt stora open world-spel. Du är dock inte begränsad till Kamurocho, med Haruto i hand får du även bege dig till den vackra hamnstaden Onomichi i Hiroshima-prefekturen. Utöver ombyte i omgivning erbjuder Hiroshima även omväxling i berättelsen, sidouppdragen och chansen för Kiryu att få vara anonym, om än inte särskilt länge.

"Framför allt de mer allvarliga sidouppdragen som handlar om personliga relationer tar ett rejält steg uppåt i kvalitet"

På tal om just sidouppdragen är det en av förändringarna som lyfter Yakuza 6 allra mest. Tidigare har sidouppdragen växlat mellan att allt från att hjälpa medborgare till att rädda krisande förhållanden och mer absurda upptåg. Denna variation gäller även här, men framför allt de mer allvarliga sidouppdragen som handlar om personliga relationer tar ett rejält steg uppåt i kvalitet.

Flera av dessa är så pass djupa och välgjorda att man missar en stor del av spelets bästa material om man inte ägnar sig åt dem, vilket definitivt inte varit fallet med sidouppdragen tidigare. De många mindre dussinuppdragen som dessa ersätter finns även i Yakuza 6, men här får de agera utfyllnad i en sociala nätverk-app vid namn Troublr där du kan välja att ta dig an diverse uppdrag från medborgare som gör inlägg om olika rackartyg som pågår.

Unikt intrikata mínispel har alltid varit en nyckelkomponent i Yakuza-serien, och det har inte ändrat till den avslutande delen. De förväntade aktiviteterna som karaoke och baseball finns med, men också nya och mer djupgående varianter. Det har exempelvis varit möjligt att besöka Sega-arkaderna tidigare, men i Yakuza 6 kan ägna dig åt kompletta spel i spelet. Om du är sugen på slagsmål kan du kasta dig in i Virtua Fighter 5, vill du känna vinden i håret kan du susa fram i Out Run, vill du panga utomjordingar kan du göra det i Space Harrier, med flera.

I linje med de mer integrerade sidouppdragen är även minispelen en mer naturlig del av berättelsen. Att spela baseball är exempelvis en del av handlingen och du ska dessutom agera manager för det lokala baseball-laget, komplett med värvning av nya spelare. Och längre fram i spelet blir du ledare för en egen klan där du slåss mot rivaliserande klaner, lokalt eller online mot mänskliga motståndare. Men det finns också gott om små minispel som integreras direkt i handlingen, exempelvis när Haruto blir gnällig får Kiryu med jämna mellanrum lugna sin missnöjda bebis med ett minispel vars regler är ungefär lika otydliga som orsaken till den unge parvelns missnöje.

Kiryus ålder reflekteras även i minispelens karaktär.

Sidoberättelserna går från allvarliga till fullständigt absurda.

Att äta mat ger dig inte bara hälsa utan även uppgraderingspoäng.

"...plocka upp en cykel och drämma den rakt in i frontalloben på närmaste huligan"

En annan nyckelkomponent i serien är slagsmålen. I min förhandstitt lyfte jag fram det avskalade och renodlade stridssystemet i Yakuza 6 som en förbättring över seriens tidigare system med olika kampstilar. Efter betydligt fler timmar i spelet får jag faktiskt ändra ståndpunkt här då de olika kampstilarna faktiskt gav de svårare striderna mot de tidigare spelens bossar ett strategiskt djup, och en större känsla av belöning när man lyckades fälla motståndaren med en smart kombination av de olika stilarna.

Det finns fortfarande ett visst strategiskt djup i att komma ihåg de förmågor man låst upp och hur de ska användas i strid, men överlag blir de stora striderna faktiskt mindre engagerande. Men att faktiskt slåss är precis lika roligt, och effektfullt inramat i stilsäkra hårdrocksriff som omedelbart tvingar smilbanden att krypa långt uppåt öronen. I vanlig ordning är det möjligt att interagera med omgivningen under striderna, som att plocka upp en cykel och drämma den rakt in i frontalloben på närmaste huligan.

Farsan!

Till minispelen hör bland annat Virta Fighter 5.

Fysiksystemet har dock expanderats och gäller omgivningarna i stort när du utforskar staden. Utvecklarna har nästan tagit det för långt då Kiryus framfart påverkar omgivningen lite väl bra. Att se honom bokstavligt talat gå rakt igenom möblemanget i en restaurang bör kanske ses som en brist i fysiksystemet, men jag kan inte låta bli att skratta gott för mig själv varje gång det händer. Uttrycket “som en elefant i en porslinsfabrik” gäller för Kiryu i alla inredda lokaler.

För den som ännu inte förkovrat sig i serien finns det gott om underbara speltimmar i Yakuza 0 och Yakuza Kiwami, det senare en nyversion av seriens första del som ska följas upp av Yakuza Kiwami 2 senare i år. Du måste inte ha spelat tidigare delar för att komma in i sexans handling, det finns summeringar av de tidigare fem spelen i huvudmenyn och nyckelkaraktärerna introduceras under spelets inledning. Men den oinvigde kommer missa referenser till de många relationerna och händelserna från seriens historik.

Efter flera dussin timmar i Yakuza 6 återstår nämligen en känsla av ett fint avslut, en känsla som blir än starkare om du varit med från start. Den gamle yakuza-bossens våldsorgie i sex delar avslutas med dess mest välstöpta del, och för oss som varit med från början knyter den ihop säcken på en spelserie som inte är lika uppskattad som den förtjänar att vara.

Fotnot: Recenserat på PS4 Pro.

Yakuza 6: The Song of Life
4
Mycket bra
+
Starkaste berättelsen hittills
+
Bättre och mer varierade sidouppdrag
+
Minispelen utökar spelupplevelsen suveränt
+
Stilsäker grafik, design och musik
-
Mindre djup i stridssystemet
-
Överkänsligt fysiksystem
-
Laddningstider aningen långa
Det här betyder betygen på FZ