På fredag släpps nya God of War. I väntan på det berättar vi hela historien om Kratos.

Detta är en recap av God of War fram till nya spelet – därför utfärdas stor SPOILER ALERT.

Kratos är en grekisk tragedi. Han ömsom tvingas, ömsom luras ha ihjäl sin dotter, sin fru, och sin mor. Att han blir en sadist berövad all mänsklighet, även innan han blir en gud, är med allt sagt inte särskilt svårt att förstå. Att han slutligen bestiger berget Olympos och njuter av att slita itu gudarna som svikit alla löften till honom är också det lättbegripligt. Allra mest blir lustmordet på Zeus enkelt att sympatisera med då gudarnas konung bär yttersta ansvaret för Kratos sorger.

"Tvingas ha ihjäl sin dotter, sin fru och sin mor"

För att förstå vem Kratos är när slutet nalkas i God of War III måste vi dock backa bandet till det första av hans sex äventyr (en trilogi, två prequels och en mellanhistoria) i mytologins Grekland. God of War (2005, Playstation 2) berättas stötvis genom återblickar. Det hela börjar med att Spartas spöke, sviken av gudarna, kastar sig utför Greklands högsta klippa. Han har dräpt krigsguden Ares och hade av gudinnan Athena blivit lovad förlåtelse för sina synder, men när allt är sagt och gjort får han veta att bilderna han bär med sig aldrig någonsin kommer lämna honom.

Även om Kratos får gudarnas förlåtelse kommer han aldrig kunna förlåta sig själv.

"Olympos gudar har övergett mig. Nu finns inget hopp kvar."

Kratos avslutade originalspelet som den nya krigsguden. Den gamla hade han ihjäl.

Bakgrunden till denna skuld står att finna många år tidigare då Spartas fältherre i ett sista desperat försök att gå levande ur en förlorad strid ger sitt liv och sina tjänster till krigsguden. Ares fjättrar de Hadessmidda kaosbladen runt Kratos armar och så börjar erövringarna av Grekland i Ares namn. För att förinta det sista av människan Kratos utsätter dock Ares honom för hans första och största svek: Kratos luras att mörda sin fru, Lysandra, och sin dotter, Calliope.

Han vänder gudarna ryggen men tio år senare går han med på ett sista jobb i deras tjänst. Athena och de andra gudarna på Olympen vill förinta Ares och Kratos kan slå tre flugor i en smäll: döda den som svikit honom mest, bli förlåten sina synder och slippa sina minnen.

"Ger sitt liv och sina tjänster till krigsguden"

Antihjälten reser över ett stormande hav, via ett blodigt Aten, genom en öken, upp i tempel som bärs på ryggen av titanen (tillika Zeus far) Kronos där han hittar Pandoras ask (i det här fallet en enorm kista) vars inre rymmer kraften att döda en gud. Inte ens hans egen död stoppar Kratos som tack vare en förklädd Zeus lyckas fly Hades helvete och slutligen dräper Ares och hämnas sin tragedi till liv.

Ännu ett svek: Zeus lurar av Kratos hans gudomliga natur för att döda honom.

Kratos som krigets gud, en roll han har en försvinnande liten del av spelen.

Trots botgöring avslöjar Athena att han aldrig kan bli kvitt sina minnen vilket driver Kratos till självmord. Emellertid är krigsgudens tron tom och Athena gör i elfte timmen Kratos till den nya krigsguden. När God of War II (2007, Playstation 2) inleds står det snabbt klart att den askvite krigaren inte tagit detta som en gåva utan ännu ett gudssvek. Hans enda respit från minnena finns på slagfälten men hans blodiga våldsturné genom Grekland ses inte med blida ögon.

Och så sätts, förstås, ännu en svekfull plan i verket för att tygla "nyguden". Zeus vill inte att han blir ännu en Ares och lurar därför Kratos att låta Olympossvärdet – samma vapen som avgjorde det uråldriga kriget mot titanerna till gudarnas favör – ta alla hans krafter och då också hans gudom. Därmed blir den vite krigaren dödlig och Zeus skickar honom återigen till Hades...

...som ännu en gång inte kan hålla Kratos kvar. Han räddas av titanen Gaia som berättar hur Kronos åt alla sina barn för att förhindra profetian om att ett av hans barn skulle störta honom. Ett av barnen, Zeus, klarade sig undan och blev mycket riktigt Kronos och titanernas fall. Kratos allierar sig med titanerna för att utkräva hämnd och beger sig till moirerna, ödesgudinnorna, som spinner varje människas livstråd. Med deras "hjälp" lyckas han resa tillbaka till den punkt i tiden då Zeus dödade honom och förhindra sin egen död.

Ascension äger rum 10 år innan första God of War.

Chains of Olympus var första PSP-titeln i serien men det släpptes senare till PS3, liksom...

...Ghost of Sparta, också det ursprungligen ett PSP-spel.

"Zeus! Din son har återvänt!"

Efter en episk kamp där Athena offrar sitt liv för Zeus avslöjas gudarnas herres sanna intentioner: Zeus far Kronos dödade sin far Uranus, och Zeus besegrade i sin tur Kronos. Genom att ha ihjäl sina egna söner, däribland Kratos (!), vill Zeus en gång för alla bryta cykeln av fäder som mördas av söner. Nye Zeus Jr tar emot nyheten krasst ("Jag har ingen far") och färdas ännu gång tillbaka i tiden, nu ända tillbaka till det stora kriget mellan gudar och titaner. I de sista ögonblicken av God of War II inleds God of War III (2010, Playstation 3) när Kratos tillsammans med titanerna bestiger berget Olympus.

"Zeus! Din son har återvänt, och jag har med mig förstörelsen av Olympus!"

Det ska sägas att God of War är mer än trilogin. God of War: Ascension (2013, Playstation 3) är en prequel som tar oss till tiden strax efter att Kratos lurats att döda sin fru och dotter. I Ready at Dawn-utveckalde duon God of War: Chains of Olympus (2008, PSP) och God of War: Ghost of Sparta (2010, PSP) sätter Kratos dels stopp för en underjoridisk konspiration, dels tvingas han ha ihjäl sin mor och stoppa sin sedan länge försvunna bror, som spåddes bli Olympus baneman.

Youtubern Kratosworld har sammanfattat denna trio, plus trilogin, i en tre timmar lång video.

God of War III är slutet och ett enda långt blodbad där Kratos bestiger Olympus och efter ännu ett svek (den här gången från titanerna) har ihjäl i princip hela den grekiska mytologin på egen hand. Vare sig titaner eller dödsgudar har något att sätta emot. Athena, död men ändå närvarande, säger att så länge Zeus härskar finns inget hopp för mänskligheten. Men ändå:

"Kratos dödar världen han ska rädda"

När Kratos störtar Poseidon i havet slukar en tsunami nästan hela Grekland. När han förintar Hades själ gör han det omöjliga: dödar döden själv och farsoter sprids med vinden över landet. När han sliter huvudet av Helios slocknar solen och en storm utan slut inleds. När han dräper Hera, sin styvmor, innebär det att alla växter vissnar och dör. Kort sagt: Kratos dödar världen han ska rädda.

Den fallne gudens mål är visserligen inte detta utan att en gång för alla krossa Zeus och hämnas alla sorger. Han krossar den enorma kedja som balanserar Olympus mot Hades och tack vare yttersta offret från flickan Pandora släcks den olympiska elden, som huserar Pandoras ask, som i sin tur ska rymma kraften Kratos behöver för att dräpa Zeus. Kistan ska dock visa sig vara – tom.

Titanerna och Kratos går till attack.

Lustmorden är många men mest brutalt måste ändå ha varit det på solguden Helios.

Detta är vad som återstår av världen efter att Kratos "räddat" den.

Efter en lång kamp mot Zeus ska ändå Spartas spöke segra. Den oskuldsfulla Pandora, som väckt något som länge sovit hos Kratos, tar honom med på en resa in i hans skuldfyllda inre där han efter många svåra år förlåter sig själv. En sista avgörande vändpunkt väcker insikten hos Athena; när Kratos öppnade Pandoras ask i första God of War fördömde han gudarna med ondska samtidigt som han själv belönades med ett hopp som hjälpte honom förinta Ares.

Athena bönfaller Kratos att ge henne kraften, så att hon kan bygga upp världen: en värld nu sänkt i havet, fast i ett evigt mörker, utan växtlighet, utan mänsklighet, utan gudar. Kratos inser dock att hans våldsodyssé till sist nått vägs ände och tar sitt liv genom att borra Olympossvärdet genom sig själv. Med ett hål genom kroppen men med ett hjärta som äntligen läkt ser vi den askvite krigaren i en blodpöl på resterna av ett regnigt Olympen. När eftertexterna rullat finns bara ett blodigt spår kvar, som leder fram till kanten av klippan och rakt ner i ett stormande hav.

Skicka en rättelse